Bloggaren, och numera även universitetsrektorn (Svenska Twitteruniversitetet), Marcus Nilsson, skriver mycket intressant om ett av Deleuzes begrepp, Virtualitet, som jag tänkte använda för att bringa lite reda i det kaos som världen befinner sig i just nu. Jag ger mig inte in i diskussionen som Marcus för med mycket säkrare hand, om det virtuella är ett ontologiskt eller ett epistemologiskt begrepp. Måste fundera vidare först på var jag står i den frågan, men för det resonemang jag tänkte föra här spelar just den aspekten en underordnad roll. Om det virtuella finns i världen, eller mellan objekten som bygger upp och utgör det sammanhang som allt och alla lever i och delar, spelar mindre roll. Det jag vill uppmärksamma här har med framtiden att göra, närmare bestämt med dess vara. Vad är det/den och var finns den? Hur bör vi på bästa sätt förstå den/det? Om det handlar denna bloggpost, som, vill jag påpeka, skrivs av en lätt förkylningsanstruken bloggare.
Kastar mig ut i dagens tidningar (se här, här, här och här) och finner en hel massa olika exempel på ett allmänt, utbrett intresse för framtiden. Vad kommer att hända? Hur skall jag agera för att komma så bra ut som möjligt ur det som sker? Vem vet, eller är bäst på att gissa vad som skall hända? Fixeringen vid framtiden och begäret efter kunskap om det som ännu inte är, är utbredd och drar uppmärksamhet från en hel massa olika saker som också är viktiga. Det finns härigenom ett samband mellan nu och sedan. Man kanske till och med skulle kunna säga att ju mer intresse vi riktar mot framtiden, ju mer är vi med om att påverka den. Och det låter kanske hoppfullt, men där och då blir det ännu viktigare hur vi ser på framtiden, med vilka glasögon vi betraktar det som ännu inte är. Hittills har det varit med pessimistiska glasögon, och hur det går då illustrerar Andreas Cervenka på SvDs Börsblogg.
Då och sedan hänger ihop, hålls ihop av ett ständigt pågående/blivande nu. Det är alla överens om, föreställer jag mig i alla fall. Då blir nästa fråga om framtiden bestäms av det som har hänt, om det finns lagar i historien som kan hjälp oss att förstå vad som kommer att hända. Hur spridd den tanken än är så talar mycket för att det inte stämmer. Berlinmuren, till exempel. Både dess uppförande och fall tog alla på sängen. Samma med börskraschen på 1930-talet, och de som vi sett rullas upp nyligen, och just nu. Teorin om kulturella lagar verkar inte hålla sträck. En annan teori om framtiden är att den bestäms av Gud, eller av någon annan transcendent kraft, att vi människor bara följer en på förhand uppgjord plan. Den tanken är inte lika spridd, men den verkar inte heller hålla för någon närmare granskning. Eller så här kanske, det är är meningslöst att reflektera över denna tankes bärighet, för det går ändå inte att hitta något svar.
Hur ska man då göra, förhålla sig till den gäckande framtiden? Den frågan finner jag otroligt intressant, och viktig! Och för att hitta ett konstruktivt förhållningssätt till detta sedan som alla är upptagna av, har jag kommit fram till att tanken om virtualitet och realitet leder i rätt riktning. Genom att tänka på framtiden som resultatet, eller utfallet, av ett spel mellan i världen befintliga komponenter (materiella och immateriella), skapas en plats där det går att göra något. Den närmast förhäxade fixeringen vid framtiden, spekulerande kring framtiden och sökandet efter på förhand givna svar leder till passivitet. Den som desperat (vilket ofta leder till okritiskhet) letar efter svar utanför det sammanhang där man själv befinner sig står vidöppen för påverkan av maktstrukturer vars agenda kanske inte alls går ut på sträva efter det allmänt goda och det långsiktigt hållbara. Där är vi tyvärr idag. Fixeringen vid framtiden och sökandet efter svar har gjort att en förödande passivitet har spridit sig i samhället och över världen.
Framtiden finns här, och den skapas i och genom det sammantagna resultatet/utfallet av det komplexa samspelet mellan tankar, materia och handling som ständigt pågår, överallt. Framtiden går därför aldrig att förutspå, och den går lika lite (för enskilda eller lobbygrupper) att påverka i någon bestämd riktning. Framtiden är inte, den blir. Framtiden är resultatet av livet här och nu. Framtidens riktning beslutas kollektivt av oss, tillsammans. Vi har den i vår hand. Hur vi än gör och vad vi än tänker så är det ett faktum att framtiden bestäms av oss, men inte bara av oss. Betänk att det överallt och alltid finns en risk att något oväntat skall inträffa, och det oväntade är sällan det vi väntar oss. Det oväntat oväntade är också en central aktör i framtidens blivande.
Vad jag vill säga med detta är att det inte går att planera för framtiden, men det går ändå att påverka dess riktning. Det virtuella kan mycket förenklat sägas bestå till dels (men inte alls bara) av människors önskningar om hur det skall bli. Det människor gör gör man väldigt ofta i enlighet med sina drömmar och ett gott liv. Vi gör det vi anser oss tvingade till, vilket långt ifrån alltid är vad vi faktiskt är tvingade till. Vantrivs vi på jobbet kan vi till exempel säga upp oss, ingen tvingar oss att gå dit. Men det gör vi inte för vi har en hela massa olika, andra aspekter att ta väga in i kalkylen. Framtiden är resultatet av alla dessa aspekter, sammantaget. Därför påverkas framtiden av att många är fixerade av den och ihärdig söker svar om hur den skall bli.
Bara genom att släppa fixeringen vid vad som skall hända. Bara genom att sluta söka svar, och genom att istället arbeta är för att realisera våra drömmar, kan riktningen på framtidens blivande påverkas. Bara genom att släppa taget kan vi nå kontroll. Full kontroll kan dock aldrig uppnås, men relativ. Det är gott nog. Förstår vi det, och om många börjar ta till sig den tanken och leva i enlighet med den, då kommer framtiden att kunna se ljus ut. Då kan vi gemensamt skapa en god spiral, istället för den onda vi är inne i. En förutsättning för att det skall bli så är att vi som kollektiv tror på framtiden. Det är dock ingen garanti.
Så är det vare sig vi vill eller ej. Och den insikten är ett resultat av kulturvetenskaplig forskning. Vetenskap kommer aldrig fram till det man vill, det glömmer man lätt. Vetenskap kommer fram till det mest adekvata svaret på den fråga som ställs, och det jag presenterat här är i korthet svaret på frågan om vad framtiden är. Sanningen är inte alltid angenäm, men den påverkar oss lika fullt. Och sanningen är att ingen vet något om framtiden, annat än att den blir till i spelet mellan då och sedan. Nu, nu, nu ...
Dags att stänga bloggbutiken för idag. Men jag vill sluta med att förmedla en länk till en högintressant artikel som, ställd i ljuset av det ovan sagda, skulle kunna vara med och påverka framtiden på ett positivt sätt. Ni hittar den här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar