Människan må vara fantastisk och äger bevisligen förmågan att utföra häpnadsväckande saker; men bara i jämförelse med sig själv. Jämför man och skaffar sig perspektiv är det inte lika säkert att superlativen är adekvata, och om fascinationen över slår över i hybris är det rent förkastligt. Särskilt när man står inför problem och utmaningar som kräver ödmjukhet.
Här under pandemin, som går att se som en förövning inför konsekvenserna av klimatförändringarna, och särskilt i förhållande till gängkriminalitet, har det blivit tydligt att det inte spelar någon roll hur många spektakulära framgångar och fantastiska förmågor människan förfogar över. Vi styrs fortfarande i hög grad av känslor som ofta kommer i konflikt med kunskapen, särskilt om problemet som ska hanteras är komplext.
Virus är ofantligt små och de finns precis överallt, runtomkring och både på och i våra kroppar. Alla försök att kontrollera virusen är därför dömda att misslyckas. Det finns inga enkla lösningar. Att människor ÖNSKAR sig svar och ser lösningar är en annan sak, och att det uppstår destruktiva konflikter som snabbt urartar i personanklagelser, förvånar ingen med bara basala kunskaper om hur människor fungerar. COVID-19 verkar vara en lömsk sjukdom och dödstalen under våren, särskilt på äldreboende, var höga. Ingen kan förneka dessa fakta, och ingen gör det heller. Det är självklart beklagligt; men det är inte nödvändigtvis NÅGONS fel, givet vad vi vet om virus.
Jakten på syndabockar och försöken att finna någon att anklaga för att världen och samhället inte ser ut som man önskar är djupt mänsklig, men inte mindre problematisk för det. Givetvis är det viktigt att det finns en livlig debatt i samhället och alla varken kan eller ska komma överens, men om debatten urartar i söndrande personkonflikter är det rent förkastligt. Vi har sett det här under våren i de återkommande och ibland rent ursinniga attackerna på FHM i allmänhet och Anders Tegnell i synnerhet. Nu verkar det tack och lov som tiden kommer ikapp kritikerna när det visar sig att viruset är här för att stanna och land efter land accepterar faktum, att virus inte går att kontrollera ens med drakoniska åtgärder. Den svenska modellen som bygger på individens eget ansvar visar sig vara den strategi som håller längst, vilket FHM hävdat hela tiden, med hänvisning till vad vi vet om virus. Skadan är emellertid redan skedd. De hårda orden, påhoppen och idiotförklaringarna som spridits på nätet av försvararna av enkla lösningar går inte att ta tillbaka. Att återupprätta förtroenden och släta över är svårt, även om kritikerna till FHM, och även helt vanliga människor som låtit sin egen rädsla ta överhanden och helt tappat koncepterna och gått till attack på sina vänner som inte sett vad de själva sett, ber om ursäkt för påhoppen.
Det är som sagt djupt mänskligt att reagera med känslorna, men det gör det inte mindre klokt. Komplexa problem går helt enkelt inte att lösa med enkla åtgärder. Det gäller samma för virus, gängkriminalitet och klimatförändringar. Kan vi människor inte lära oss tänka och arbeta tillsammans kommer vi aldrig någonsin att kunna komma till bukt med problemen vi står inför. Det spelar ingen roll hur indignerad man är över problemen och dess konsekvenser, söker man efter lösningar på fel ställen eller låter sig förföras av elegansen i enkla åtgärder är och kommer det alltid att vara dömt att misslyckas, vilket är illa nog eftersom det leder till slöseri med tid och resurser. Om man dessutom tar ut sin frustration över andra, som inte ser det man själv ser eller som har mage att peka på det uppenbara, att det inte fungerar, är det ett värre problem eftersom det i tider av kris alltid är viktigare att hålla ihop än att kämpa sinsemellan.
Låt oss hoppas att det blir lärdomen av corona! Enade står vi, men söndrade faller vi och vårt samhälle ihop som ett korthus. Tillsammans kan vi hantera både virus och gängkriminalitet, men bara om vi kollektivt accepterar att det inte går att kontrollera den här typen av komplexa problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar