Jag får ibland frågan om jag kan sammanfatta filosofin jag arbetar med, men det vore att göra våld på själva grunden för mellanrummets filosofi, som är ett slags omväg. Det finns helt enkelt inget att sammanfatta; för att lära sig förstå mångfald, komplexitet och överflöd måste man skaffa sig perspektiv, beväpna sig med tålamod och vara öppen för förändring. Arbetet med Deleuze och Guattari är ett långsiktigt projekt, där vägen, läsandet och skapandet av analytiska begrepp är målet. Mellanrummets filosofi handlar om att bygga upp en verktygslåda som innehåller det människan behöver för att hantera vardagens inneboende paradoxer och tillvarons motsägelser. Kulturen saknar fundament och är undflyende, den går inte att göra rättvisa med hjälp av en logisk struktur som vilar på ett fundament av evidensbaserad kunskap. Att sammanfatta vore att göra våld på både det som studeras och de kunskapsteoretiska utgångspunkterna för studien. Mellanrummens filosofi består av en uppsättning verktyg skapade för att förstå kulturell förändring bättre. Kunskapsobjektet och den föränderliga kontexten bestämmer vad som är den bästa metoden och det lämpligaste underlaget för analys, vilket aldrig är givet på förhand. Vill man forska om och försöka förstå kultur måste man röra sig med och förändras tillsammans med det som studeras.
Kultur kännetecknas av pendelrörelser mellan ytterligheten och perioder av relativ jämvikt. Efter en tid av det ena pockar det andra på uppmärksamhet. Krafter mobiliserar motkrafter. Ju mer energi som är i rörelse, desto mer omvälvande blir förändringen. Det är lättare att hålla fast vid en ståndpunkt eller försvara status quo och sedan försvara den så länge det går, än att driva förändring i en viss riktning. Antingen eller är dessutom enklare att hantera än både och. Det är svårt att vara i och hantera mellanrum. Jämställdhet, hållbarhet, mångfald och demokrati är svårt eftersom det handlar om gemensamma ansträngningar för att uppnå balans. Lyhördhet kräver mer energi än tvärsäkerhet. Inget är svart eller vitt, ont eller gott, per se, och en sådan kategorisk inställning leder bort från kunskap om kultur. Forskningen är aldrig entydig och människor har olika åsikter, för att sökandet efter vetande inte ska urarta i ett allas krig mot alla behöver den som verkligen vill veta vara öppen för att tänka om och ändra åsikt. Forskningen om kultur behöver aktivera istället för att passivisera. Kultur kan inte låsas fast och bestämmas, för att kunskapen om den ska göra den rättvisa måste texten vara levande och öppen för egna tolkningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar