Under några veckor här i inledningen av terminen har jag ägnat en del tid åt Karl Popper och hans bok Det öppna samhället och dess fiender. Boken tillhör klassikerna, men det var inte för att ha läst den som jag tog mig an den utan för att den är högaktuell av en rad olika skäl. Den behövs idag mer än när den skrevs och gavs ut i slutet av andra världskriget. Popper, liksom Hanna Arendt och Deleuze och Guattari, analyserar framväxten av totalitära tendenser och för fram tankar om vad som krävs för att inte hamna där igen, vilket utgör ett större hot idag än när dessa filosofer skrev sina verk. Jag läste även boken för att förstå varför Popper blivit så omhuldad i högerkretsar, och jag börjar med det spåret.
Jag tror att många högermänniskor som talar varmt om Popper inte har läst honom, de går på hörsägen och utgår från Poppers egen politiska hemhörighet. Den högerpopulist som faktiskt läser Det öppna samhället kommer att sätta kaffet i halsen när hen inser att Popper faktiskt visar respekt för Marx. En av behållningarna med att läsa Popper är att han är intellektuell och går på djupet i sin kritik av ALLA totalitära tendenser, inte bara de som kommer från vänster. Att använda Popper för att ge legitimitet för sin politiska åsikt förpliktigar. Hans bok är ett försvar för öppenheten och friheten, men den är framförallt en kritik mot allt som hotar dessa värden. Om dagens höger verkligen läste och tog till sig Popper skulle både det politiska landskapet och den politiska debatten förändras i grunden. I Poppers värld finns det nämligen varken plats för stalinism eller hänsynslös kapitalism. För att värna individens frihet och det öppna samhället krävs det en (demokratisk) stat som som kan bjuda motstånd mot marknadskrafterna. Han skriver till exempel följande:
Den politiska makten och dess styrning är allting. Den ekonomiska makten får inte tillåtas dominera över den politiska makten.
Om nödvändigt måste den [ekonomiska makten] bekämpas och läggas under kontroll av den politiska makten.
Pengar i sig är inte särskilt farligt. De blir farliga endast när de kan köpa sig makt, antingen direkt, eller genom att förslava de svaga som måste sälja sig själva för att överleva.
Hö-hö-högern har med andra ord inget att hämta hos Popper. Han varnar visserligen för en allt för stark stat, men dagens avregleringar för avregleringarnas skull och framförallt politikens eftergifter för marknaden och den ekonomisering av allt fler samhällsfunktioner finner inget stöd hos Popper, tvärtom varnar han för en sådan politik eftersom den riskerar att underblåsa totalitära tendenser. Popper vänder sig mot alla tankar på en enda väg. Hans politiska tankar bygger på hans vetenskapssyn som bygger på tanken att forskning aldrig kan sägas bevisa något; kunskapen växer genom försök och analyser och lärdomar av misslyckanden. Popper varnar för alla former av tvärsäkerhet.
Citat (s. 215): Den spartanska politikens principer var följande: (1) Skydd av dess hejdade tribalism: utestäng all utländsk påverkan som kan sätta stamtabuerna i fara. (2) anism: utestäng i synnerhet alla egalitära, demokratiska och individualistiska ideologier. (3) Autaki: var oberoende av handel. (4) Anti-universalism eller partikularism: upprätthåll differentieringen mellan din stam och alla andra; umgås inte med mindervärdiga. (5) Herravälde: dominera och förslava dina grannar. (6) Bli dock inte allt för stor: Staden bör bara växa så länge den kan göra det utan att skada sin enhet", och i synnerhet utan att riskera att universalistiska tendenser införs. -- Om dessa sex huvudteser jämförs med dem som den moderna totalitarismen uppvisar märker vi att de överensstämmer i grunden, med den sista som det enda undantaget.
Platons utgångspunkt är att all förändring är till det sämre, att verkligheten kännetecknas av mer eller mindre brist på idévärldens perfekta former. Totalitarismen utgör ett hot mot det öppna samhället genom att den bygger på ett slags stamtänkande, det vill säga att individens frihet bara kan garanteras av och inom en mindre grupp av likar. Den som ser jämställdhet och jämlikhet som ett hot och som förespråkar hårdare straff och ser inskränkningar av individens friheter som en lösning på konflikter som bottnar i ojämlikhet, utgår från en totalitär tankestruktur. Nationalismen är heller ingen lösning utan utgör ett hot mot det öppna samhället. Totalitarismen bygger som synes på intern segregering och strävan efter dominans, liksom på en essentiell människosyn och könsuppfattning. Det behövs ingen ingående analys av SDs partiprogram för att inse att partiet utgår från eller i alla fall banar väg för en totalitär politik.
Att leva i ett samhälle kräver uppoffringar och Popper tänker liksom Spinoza att människan bara kan vara fri i ett samhälle, vilket kräver att man ger upp en del av sin autonomi. Det öppna samhället bygger alltså inte på en absolut och okränkbar individuell frihet, utan en reglerad frihet som garanteras av staten. Poppers tänkande handlar aldrig om antingen eller utan om en strävan efter balans mellan både och. Det krävs en hel del av medborgarna och det kostar med andra ord på att leva i ett samhälle, och det är känslor som man måste lära sig känna igen, förstå och hantera.
Citat (s. 209): [Redan de gamla grekerna] började känna civilisationens börda. Denna börda, denna oro, är en följd av det slutna samhällets sammanbrott. Ännu i våra dagar gör den sig påmind, särskilt i tider av samhällsförändring. Det är bördan som skapas av den ansträngning som livet i ett öppet och delvis abstrakt samhälle oavlåtligen kräver av oss -- av strävan att vara rationell, att avstå ifrån åtminstone några av våra emotionella behov, att sköta om oss själva och att acceptera ansvar. Vi måste, anser jag, stå ut med denna börda; den utgör det pris som måste betalas för varje ökning i kunskaper, i förnuftighet, i samarbete och ömsesidig hjälp, och i befolkningens storlek. Det är priset vi måste betala för att vara människor.
För att hantera öppenheten och för att staten ska kunna garantera medborgarnas frihet krävs det kunskap, alltså ett väl fungerande utbildningssystem, vilket kostar pengar. Ju klokare samhälle, desto större börda, skulle man kunna säga. Man kan också säga att frihet har ett pris, den är inget politiker kan lova medborgarna -- den kräver ansvar och uppoffringar för att inte urarta i ett allas krig mot alla, vilket utgör grogrund för totalitära lockelser. Drömmen om en minmal stat eller en stark ledare är totalitär. Demokratin kräver ansvar, kunskap och respekt för dess bräcklighet och imperfektion. Frihet, öppenhet och mångfald kräver inte bara kunskap utan även förståelse för hur vetande fungerar, och alla demokratiska samhällen växer fram i ett komplext samspel mellan dessa egenskaper eller aspekter.
Det finns ingen telelogi, framtiden är öppen och förändras hela tiden, liksom historien. Popper vänder sig därför mot både drömmen om återupprättelse av historiska och framtida tusenårsriken. Make America grate again är med andra ord lika problematiskt som drömmen om en stolt, etniskt svensk nation. Och drömmen om proletariatets diktatur bygger på samma totalitära tankefigur, som Popper varnar mänskligheten för.
Hegels tankar om en världsande som strävar efter förfining och perfektion är en teleologisk tanke som Popper benämner orakelfilosofi, vilket han tar avstånd från. Han riktar även skarp kritik mot Hegels och Platons metod att nå kunskap; dialektiken.
Citat (s. 290): Ingen kunde [som Hegel] omge sig med en sådan uppseendeväckande vetenskaplig utstrålning som den hegelianska dialektiken, denna mysteriernas metod som trädde i stället för den "sterila formella logiken". Hegels framgångar utgjorde början på 'ohederlighetens tidsålder' (med Schopenhauers benämning på den tyska idealismens skede) och på "oansvarighetens tidsålder" (med K. Heidens benämning på den moderna totalitarismens tidsålder); först av intellektuell och senare, som en konsekvens härav, av moralisk ansvarslöshet. En ny tidsålder som styrdes av högtravande ordmagi och av jargongens makt.
Dialektik är inte synonym med debatt, men båda sätten att skapa kunskap bygger på tanken att det både finns ett nedärvt sunt förnuft och att kunskapen växer till mellan människor som möts i en kamp på liv och död. Historien utser vinnarna, menar Hegel och den som vinner en debatt antas som bekant ha rätt. Därför banar denna kunskapssyn väg för totalitarismen. Det öppna samhällets fiende finns alltså inte på båda sidor i politiken och i akademin. Som sagt, det är en börda och kräver både kunskap, ansvar och respekt för komplexitet för att värna demokratin och det öppna samhället. Popper är ingen filosof som någon sida kan göra till sin, han ger ingen sitt stöd utan uppmanar både högern och vänstern att se upp för totalitära tendenser INOM respektive läger.
Citat (s. 293): Vänstern ersätter kampen mellan staterna i Hegels historicistiska modell med klasskampen, extremhögern ersätter den med kampen mellan raserna; men båda lägren följer honom mer eller mindre medvetet.
Tänk på detta om eller kanske snarare när Hegel dyker upp i debatten. Popper avfärdar ingen tänkare, men han hanar till uppmärksamhet och bjuder in till samtal där tankar kan prövas och där man lyssnar på varandra för att bli bättre på att tänka och förstå vad som krävs för att värna det öppna samhället och motarbeta alla tendenser till totalitarism. Följande citat är av denna anledning särskilt viktigt:
Citat (s. 294): På samma sätt som den franska revolutionen innebar ett återuppväckande av den stora generationens [med Sokrates i spetsen] och kristendomens tidlösa idéer rörande frihet, jämlikhet och broderskap mellan människorna, så återuppväckte Hegel de platonska idéer som ligger bakom den eviga revolten mot friheten och förnuftet. Hegelianismen är återuppståndelsen av stamtänkandet. Hegels historiska betydelse kan inses genom att han utgör den "felande länken", så att säga, mellan Platon och den moderna varianten av totalitarismen.
Det är alltså ingen slump att totalitära regimer utmanar kunskapen och utser intellektuella och kritiskt granskande, objektiva journalister till fiender. Trump kanske kan avfärdas som en knäppgök, men det vore inte första gången i världshistorien som mänskligheten begår det misstaget. Frihet, jämlikhet och syskonskap; alltså öppenhet och solidaritet med ALLA människor, oavsett ursprung eller etnisk/kulturell tillhörighet är FÖRUTSÄTTNINGAR för en fungerande demokrati. Alla som säger sig värna det öppna samhället och individens frihet har ett ansvar att skaffa sig kunskaper och vara ödmjuk inför svårigheten i uppdraget. Anklagelser riktade mot regeringen och oppositionsindignation, eller försök att skuldbelägga invandrare är utryck för eller banar väg för totalitarism, oavsett vad företrädarna för denna politik säger. Det räcker inte att SÄGA att man är för frihet och öppenhet, om ens politik bygger på totalitära idéer är det förkastlig och utgör ett hot mot demokratin.
Citat (s. 300): Såsom framgått av tidigare citat uppfattar den kollektivistiske Hegel, i likhet med Platon, staten som en organism; och i Rousseaus andra som försåg denna med en kollektiv "allmän vilja", utrustar Hegel den med ett medvetet och tänkande väsen, dess "förnuft" eller "ande". Anden, vars innersta essens är aktivitet (vilket visar beroendet av Rousseau) är samtidigt den kollektiva Nationsanden som bildar staten.
Totalitarism är ett uttryck för den eviga revolten mot friheten, och nationalismen är samma andas barn. Hotet mot det öppna samhället, frihet och demokratin kommer inifrån. Partier vars politik går ut på att statens makt ska minimeras, skatten ska sänkas och landets gränser ska försvaras och alla utlänningar ska kastas ut är inga vänner utan fiender som ägnar sig åt subversiv verksamhet, oavsett vad de kallar sig själva! Totalitarismen är en lömsk sjukdom som det krävs självinsikt och en utvecklad förmåga till kritiskt tänkande för att lära sig hantera, och det arbetet blir man aldrig klar med. Totalitarismen finns alltid där under ytan och utgör ständigt ett hot. Kunskap och vetenskapligt tänkande i Poppers anda är de enda vapen som fungerar mot totalitära tendenser, men det är inte någon enkel lösning. Det existerar inga enkla lösningar, tvärtom är alla drömmar om sådana frön till totalitarism. Popper skriver klokt att:
Citat (s. 234): Vi måste fortsätta in i det okända, det osäkra och det otrygga, och använda det förnuft vi äger för att så gott vi kan planera för både trygghet och frihet.
Hänsynslösa avregleringar, radikala nedskärningar, strävan efter effektivitet och kontroll samt skattesänkningar (för skattesänkningarnas skull) och inskränkningar i asylrätten är tankar som banar väg för totalitarism. Det öppna samhället hotas från både höger och vänster, men dagens vänster inser och har gjort upp med sin problematiska historia, medan högern helt verkar sakna självinsikt. Det finns inga genvägar till ett långsiktigt hållbart samhälle.
Citat (s. 324): Vi måste lära oss en gång för alla att den intellektuella ärligheten är grundläggande för allt vi håller högt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar