Lärarrollen

I dagens produktionsorienterade, allt mer effektiviserade, skola betraktas lärare allt mer som maskiner. Lärarnas mänskliga egenskaper betraktas som ett växande problem när verksamheten ska standardiseras. Och ju mer lärarna anpassar sig desto lättare blir det att ersätta dem med datorer. Skolans syn på kvalitet driver denna utveckling, som skyndas på av verksamhetens allt snävare ekonomiska ramar. En konsekvens av detta blir att den mänskliga faktorn uppfattas som ett växande problem. Lärarna ses alltså inte bara som en kostnad som ska sänkas till varje pris, även deras unika personlighet uppfattas som ett problem när en allt mer detaljerad plan ska följas och kraven på måluppfyllelse blir hårdare.

Det är inte bara kunskapen som blir lidande av den tragiska utvecklingen. På sikt hotas även demokratin och den långsiktiga hållbarheten eftersom samhället är komplext och blir allt svårare att styra, vilket kräver KUNSKAP och FÖRSTÅELSE, inte betyg och examina som saknar koppling till individens verkliga kompetens. 

Lärare är MÄNNISKOR, alltså unika individer med olika personlighetsdrag. I ett kunskapssamhälle är detta en tillgång eftersom det även gäller eleverna och studenterna. Kunskap uppstår i möten mellan individer som är intresserade och vill veta; den går inte att tvinga fram eller producera enligt löpande-band-principen. Utan förståelse för detta är vi alla förlorade eftersom uppgiften att förvalta samhället förr ellr senare blir övermäktig. Populisterna blir fler och fler och deras enkla lösningar på komplexa problem framstår som allt mer rimliga och till och med förståndiga när kunskapen och förståelsen utarmas. Och stadsministern framstår allt mer som ett problem när det inte blir som medborgarna önskar. Alternativt skyller man på invandrarna. Förstår man inte bättre blir det så här. 

Det allvarligaste hotet mot demokratin kommer alltid inifrån och står i relation till graden av kunskapsförflackning. Det finns inga enkla lösningar, men en annan syn på KVALITET i skolan är ett steg i rätt riktning. Det skulle innebära en annan syn på både elever och lärare och chansen ökar att arbetet i skolan faktiskt leder till kunskap, som sedan kan användas i arbetet med att förvalta samhället på ett klokt och hållbart sätt.