En skriande brist på helhetsperspektiv

En ansvarsfull och hållbar politik kan ALDRIG lösa ett problem i taget. Utan helhetsperspektiv går det inte ens att lösa de mest angelägna och akuta problemen i en demokrati. När allt fokus riktas mot EN typ av samhällsproblem i taget hamnar en massa andra problem hela tiden och oundvikligen i skymundan. Och när man underlåter att ta tag i dessa försvinner problemen naturligtvis inte, istället ökar kostnaderna och problemen som skulle lösas med de riktade insatserna växer. Här står vi idag. Problemen i Sverige handlar inte om invandring utan om en växande oförmåga bland våra folkvalda att ta ansvar, ett monumentalt ointresse bland befolkningen och bristande kunskaper om hur en demokrati fungerar.

Oppositionens cyniska försäkran om att alltid kunna visa upp sin indignation i TV eller på Twitter, och regeringen som (tvingas) spela med, är motsatsen till lösning på gängkriminaliteten som just nu uppmärksammas och framställs som det absolut allvarligaste problemet i vår tid. I våras handlade det om skjutningar och idag riktas allt fokus mot klaner. Hotet kommer dock från den galoperande dumheten som personifieras av SD och deras återkommande misslyckanden på alla plan, samt det faktum att väljarstödet håller sig stadigt runt 20 procent, vilket demokratin inte är skapad för att tåla.

Få uppgifter är mer komplexa än än att regera ett land och förvalta en demokratin. Ska det fungera någorlunda bra, perfekt kan det aldrig bli, krävs respekt för svårigheten i uppdraget och tålamod från alla inblandade (både politiker, myndighetspersoner och framförallt väljarna). Efterfrågan på, och partier som söker mandat, för populistiska lösningar som sänkt skatt, hårdare straff och stängda gränser bidrar till söndringen inom vårt land och mellan oss medborgare. Oppositionsindignation är INTE ett uttryck för ansvar utan ett cyniskt spel för gallerierna, ett sätt att underminera vårt samhälle, ett försök att härska genom att söndra. Vem som helst kan säga "för lite, för sent" och alla kan klaga på att det inte ser ut som man önskar. Välkommen till verkligheten, det är så det fungerar. 

Populister tar ALDRIG ansvar! Att skylla alla problem på regeringen, invandringen eller vinklade medier är ett allvarligt samhällsproblem eftersom det oundvikligen leder till nya problem. Och alternativa fakta må vara lockande, både för makthungriga politiker och ointresserade väljare, men det går inte att bygga ett hållbart och fungerande samhälle på den grunden. Där finns roten till problemen som alla på olika sätt relaterar till varandra. Det spelar ingen roll hur upprörd Johan Forsell är eller hur många raljanta tweets som Hanif Bali publicerar gängkriminaliteten går inte att lösa separat eftersom det är en del av ett mycket större och lågt mer komplext problem som vi alla är del av.

Det är tunnelseendet vi måste göra upp med och rädslan för det okända. Ska vi kunna lära oss hantera mångfalden och komplexiteten som alla samhällen alltid präglas av, med eller utan migration, behövs kunskap om och respekt för svårigheten i regeringsuppdraget, särskilt i ett hopplöst parlamentariskt läge som det vi befinner oss i just nu. Upphör vi inte med idiotin att debattera en sak i sänder och skylla våra problem på andra har vi snart inget samhälle att leva i.