Jag står på de svagas sida

Jag försvarar inget parti, jag röstar på det parti som bäst lever upp till och förvarar samma grundläggande värderingar jag tror på och menar leder till ett demokratiskt och hållbart samhälle. Jag röstar på det parti vars ideologi stämmer överens med min syn på världen, människor, kunskap och klimatet. Jag tar avstånd från populism, rasism och våld samt anser att uttryck för nazism ska förbjudas. Demokratin är viktigare än att ge utrymme åt antidemokratiska röster som använder demokratin för att avskaffa den, för att ta makten och driva igenom sin politik. Jag står konsekvent på de svagas och utsattas sida och jag värnar demokratin eftersom den är värdefull och bräcklig. Jag vill leva i ett anständigt samhälle där man tar hand om varandra, där den medmänskliga omsorgen och grundläggande trygghet inte är villkorad utan en mänsklig rättighet.

En förutsättning för det samhälle jag tror på är att människor som liksom jag har lyckats i samhället delar med sig och betalar mer i skatt ju bättre det går för en. I en demokrati är skatt inte stöld, det är ett bidrag till det gemensamma, en investering. Jag tar avstånd från uppfattningen om att den svenska demokratins uppgift är att sänka skatten för de rika; jag tror på fördelning av rikedom och makt. Bara så kan alla få samma förutsättningar att lyckas för egen del och bidra till det gemensamma för allas. Som lektor på högskolan tjänar jag bra, jag kan betala mer i skatt. Blir jag sjuk eller arbetslös har jag en buffert som skydd. Det ser jag inte som en rättighet, jag är tacksam för det jag fått och det jag har. Jag vill leva i ett samhälle där alla kan känna sig trygga, där alla har rätt till sjukvård och skola, tak över huvudet och möjlighet att återhämta sig. Förslagen på sänkt lön som lanseras för att sätta fler i arbete är i mina ögon cyniska, för det handlar alltid om någon annan. Det är inte den som kommer med förslaget som får hålla tillgodo med smulorna från de rikas bord. Och eftersom det ALLTID lönar sig för alla att arbeta istället för att leva på bidrag är det ett uttryck för förakt för svaghet att hävda något annat.

I söndags försökte Jimmie Åkesson i utfrågningen få det att framstå som det var rimligt och rättvist att säga att en låginkomsttagare som får 700 kronor mer om året i skattesänkningar kommer ut som vinnare i reformen som ger en sån som jag flera tusen mer i plånboken; jag som redan har så jag klarar livhanken och kan spara pengar. Hur någon arbetare kan tänka sig att rösta på det, enligt egen utsago, enda verkliga arbetarpartiet, går över mitt förstånd. Jag tror det handlar om något annat. Jag tror det handlar om okunskap, ointresse och bristande engagemang; om förakt för politikerna som fjärmat sig från resten av samhället. Detta utnyttjar övriga högerpartier när de säger att vanliga arbetare tjänar på skattesänkarpoltiken, vilket knappast kommer att minska föraktet. Det är lätt att sparka neråt, och det utnyttjar SD som inte bara rider på en våg av rädsla för det okända och annorlunda utan även är med om att underblåsa rädslan. Lösningen på problemen är inte att stänga gränsen och kasta ut invandrarna, av den enkla anledningen att problemet inte är invandrarrelaterat, det handlar om hur vi svenskar ser på oss själva, på våra medmänniskor och på samhället vi lever i och är ömsesidigt beroende av.

Jag står på de svagas sida för jag är övertygad om att om den som är stark och privilegierad hjälper den som är mindre lyckligt lottad växer båda som människor och därmed ökar chansen att fler kan bidra till samhällsbygget och vara med och värna demokratin. Jag kämpar för jämställdhet och värnar solidaritet och medmänsklighet. Jag är humanist och tror på bildningen kraft. Jag oroas över att nazister flyttar fram sina positioner och att allt fler politiker allt oftare talar om hårdare tag och krav på rättning i leden. Ingen äger kunskapen, därför oroas jag över att många människor tilltalas av populister som säger att det är känslan som räknas. Bara kunskap kan utgöra en stabil grund att bygga ett hållbart samhälle på. Känslor är nyckfulla och det finns inga garantier för att just du som sjunger Jimmies lov eller funderar på Alternativ för Sverige kommer att åtnjuta några rättigheter i det Sverige man säger sig vilja bygga. De talar om att ta makten, vilket betyder att de har en agenda. Det står en sak i SDs principprogram och de säger något annat eller tar avstånd från texten när de konfronteras med sina egna uttalanden. SD går till val på att göra det bättre för de rika och svårare för de fattiga, och de som inte uppfyller partets kriterier för svenskhet har de inget till övers för. Därför står jag på de svagas sida, för att ingen av oss kan veta om eller när vi behöver någon som står upp för oss. Det kanske inte känns så, men det är inte känslan som räknas. Inte i verkligheten. Det finns inga garantier för någonting i verkliga människors liv.

Det som oroar mig mest är alla nyttiga idioter som sprider populisternas vinklade och falska nyheter samt rena lögner. Om det är så att Sverige befinner sig i kris tjänar ingen på att det sprids hat och piskas upp desperation, det är bara falska vänner till vårt land som har något att vinna på det. Vi som tror på demokratin, på medmänsklighet, anständighet och kunskap har ett ansvar att värna det gemensamma, att bidra med det vi kan och vara generösa mot de som behöver. Bara så kan ett hållbart SAMHÄLLE byggas. Om alla är utelämnade åt sig själva är det inget samhälle vi lever i, vi är då utkastade i en hård och skoningslös kamp mot varandra, som sliter isär samhället inifrån.

Skattesänkningar till de redan gynnade leder till att de som redan har får ännu mer; det finner jag motbjudande. Inte så att jag inte önskar mig mer pengar; jag vill också lyckas i livet och kämpar dagligen och stundligen för att bygga upp en trygghet. Jag vill bara inte lyckas på egen hand, jag vill vara med och bygga ett samhälle där alla känner trygghet, annars är min eventuella rikedom ingenting värd. Jag vill inte förbjuda tiggeriet, hur beklämmande det än är att tvingas konfronteras med fattigdomen i vardagen, jag vill vara med och utrota den tillsammans med andra som tror på solidaritet och medmänsklighet. Jag vill bidra till byggandet av ett välfärdssamhälle där de som lyckas delar med sig av tacksamhet över att de lyckats.

Därför står jag på de svagas sida, för det är det enda anständiga man kan göra som inkännande medmänniska.