Främlingsfientlighet är en degenerativ sjukdom

Medmänsklighet, solidaritet, tillit, kunskap och kärlek växer ju mer man delar med sig av det man kan och har möjlighet till. Och samma gäller för hat, rädsla, misstänksamhet och missunnsamhet; ju mer man lever ut dessa känslor desto större plats tar de i livet, vardagen och samhället. Skillnaden är att medmänskligheten, solidariteten, kärleken och tilliten, både den som ges och den som fås leder till förbättrad hälsa och välmående, medan avundsjuka, hat och misstänksamhet som sprids och tillåts växa hotar att vändas mot en ju mer man engagerar dig i det. Båda sätten att tänka och agera gentemot andra påverkar en, fast på olika sätt.

Om det är någon känsla som mer än någon annan präglat samhällsdebatten under innevarande mandatperiod är det ressentiment. Hittar en talande definition på nätet, som lyder:

Ressentiment är en term som används inom psykologin och den existentiella filosofin och som härstammar från franskans "ressentiment" (som ungefärligt betyder "ilska" eller "illvilja" till följd av en upplevd oförrätt). Ressentiment uppkommer hos disponerade personer efter motgångar och misslyckanden och utgör en öm punkt (komplex) som leder till överstarka reaktioner på likartade upplevelser. Sådana kan fungera som nyckelupplevelser och utlösa vanföreställningar som till exempel att vara förföljd av omgivningen. 

Ressentiment infördes först som en filosofisk och psykologisk term av 1800-tals filosofen Søren Kierkegaard. Därefter expanderade Friedrich Nietzsche begreppet och kan enkelt uttryckt sägas beskriva den svages avundsjuka och bitterhet mot den som upplevs som starkare eller överlägsen. 

Det handlar om en självförbrännande känsla, en degenerativ sjukdom; om förakt som antas vara riktat mot den eller det man känner sig hotad eller förfördelad av, men som i själva verket bara förgör den som väljer att bejaka den här typen av känslor. Ressentimentet är den grund som SDs politik vilar på, det som förenar väljarna och som anhängarna hänger sig åt på olika kommentatorsfält på nätet. Hat och hot kanske känns befriande att kasta ur sig, särskilt om man är många som triggar varandra. Men vem och vad är det man lierar sig med? En mobb med hånskrattande, hatande, gravallvarliga och totalt humorbefriade (företrädesvis och till förkrossande majoritet) män, som bara har det gemensamt att de avskyr eller hatar utlänningar. Ressentimentet leder inte till något gott, det är en destruktiv kraft som lovar guld och gröna skogar men som suger livet ur den som ger efter för känslan, eller underblåser den genom att aktivt söka upp den och ge uttryck för den tillsammans med likasinnade.

Hur mycket man än intalar sig att man är stark och har kontroll, är det rädsla det handlar om. Den svages avundsjuka och bitterhet gentemot den eller de som upplevs som starkare. Företrädarna för SD, Alternativ för Sverige och NMR talar om ett hot, och beväpnar sig. Det gör bara den som känner sig underlägsen. Om man nu var så stark som man vill ge sken av genom att uniformera sig och sprida hat, hade man inte brytt sig så mycket om flyktingarna som kommer till Sverige och utsätter sig för umbärandena det innebär att leva på en flyktingförläggning i väntan på att ens asylskäl ska prövas. Det är misslyckade människor, som känner sig kränkta och som i desperation söker sig till den känsla av gemenskap som ressentimentet erbjuder, trots att det är degenererande.

Titta på Åkesson här i slutet av valrörelsen, titta hur stressad han är och hur pressad han ser ut. När han granskas på samma sätt som övriga partiledare pallar han inte för trycket; han vet inte vad han talar om det är pinsamt att se hur han slingrar sig och försöker försvara det oförsvarbara. Inget annat parti har en nolltolerans mot rasism; bara SD behöver ha det, i övriga partier är det problemet litet eller obefintligt. Och trots att man nu praktiserat nolltolerans i flera år tvingas man nästan varje dag här i valrörelsen utesluta nya medlemmar. Det är uppenbart så att fasaden håller på att rämna. Åkesson vet vad som finns där bakom och vilken grund partiet vilar på. Den desperata anklagelsen som han riktade mot Statsministern och S för att ljuga och fara med osanning om SDs politik, trots att det som sagts av S utgår från vad SD själva skrivit i sitt principprogram, är en konsekvens av ressentimentet. Förr eller senare kommer det att förgöra partiet inifrån, av den enkla anledningen att främlingsfientlighet är en degenerativ sjukdom, inte en ideologi som hör hemma i en modern demokrati.

Inget annat parti tar avstånd från eller relativiserar sitt eget principprogram. Övriga partier tror på och är stolta över samt står bakom sina respektive program. De går till val på något de verkligen tror på och faktiskt vill genomföra, de söker inte mandat för en politik de inte vågar vara öppna och ärliga med. Med rätta skäms Åkesson för ressentimentet och försöker därför dölja det, men det äter upp honom och övriga företrädare inifrån. Det är plågsamt att se vad främlingsfientligheten gör med människor; det är ett slags självskadebeteende. Om det bara stannar hos enskilda eller i en liten, begränsad grupp förgör det sig själv förr eller senare, men om det sprider sig drar det samhället, demokratin, kunskapen och övriga medborgare med sig i fallet.

På söndag har alla vi som tror på humanism och anständighet och som vill verka för långsiktig hållbarhet en chans att göra skillnad. Jag vill av kärlek till mina medmänniskor vädja till alla att bjuda ressentimentet motstånd, att ta avstånd från främlingsfientlighet och rasism, om inte för samhällets skull så för er egen skull. Det handlar om en degenerativ sjukdom som förr eller senare kommer att förgöra dig. Sprid lite kärlek istället, eller om du inte kan eller orkar, ta emot kärlek. Vila i någons famn tills hälsan återvänder och mörkret inombords motats undan. Tillsammans kan vi bygga ett samhälle för fler att känna trygghet i och vara stolta över.