Kan man uppskatta ett lågt bensinpris? Blir man glad och tillfredsställd av sänkt skatt? Nej, jag tror inte det, inte på riktigt eller på djupet. Det är andra känslor än strävan efter lycka som kickar in och driver samhällsutvecklingen i den riktningen. Ingen vill se sig som eller erkänna att man är girig, men talar man om att skatt är stöld när man bor i en fungerande demokrati är det precis vad man är, girig och egoistisk. Dessutom far man med osanning eftersom skatten man betalar går till förvaltning av det gemensamma. Forskning om lycka visar att rikedom möjligen ger en lyckokick, men på sikt leder inte mer pengar, i alla fall inte mer pengar över en viss, relativ, gräns, till ökad tillfredsställelse. Det är helt enkelt andra saker än sänkt skatt, låga priser och mer i lön som leder till lycka och ger livet mening.
Jag har sett listor som visar vad människor svarar i stora statistiska undersökningar där man försöker ta reda på vad människor generellt uppskattar allra mest. Pengar kommer långt ner på listorna, liksom väldigt mycket annat som många strävar efter och antar gör dem lyckliga. Att kasta ut alla utlänningar från Sverige till exempel, eller att bygga murar och investera i ett starkt försvar som skyddar medborgarna och samhället från utifrån kommande hot är saker som ofta nämns i samhällsdebatten och inte minst här i valrörelsen. Jämför man resultatet av undersökningarna som gjorts och som visar vad majoriteten faktiskt menar gör dem lyckliga på riktigt, vad man VERKLIGEN vill ha, med vad man strider för på sociala medier och vilka partiers program man röstar på är skillnaden slående.
Sex, vill jag minnas, toppade listan. Kärlek, vänner och god mat. Trygghet. Och så vidare ... En del av det som hamnat på listan kan man indirekt få med hjälp av pengar, så är det; men poängen är att det inte KRÄVS pengar för att uppnå verklig lycka. Inte minst i dessa dagar av oro och hot om klimatförändringar är det viktigt att påminna sig om skillnaden mellan vad man behöver och vad man vill ha, vad man vet gör en lycklig på riktigt och vad man önskar sig. Lyckoundersökningarna handlar dessutom om statistiska resultat som visar vad som förenar oss människor. Kunskapen vi har om varandra talar sitt tydliga språk; hotet kommer inifrån. Det är vi som inte vet vårt eget bästa och som önskar oss sådant som går på tvärs mot vad vi och alla andra faktiskt behöver. Det är inte invandrarnas fel att samhället brottas med problemen som bidar till oron som många känner. Alla människor vill ha och behöver i princip samma saker, och majoriteten av världens befolkning värdesätter sådant som inte påverkar klimatet. Det behöver man påminna sig om.
Forskningen om lycka handlar, som jag förstår saken, om att mäta vad som gör människor lyckliga, om att analysera beskrivningar av lycka och om att sprida dessa tankar i akt och mening att hjälpa människor att förstå sig själva och hur de skall kunna arrangera sina liv för att uppnå varaktig lycka. Andra resultat som framträder i forskningen är möjligheten att kunna fokusera på det som är här och nu, liksom förmågan att vara nöjd och kunna finna sig i det som är. Närvaro i nuet, oavsett hur det ser ut. Vardaglig förnöjsamhet verkar vara en av nycklarna till verklig lycka. Det kan knappast sägas vara några banbrytande resultat. Och så är det ofta, det enkla är det svåra. Vi krånglar till det och letar på fel ställen, vi tänker oss kanske att något så pass viktigt inte kan vara så enkelt; men det är det. Det är ju egentligen bara att öka närvaron och vara nöjd. Stanna upp och reflektera över vad man har istället för att jaga en förrädisk dröm, som ändå nästan alltid, efter en tid, visar sig vara ungefär som det man har.
Å andra sidan. Om alla vore lyckliga, tillfreds och närvarande. Då skulle samhället förändras. Jakten på lycka är en central drivkraft i det samhälle vi lever i. Jakten på det som människor önskar sig driver tillväxt, vilket är en förutsättning för dagens samhälle (samtidigt som tillväxten påverkar klimatet och leder till en rad problem). Pengar måste flöda för att uppnå tillväxt, och ju snabbare och mer intensivt flödet är, desto bättre är det FÖR EKONOMIN. Så ser logiken ut, själva det fundament som samhället vilar på. Äkta lycka är med andra ord inte riktigt förenligt med rådande samhällsorganisation. I samma stund som befolkningen (hypotetiskt) uppnår lycka, äkta lycka, förändras alltså själva den grund på vilken allt annat vilar. Ännu en flygresa till Thailand eller en ny bil, båt eller sommarstuga leder inte till LYCKA.
En väg att nå lycka skulle däremot kunna vara att skaffa sig kunskaper om olika typer av samband. Kunskap om hur världen hänger ihop och vad som påverkar vad; vad som förenar oss människor. Hur uppstår och sprids idéer om lycka (falsk lycka, det som marknadsförs som vägar till lycka)? Varför lyssnar människor på och låter sig påverkas av sådant som uppenbart går på tvärs mot vad som är bra för dem, och för samhällets långsiktiga hållbarhet? Hur fungerar samhället, och kultur? Det är viktiga frågor som bär på potential att öka andelen lyckliga människor i världen eftersom kunskap leder till förståelse som leder till att man kan ta klokare och mer långsiktigt hållbara beslut.
Kulturvetenskap handlar om att förstå komplexitet och paradoxer, i vardagen. Kulturvetenskap handlar om grunden för livet och vardagen, om det som människor delar, utan att på förhand definiera vad som är vad och hur det hänger ihop. Kulturvetenskap går ut på att söka kunskap, förutsättningslöst. Men arbetet är inte bara förutsättningslöst, det bedrivs också utan något tydligt definierat mål. Förutsättningslöst sökande, för ökad förståelse och därmed även lycka. Kulturvetenskaplig forskning kan faktiskt sägas uppvisa likheter med det som undersökningar visat faktiskt leder till lycka. Kulturvetenskap är riktad mot det som sker här och nu, och handlar om att förstå vad som räknas och gör skillnad för att kunna skapa ett drägligt och hållbart liv och samhälle för så många som möjligt. Vet man hur kultur fungerar förstår man vad som krävs för att skapa hållbarhet. Och i ett hållbart samhälle ökar möjligheterna för fler att finna sig till rätta och få det man behöver för att verkligen bli lycklig.
Kulturvetenskap är lyckovetenskap, följaktligen. Har inte tänkt på det på det sättet, men det känns självklart. Klart det är så. Och just därför blir jag så ledsen. För de som styr och har makt över samhällets kunskapsproduktion motarbetar kulturforskningen och humaniora. Sågar av den gren man sitter på, mot bättre vetande. I sin jakt efter lycka. Det var ju det jag sa. Kultur är komplext och många gånger frustrerande paradoxalt och motsägelsefullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar