torsdag 13 september 2018

Långsamhet, långsiktighet, hållbarhet

Problemet med kapitalismen är att den lovar lycka och måluppfyllelse för alla, men att den, liksom många andra samhällssystem, bara fokuserar på möjligheterna, målen och framgångarna. Ingen tvekan om att kapitalismen varit en framgång, men den har en baksida som blir allt tydligare och allt mer akut. Kapitalismen är amoralisk; det vill säga den är inte omoralisk, den saknar moral och inriktar sig på en enda sak: förmering av kapital. Det är ett obalanserat samhällssystem som är sin egen största fiende. Ju mer kapitalismen växer och sprider sig, ju större vinster den genererar, desto mer destruktiv blir den. Eftersom den saknar moral lever den på maktobalanser och klyftor samt vänder människor mot varandra. Och när effektiviteten i systemet drivits så långt det går fortsätter den processen. Kapitalisen har bara en riktning: framåt. Vad som händer med människorna som lever i det kapitalistiska systemet bryr sig kapitalismen som sådan inte om, och det varken kan eller ska SYSTEMET göra; det är som sagt amoraliskt. Det är heller egentligen inget problem. Människor har en fri vilja och analytisk förmåga. Människor kan ta ansvar och agera annorlunda, kan ta hand om varandra och utgöra den där balanserande mekanismen inom det kapitalistiska systemet; som det så väl behöver för att inte störta samman under sin egen tyngd.

Problemet är att hastigheten drivits upp inom systemet. Kraven på allt större vinster allt snabbare utsätter allt och alla för enorma påfrestningar. Problemet är inte det kapitalistiska systemet i sig, utan den underliggande logik som styr systemet. Jakten på pengar förblindar och driver på utvecklingen. Rovdriften växlas upp när djur och natur allt mer inkorporeras i systemet. Regnskogar skövlas hänsynslöst, haven smutsas ner och utsläppen av koldioxid ökar. Djur betraktas av systemet som råvaror vilka bearbetas i fabriker som blir allt större och större. Allt fler vet allt mindre om vad djuren utsätts för under sina allt kortare liv i kapitalismens tjänst där dess enda värde är ekonomiskt. Kapitalismen leder till tunnelseende, vilket blir en fördel för systemet eftersom människans perceptionsförmåga är begränsad. Vi människor ser baksidorna och inser problemen, men allt förändras idag så snabbt att överblicken går förlorad och rapporterna om misär och lidande trubbar av oss; vi är förblindade av kapitalismens framgångar och är fullt upptagna med att bevaka våra egna positioner i konkurrensen som vi tvingats in i. Alla är medvetna om problemen och inser hur ohållbart det är att fortsätta, men gör det ändå. Vi sitter fast i ett slags fångarnas dilemma. För att uppnå förändring måste alla hoppa av eller göra motstånd. Tillsammans behöver vi dra i nödbromsen, men om jag agerar etiskt korrekt och tar ansvar och andra inte gör det blir jag en förlorare som kan utnyttjas och ingen förändring uppnås, oavsett hur nödvändig förändringen är.

Kapitalismen har ingen broms, bara en turboladdad motor och ett gasreglage. Det är både systemet och människornas samt livets på jorden och klimatets stora dilemma. För att uppnå hållbarhet har vi människor ett ansvar att kollektivt utgöra den där bromsen, om inte för miljöns eller djurens skull så för vår egen, eller i alla fall våra barns. Vi behöver bjuda motstånd mot den ökande hastigheten och accelerationen som växer närmast exponentiellt. Hållbarheten som allt och alla är beroende av kräver av oss att vi tänker långsiktigt. Det kapitalistiska systemet och dess framgångsrika företrädare kommer inte att göra det; bara vi kan bjuda motstånd och i vardagen leva, tänka och agera långsammare.

Kapitalismen lever sitt eget liv, och det är som sagt en framgångssaga, men utan kritisk medvetenhet och aktivt motstånd mot systemets negativa konsekvenser kommer kapitalismen att krossas under sin egen tyngd och dess inneboende spänningar. Det är ingen politisk åsikt, det är ett faktum som vi måste inse och hantera. Kanske är det redan försent, men hur det är med den saken vet ingen av oss.

3 kommentarer:

Alan Ford sa...

Kära Eddy !

Jag ber varje kväll att kapitalismen ska dö en plågsam död men som alla troende i väntan på nåd lever i förhoppningen att livet ska fortgå på planeten efter oss nutida.
Socialismen-komunismen är i teori(på papper)bättre kandidat men vi människor har inte utvecklats för att hänga med. Enligt min mening man ska undvika begrepp som är uttjänta och bilda nya med snarlik innehåll som den gamla frågan om form och innehåll eller typ" nya moderater"med samma småborgerliga tjat.
Läser i ETC Göran Greiders rop efter Apokalyps men jag har i huvudet Eukalips (det är inte EU apokalyps) utan slöjan som dras över glädje beskedet som är i kontrast till apokalyps som avslöjar ngt. förskräckligt,förträngt och länge dolt och det kan bara vara sanningen eller hur?
Eftersom i våran tid det mesta är grundat på makt,våld,manipulation och falska premisser då är det naturligt att sätta när foten eller vara den förändringen som man önskar i världen. Jag ser det inte som stor risk utan tvärtom som en frigörelse från civilisationens tvångs tröja och vägen ut eller som du utrycker det som hållbart.
Om det ska vara här eller annanstans det är av mindre betydelse, jag har inte känslor för etnicitet,religion eller fosterland det är bara tanke konstruktioner eller opium för folket. Så tänk internationellt (stort) och verka lokalt (smått) och förändringen kommer att ske.

Håll ut/predrag

Eddy sa...

Tror du har helt rätt Predrag! Världen och vår gemensamma framtid är större än Sverige och samtiden. Och det enda man kan ansvara för är sina egna handlingar i vardagen. Att blogga är mitt bidrag och samtalen som texterna ger upphov till, både kritik och medhåll, leder till något. Oklart vad, och jag har inga illusioner om att förändra världen, men det fyller mig med hopp och ger mig kraft att härda ut.
Allt gott!

Alan Ford sa...

Utifrån mina biologi kunskaper och omöjlighet att rationellt förklara svensk politisk reality sopa här är min bidrag till möjlig orsak till rådande tillstånd !

Demokratins evolution

Misstron mot institutionell representativ demokrati och våra folkvalda yrkes politiker är inte en endemisk svenskt företeelse utan en allomfattande globalt trend.
I mer än tusen år sedan den Isländska Alltinget har bildats, fram till dagens yrkes politiker, denna art (homo politikus) har muterat och utvecklats i en avart som är direkt ansvarig och helt beroende av sponsorer från kapitalet och ingen annan. Därmed är sista länken i näringskedjan bruten med väljarkåren som har möjliggjort dess evolutionära utveckling till varelser som bara med utseendet påminner om människor, men anatomiskt perfekt anpassade till den autonoma existensen som är helt oberoende av prekariatet och homosacers som var part i en symbiotisk förhållande. Konsekvenserna av detta slutna biotop är blandningen och delningen i två subarter(familjer), s.k. ”vänster och höger” men utan större skillnader utom kameleontens färger och olika twitter /facebook anhängare. Det som från första början var divergens faktorer, under tidens lopp har ebbat ut, som tex: rättvisa,moral,existentiella villkor,solidaritet,ideologier,gemenskapen,folkrörelser... Även om de antropologiska egenskaperna har dött ut så lever dock den sista biologiska atavismen som könsindelning kvar och dess enda syfte är att fylla de obligatoriska kvoterna i den parlamentariska byråkratins stolar.
Politikernas självbelåtenhet och självtillräcklighet har orsakat globalt missnöje och skapat nya urbana-gerilla rörelser, som Facebook aktivister, Wikileaks agenter, OWS protestanter, Anonimus, cyber Pirater, arabiska terrorister/ revolutionärer och andra dunkla försök att rädda representativ demokrati som enda alternativ ?
Förhärskat dogmatisering och militarisering( typ vi ska bomba er tills ni blir demokratiserade) av representativ demokrati har fört med sig konsekvensen att hederliga självtänkande och exkluderade individer undviker all inblandning med institutionell politik som därmed förlurar sitt legitimitet och mening.
Som sagt, tusen år senare är homo politikus avkönade, egoistiska, maktmissbrukande varelser utan några som helst känslor, visioner eller empati som i sin tur har avhumaniserat och reducerat väljarbasen till fria konsumenter .
Och till slut kan jag fastslå att klassiskt representativ demokrati har nått sitt evolutionära slut och därmed tillägga :
Att representativ demokratin var dålig det visste jag innan, men att den var minst dålig är jag inte längre säkert.

Predrag Milivojevic
Uppsala