Effektivitet: Jag är skeptisk

Skattepengarna ska utnyttjas effektivt, det verkar alla vara överens om. Att försvara motsatsen, att påstå att man ska slösa med skattemedlen, är så klart omöjligt. Just därför är det viktigt att granska förgivettagandet om att effektivitet alltid är bra, att ju mer man effektiviserar desto bättre är det. Allt handlar om vilket perspektiv man närmar sig frågan från och hur man ser på skattepengarna; är skatt en investering, eller en utgift? Det beror så klart på vad man talar om för typ av verksamhet och vad pengarna går till, men jag tycker mig se en skillnad mellan de som står till vänster och höger i poltiken. Högren ser skatt som en kostnad, medan vänstern ser skatt som en investering. Om det var utgångspunkten för debatten, om det var SYNEN på skatt man diskuterade, istället för storleken, kanske argumenten som luftades och möttes i debatten se annorlunda ut. Jag tror både debatten och samhället skulle se annorlunda ut om man först diskuterade den frågan och sedan diskuterade hur stort uttag som är lämpligt, med tanke på samhällets långsiktiga hållbarhet.

När jag var ordförande i en av bostadsrättsföreningarna jag bodde i tvingades jag ta över ansvaret för en förening vars ekonomi fortfarande efter många år inte hämtat sig efter en tidigare ordförande som såg det som sin uppgift att hålla nere avgiften till varje pris. På det sättet ökade lägenheterna i värde eftersom månadskostnaderna hölls nere. Det gick utmärkt i början men för varje år som gick där underhållet eftersattes ökade föreningens framtida utgifter. När det började dra ihop sig till stamrenovering bytte man ordförande och hen tvungen att till krafttag för att föreningen inte skulle behöva chockhöja avgiften. Fortfarande flera år efter renoveringen var vi som satt i styrelsen tvinga att beta av underskottet i husens och föreningens underhållsplan. Utifrån ett strikt ekonomiskt perspektiv såg det ut som vi brast i effektivitet, som om vi slösade med pengar, för vi skulle naturligtvis kunna resonera som den tidigare ordföranden och inte höja avgiften och skjuta underhållet på framtiden. Vi valde att se avgiften och underhållet som en investering och föreningens långsiktiga hållbarhet som vår uppgift.

Det är i ljuset av detta som jag vill att vi ska tänka om och se på utvecklingen av Artificiell Intelligens (AI): Varför utvecklas och införs den nya tekniken; är det av ekonomiska skäl, eller av hållbarhetsskäl? Skillnaden är avgörande. Åtminstone så länge vi håller fast vid deklarationen om mänskliga rättigheter. Vi har ett gemensamt ansvar för varandra. Ett samhälle som ser medborgarna som en utgift istället för en tillgång kan i det korta perspektivet möjligen betraktas som ekonomiskt framgångsrikt, men det kan aldrig bli långsiktigt hållbart. När företag och organisationer effektiviserar och gör sig av med anställda för att hålla nere kostnaderna ökar chansen att man kan göra vinst, men till priset av att man offrar människorna. Jag ser inte AI som ett hot per se, det är jakten på effektivitet som oroar mig.

Att sänka kostnaderna är visserligen möjligt inom respektive organisation eller sektor, men samhället som helhet kan aldrig effektiviseras, det handlar bara om att flytta kostader, antingen framåt i tiden eller till någon annan. Människornas och samhällets behov är konstanta över tid och underlåter man att investera i underhåll, eller om man avskedar människor utan att ha en genomtänkt plan för vart de ska ta vägen sedan, handlar det inte om effektiviseringar utan om suboptimeringar. Utifrån evighetens perspektiv är det mycket som talar för att utvecklingen av AI är en kostnad istället för en investering och att sänkt skatt leder till att samhällets kostnader på sikt kommer att öka.

Självklart kan alla arbeta snabbare och mer effektivt, och om man överlåter åt maskiner att utföra arbetet, samtidigt som man utvecklar snabbare och bättre maskiner, kommer skatten kanske att kunna sänkas. Fast skatten kan aldrig bli mindre än noll, och när effektiviteten når ljusets hastighet (eller någon annan naturlag) finns inget mer att göra. Detta är inte en åsikt jag har, det är ett faktum. Därför menar jag att det behövs ett moratorium. Samhället och mänskligheten behöver ta time-out för att reflektera över om vägen vi slagit in på leder till lycka och välstånd, eller om vi tävlar mot varandra om vem som först ska nå nollpunkten. Effektivitet för effektivitetens skull, eller sänkta skatter för att människor ska få mer pengar i plånboken, låter kanske lockande, men bara i det korta perspektivet, och endast för den som redan har sitt på det torra.