Det heliga talet tre

Tre brukar sägas vara ett heligt tal. Gud är en men också tre; fadern, sonen och den helige ande. Kanske är det därför tre uppfattas som heligt, eller också uppfattas Gud som tre för att det är ett tal med magiska egenskaper. Pythagoras som grundade en talmystisk sekt runt 400 före kristus är känd för sin sats som handlar om triangelns geometri. Känner man till två värden vem man det tredje och därför kan man räkna ut höjden och längden på saker som ligger utom räckhåll, om man bara får tag i två kända längder eller vinklar. Det är ett slags magi, så det är lätt att förstå fascinationen.

Filosofen Kant medlade mellan rationalister och empirister när han delade upp världen i tingen för sig och tingen för mig och därmed introducerade människan och det mänskliga kunskapssökandets praktik; ett irrationellt moment som vill att det ska vara antingen eller men som tvingas acceptera att det ofta är både och. Filosofen Hegel skapade formeln Tes, Antites, Syntes, som han menade beskriver andens, kulturens och kunskapens process från mindre utvecklad till mer. Först säger du bu, sedan säger jag bä och efter ett tag enas vi om att det i själva verket är buä eller bäu. Kommunism -- kapitalism  -- den moderna välfärdsstaten. Vänster -- höger -- ett slags mitten kompromiss. Initialt är det enkelt att se motsatsen och hävda något diametralt annat, men efter ett tag, med lite distans ser man att båda ståndpunkterna har något och ingen har allt; därför skapas synteser hela tiden, vilka ger upphov till nya teser, antiteser och synteser.

Det är lätt att vara mot vad den andre säger och för det man själv är övertygad om. Människans hjärna verkar vara ordnad på det sättet. Ny information grovsorteras först i rätt eller fel, bra eller dåligt. Och stannar man där, i affekt och låter rationaliteten styra, om man letar efter den eller det enda finns bara utrymme för antingen eller: Med eller mot, väl eller fiende. Det är en destruktiv och enfaldig inställning; den enda vägen må vara lockande, men den leder alltid fel i ett komplext samhälle. Enighetens och hållbarhetens tal är tre. När den oresonliga inställningen om antingen eller förvandlas till förståelse för både och uppstår förbrödring, fred och tid för eftertanke. Då är det lätt att se att motsättningen var falsk och att det finns alternativ och olika vägar fram.

Antingen eller bygger på debattens logik. Både och är resultatet av samtalets logik. Alla tre behövs, för ingen människa är en ö. Jag är resultatet av kärleksmötet och föreningen mellan min mor och far, och det gäller alla. En är resultatet av två, som blir tre. Inget kan i praktiken och verkligheten reduceras till mindre än tre; bara i praktiken går det att hålla isär och bestämma sig för antingen eller. Samtalets logik är livets, mångfaldens och den hållbara framtidens logik. Debatten skapar motsättningar och problem där det bara finns perspektiv. Därför är det heliga talet tre och monoteismens gud resultatet av samverkan.

Sanningen är inte en, den samma och odelad överallt, den är alltid mer eller mindre av både och. Jakten på Svaret är destruktivt för om det är utgångspunkten delas världen upp i vänner och fiender, trots att det bara finns människor i den; människor som alltid liknar varandra mer än skiljer sig åt. Människor som liksom du och jag och alla andra är resultatet av kärlek mellan två. Tre och enighet, symbios och samtal är heliga samverkansakter som främjar mångfald och perspektivrikedom.

Hotet kommer inte utifrån, för det finns ingen utsida. Murar och gränser skapas av rädda människor med dåligt självförtroende, som inte kan eller vill lära sig förstå och hantera oordning. Den enda vägen är enkel och förförisk, men den leder som sagt alltid fel. Det är övertygelsen om den och det enda som skapar föreställningen om den andra som ett hot. Syntesen är en fredshandling som fördjupar kunskapen och ger perspektiv på det kända, trygga och invanda. En för alla, alla för en var de tre musketörernas motto och när de väl enats kunde de ta upp en fjärde medlem. Accepterar man bara en ledare är det antingen jag eller min kandidat eller du och din, men om enighet är målet finns det plats för tre eller flera.

Livets röst är inte mono eller stereo utan en polyfoni, och dess bilder är inte svartvita utan polykroma. Om jag och du kan gå samman når vi längre än var och en på egen hand, och vi både ser och hör mer när vi samverkar än när vi arbetar på egen hand. Debatter håller liv i kontroverser, medan samtal för människor samman och främjar mångfald.