Ett försök till vetenskapligt försvar för genusvetenskapen

Under rubriken "Genusvetenskapen är Sveriges egen kreationism" skriver Ivar Arpi i SvD om det ämne jag disputerat i, genusvetenskap. Det fanns dock inte som eget ämne då, jag är etnolog; men jag skrev om kulturella aspekter av kön. Min avhandling handlar om förutsättningar för jämställdhet och mångfald i den svenska åkerinäringen. I helgen har jag varit indragen i ett antal diskussioner om mitt ämnes vetenskaplighet, delvis med utgångspunkt i Arpis granskning av genusvetenskapen. Av någon outgrundlig anledning har en ledarskribent kommit att betraktas som auktoritet på ett vetenskapligt område och han använder den makt och det inflytande han har som ledarskribent för att driva politik i namn av vetenskap, trots att han inte är forskare. En helt absurd situation som jag känner att jag måste skriva av mig om för att försöka komma fram till hur jag ska hantera.

Arpi anklagar i sin ledare genusvetenskapen för att likna kreationism, och han gör det med utgångspunkt i en hemmasnickrad föreställning (som bygger på enstaka artiklar hämta från biologer) och polariserad utgångspunkt som med hans eget sätt att uttrycka sig svepande om en hel vetenskaplig disciplin skulle kunna kallas rasistisk. Arpi har rätt att TYCKA som han vill och som ledarskribent behöver han inte ta några vetenskapliga hänsyn. Det är helt i sin ordning. Men när han påstår en massa saker om det ämne som jag forskat i har jag med amma logik rätt att försvara mig. Artikeln är lång och jag kan inte gå igenom allt, men han sammanfattar tankarna i slutet, vilket får bilda utgångspunkt för mina reflektioner.

Så varför tar inte genusforskningen biologin i beaktande?

Genusforskning handlar om kultur och sociala aspekter av kön. Därför tar genusvetenskapen inte biologin i beaktande. Varför beaktar Arpi inte vänsterperspektivet? För att han är höger, så klart. Han har valt att fokusera på ett perspektiv. Det så man gör i politiken. Genusvetenskap handlar om kultur och vill Arpi inte acceptera det som vetenskapligt är det upp till honom, men hans åsikter i frågan blir inte vetenskapliga bara för att Arpi hänvisar till biologisk forskning som pekar på skillnader mellan könen. Det är en god-dag-yxskaft-inställning. Han skulle lika gärna kunnat fråga: Varför tar inte ingenjörer psykologi i beaktande? Inom medicinsk vetenskap, som handlar om biologiska aspekter av människan förnekade man länge att det fanns skillnader mellan den manliga och den kvinnliga kroppen, vilket fortfarande resulterar i att kvinnor dör i hjärtinfarkt eftersom deras symptom ofta inte liknar symptomen som mäns kroppar uppvisar. Kön är inte ensidigt det ena eller det andra. Att försöka göra något sådant gällande är ovetenskapligt och helt orimligt, och att förvänta sig att bli tagen på allvar när man hävdar det är befängt.

Jag har forskat om genus och jag skulle aldrig drömma om att bortse från biologin om den spelade roll för eller motsade något av det jag hävdar. I min avhandling, som alltså handlar om sociala och kulturella hinder för jämställdhet och mångfald, spelar biologin en central roll. Jag lägger till exempel märke till att lastbilsföraryrket som är starkt manligt dominerat inte alls är beroende av musklerna, vilket ofta förs fram som ett argument till mansdominansen inom yrket. När jag ställde frågan till förarna jag intervjuade om vilken egenskap som är viktigast för att lyckas i yrket svarade man: Social smidighet. Det brukar man säga är en kvinnlig egenskap. Min forskning visar att biologin inte är en aspekt som bör tas i beaktande inom det område jag befolkar. Jag är forskare, och DÄRFÖR tänker och agerar jag som jag gör. Och det spelar inget roll att Arpi och andra hänvisar till forskning som visar att det finns biologiska skillnader mellan könen. Allt handlar om vad det är för skillnader och vilken roll dessa skillnader spelar samt om skillnaderna är relevanta i det aktuella sammanhanget. Arpis påstående är alltså insinuant och ovetenskapligt.

Om gener och biologi påverkar människor sätter det också vissa gränser för vad man med politik kan hoppas uppnå. Om det finns biologisk grund för flera observerbara skillnader mellan könen kan man inte reducera allt till en fråga om diskriminering eller makt. Då äventyras det radikalfeministiska projektet. Ett projekt som genomsyrar den jämställdhetsintegrering som nu pågår inom svenska universitet, med stöd av Nationella sekretariatet för genusforskning.

Att gener och bilogi påverkar människan är det INGEN som förnekar. Och Arpis förnekande av kultur och sociala aspekter finner inget stöd i någon forskning. Man brukar säga att människan är 100 procent arv och 100 procent miljö, och det är den utgångspunkt som alla forskare utgår från. Vilka aspekter som spelar roll var och när måste avgöras från fall till fall och går inte att slå fast en gång för alla. Det gäller för både genusforskare och biologer, men det gäller inte för ledarskribenter. I ett kunskapssamhälle kan och får alla ha en åsikten ska man argumentera med stöd i vetenskap går det inte bara att plocka artiklar och resultat som stöder den tes man driver.

Jämställdhet är liksom jämlikhet mänskliga rättigheter. Det är ett politiskt projekt att främja jämställdhet, inte ett vetenskapligt projekt. Bara för att politiker hämtar stöd i genusforskning betyder inte att genusforskning är politisk, i alla fall inte mer politisk än någon annan vetenskap. Arpi försöker framställa det som att genusvetenskap är konspiratorisk, att det är en religiös sekt som försöker indoktrinera folket. Genusvetenskap är en VETENSKAP och allt som sägs i namn av vetenskap måste hålla för en vetenskaplig granskning. Det gäller dock inte för politiska ledarskribenter och därför gäller andra spelregler för Arpi som journalist och mig som forskare. Och detta utnyttjar Arpi och andra på ett bedrägligt sätt genom att anklaga genusvetenskapen (ett helt vetenskapligt fält alltså, men tusentals aktiva forskare) för att göra det som Arpi gör. Om Arpi vill göra gällande att genusvetenskap är ovetenskapligt, att det handlar om kreationism måste han peka på genusvetenskapliga studier och visa på vilket sätt resultaten inte håller för en vetenskaplig granskning. Att bara hävda att genusvetenskap är ovetenskapligt för att man inte tar hänsyn till aspekter som Arpi TYCKER att genusforskare ska ta hänsyn till räcker inte som argument.

Det politiska syftet tillåts skymma vetenskapliga landvinningar inom andra forskningsfält. Genuskonstruktionismen är i grunden ett politiskt projekt, där man ignorerar biologisk forskning och vetenskaplig komplexitet. Kanske finns här en förklaring till varför Cordelia Fine – i strid med vad forskningen faktiskt visar – påstår att de biologiska skillnaderna är försumbara.

Ingen kan hävda att biologiska skillnader är försumbara, inte generellt, överallt alltid. Men på samma sätt kan ingen heller hävda att biologiska skillnader överallt och alltid spelar roll. Allt handlar om vilket sammanhang som forskningen handlar om. Ifråga om diagnoser för hjärtinfakt spelar biologiska skillnader mellan män och kvinnor en avgörande roll, vilket läkarvetenskapen länge förnekade, till exempel. I min egen forskning spelar de skillnader som Arpi pekar på och finner stöd för i biologisk forskning ingen som helst roll, men jag har aldrig hävdat och känner heller ingen genusforskare som hävdar att det inte finns några biologiska skillnader. Arpi skapar alltså en halmgubbe som han sedan bekämpar, vilket är ett klassiskt debattknep, men det hör inte hemma i en granskning som gör anspråk på att vara vetenskaplig.

Forskningsresultat kan inte ignoreras bara för att de är politiskt eller religiöst obekväma.

Just det Arpi, det gäller även resultaten som du bortser för att ro din argumentation i land.

Faktaresistens i fråga om biologiska skillnader mellan könen, till och med inom forskningen, är en fråga om politik. Precis som religiös kreationism inte hör hemma inom akademin, gör inte extrem genusvetenskaplig konstruktionism det heller. Därför är hyllningarna av ”Testosterone Rex” så olyckliga. Inget samhälle i världen, varken nu eller tidigare i historien, har varit jämställt i bemärkelsen att män och kvinnor har betett sig likadant. Att skillnader är så konstanta över tid och kulturgränser antyder att det finns åtminstone någon biologisk grund. Man kan ta det ett steg längre: varenda däggdjursart har skillnader i både beteende och utseende mellan könen. Varför skulle människor vara annorlunda?

Faktaresistens ifråga om sociala och kulturella aspeter av kön är helt okej i det politisks spelet, vilket Arpi spelar. Men jag är forskare och måste utgå från vetenskapliga regler. Arpi borde dock vara så pass intellektuellt hederlig att han är tydlig med vad det är för spel han spelar. Hans fråga: Varför skulle människor vara annorlunda? Är just den fråga som humanister och sociologer undersökt i alla år. Arpi försöker få det att framstå som att han väcker en ny och angelägen fråga. Det är OMÖJLIGT att besvara frågan, för var ska man börja? Arpi bortser från så mycket forskning som handlar om kultur och sociala aspeter av mänskligt liv att det inte går att bemöta uttalandet, men det betyder inte att Arpi har rätt. Och han har dessutom inte bevisat att det ligger något i det han hävdar, att det går att sluta sig till något om människa genom att studera djuren. Hela hans argumentation bygger på att han är ledarskribent och att han med stod en journalistik etik kan ta sig vilka friheter han vill, medan forskarna han debatterar med måste hålla sig till vetenskapens etik.

Men man behöver knappast sluta vara feminist för att erkänna att det finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor. Att det förhåller sig så innebär inget färdigt recept på hur vårt samhälle och våra mellanmänskliga relationer bör ser ut. Det är sant att påstådda biologiska skillnader historiskt har använts för att diskriminera kvinnor. Men om de senaste hundra åren har visat något så är det att kvinnor kan göra allt som män kan.

Här motsäger han dessutom sig själv och tar udden av hela kritiken. Om kvinnor kan göra allt som män kan är det ju knappast bilogisk forskning som kan ge oss några svar på frågor som rör samhälle och kultur. Och om det är som Arpi själv hävdar, att män och kvinnor kan göra samma saker, är det ju kunskap om varför samhället trots det är så ojämlikt som vi behöver; det vill säga alltså just den social- och humanvetenskapliga forskning som Arip i sina artiklar försöker ta all ära och redlighet av. Givet naturligtvis att jämställdhet är ett mål värt att sträva efter. På vilket sätt menar Arpi att kunskap om biologiska skillnader mellan män och kvinnor förklarar den urusla representationen av kvinnor i storföretagens styrelser?

Det finns ingenting i forskningen om biologiska skillnader mellan män och kvinnor som nödvändigtvis leder till diskriminerande politik. Man bör inte politisera biologin, men man bör inte heller ignorera forskningsresultat bara för att de är politiskt obekväma.

Just det Arpi. Vad i den socialvetenskapliga forskningen och humaniora går på tvärs mot biologiska forskning? Vilka signifikanta skillnader bortser genusvetare från? Uttalandena är svepande och jag ser bara att Arpi säger att genusvetare bortser från biologi, inte vilka genusvetare han menar och vilka studier han hänvisar till. Det är en stor uppgift han tagit på sig; att leda i bevis att genusvetenskapen är ovetenskaplig låter sig inte göras med hänvisning till några studier som visar att det finns biologiska skillnader, vilket ingen seriös genusforskare heller hävdat.

Det är en vanlig föreställning att socialkonstruktionism innebär en mildare och mer human syn på människan, men historien har visat att det kan vara precis tvärtom. Om utgångspunkten är att människan föds som ett tomt ark, om hon är oändligt formbar, så öppnar det upp för brutala politiska omskolningsprojekt som, förutom att de riskerar att göra våld på den enskilde individen, också är dömda att misslyckas.

Vilka genusforskare hävdar att människan är ett blankt ark. Stephen Pinker hävdar att genusforskare hävdar detta, men jag känner ingen genusforskare som gör det. Genusforskning handlar inte om den typen av frågor. Bara för att man forskar om sociala aspekter av kön betyder inte att man hävdar att det inte finns en biologi i botten. Det är ett logiskt felslut och att hävda det i en artikel som utger sig för att vara vetenskaplig är minst sagt bedrägligt. Fet låter sig göras på ledarplats och är okej inom journalistiken, men det inte förenligt med vetenskaplig etik. Jag håller med Arpi om att farorna han pekar på finns, men när han försöker få det att framstå som att det är utgångspunkten för genusvetenskapen far han med osanning och försöker smutskasta ett helt forskningsfält. Dessutom finns det lika stora risker, om de nu inte är ännu större, att söka alla svar i biologin. Rasbiologi var en återvändsgränd för vetenskapen som övergavs för länge sedan.

Erkännandet av biologiska skillnader medför förhoppningsvis en ödmjukhet inför utsikterna att omforma människan efter en idealbild.

Eftersom ingen förnekat eller förnekar att det finns biologiska skillnader faller hela Arpis artikel här på slutet samman som ett korhus. Hans halmgubbe är nedgjord och han är söker stolt, men han har inte fört vetenskapen framåt en millimeter, tvärtom har han bidragit till misstänkliggörandet av vetenskapen och flyttat fram politikens positioner än mer. Eftersom ingen förnekar biologin finns heller inget behov av ödmjukhet inför den, men Arpi och andra förnekare av kultur och sociala aspekter har en del att jobba på.