Bildning på rea

Idag är det julafton, så jag vill börja med att önska alla en riktigt God Jul! Redan imorgon, men framförallt på annandag jul börjar mellandagsrean, följd av nyårsrean och så vidare. Mid season sale, midsommarrea, semesterrea och den tidigare okända företeelsen i Sverige: Black Friday, som sträcktes ut till hela veckan och längre än så. Det kanske låter som jag förfasas över kommersialismen och är en motståndare till kapitalismen, men så är det inte. Jag är kulturvetare och beskriver bara vårt samhälle och samtidskultur. Det ser ut så här och om det är bra eller dåligt överlåter jag åt andra att avgöra.

När kunskap och (ut)bildning bjuds ut på rea eller när skolan ekonomiseras reagerar jag dock negativt. Betyg och examina måste hållas utanför ekonomin för att kunskapen och på sikt samhällsutvecklingen inte ska riskeras. När bildning blir något som reas ut är vi alla illa ute. Tänker till exempel på bokförläggare som kränger böcker utan någon annan hänsyn än att göra så mycket vinst som möjligt. För mig är boken närmast helig. Så behöver det naturligtvis inte vara för alla, men när bokförlag som tillhandahåller texter man verkligen tror på och som bygger relationer med både författare och läsare, köps upp av storkoncerner med ekonomiska muskler, utarmas mångfalden på bokmarknaden och därmed även kunskapen i samhället.

Bildning handlar om att knyta kontakt med och upprätta en relation till kunskapen och om att öppna ögonen för alternativa perspektiv på världen och vetandet. Bildning handlar om att reflektera över kunskapens möjligheter och begränsningar. Bildning är mångfald, skulle man kunna säga, och den som är bildad har upparbetat förmågan att orientera sig i mångfalden och lärt sig förstå komplexiteten. Jag förknippar boken med bildningen och därför oroar det mig när böcker reas och det bara ges ut böcker om dagsaktuella ämnen som säljer. Förläggare som ger ut böcker för innehållets skull rear aldrig ut böcker, de behåller dem i lager i väntan på att läsarna ska hitta fram till dem. Bildningsfrämjande bokförläggare som bygger och förmedlar relationer har det svårt idag och de blir allt färre. Det gör mig både ledsen och oroad.

När bildningens värde devalveras går vi från att leva i ett kunskapssamhälle präglat av mångfald till att leva i en ekonomiskt fixerad klickokrati där allt handlar om uppmärksamhet och förströelse och ingen orkar fördjupa sig i något. Böcker kostar pengar och ekonomin är varken ond eller god; så har det alltid varit. Jag söker inte efter någon syndabock eller problemets kärna, jag ser en tendens och sätter ord på mina känslor. Det skär i hjärtat när jag ser hur böckerna och bildningsförläggarna sugs upp i den ekonomiska rörelsen som allt snabbare och allt mer hetsigt söker efter möjligheter att göra vinst.

När jag växte upp fanns det få bokförsäljningskedjor, många bokhandlare och massor med antikvariat. Som student ägnade jag dagar åt att vandra runt bland handlarna och söka nya böcker om ämnen jag fått upp ögonen för. Alla handlare hade sin specialitet och sina intressen. Efter ett tag lärde jag mig vart jag skulle gå för att finna det jag sökte. Och jag fall hela tiden nya böcker och kunskaper i sökandet. Det ena gav det andra och jag utvecklades och lockades in i bildningens underbara värld och lärde mig uppskatta mångfalden. Idag ekar samma gator som tidigare sjöd av liv tomma. Akademibokhandeln har närmast monopol på bokförsäljning, och deras butiker blir färre och färre och försäljningskampanjerna allt mer aggressiva. Omsättningshastigheten på böckerna ökar hela tiden och även klassikerna som säljs har ett bäst-föredatum som gör att böckerna reas så fort försäljningssiffrorna dippar.

Nätet skulle kunna vara ett alternativ, men tyvärr ser det i princip lika dant ut där och som jag förstår det håller Amazon på att försöka etablera sig på den svenska marknaden, vilket innebär att kvalitets- och bildningsförläggare kommer att pressas ännu mer. Försäljningsjättarna pressar priserna i alla led och vill inte ha några lager. Den som säljer böcker med ambitionen att bidra till bildning har alltid varit liten och svag och har inget att sätta emot monopolets makt. Ett folk, en kanal för bokförsäljning. Det är i princip så det ser ut idag. Om det inte var för kommersialismen skulle man lätt kunna få för sig att vi levde i Sovjet under kommunismens glansdagar, men för att kunna göra den jämförelsen och se likheten krävs kunskap, perspektiv och analysförmåga, och det var ju det som saknades.

För mig handlar bildning om hållbarhet och det system vi lever i idag är allt annat än hållbart. Rea är handelns motsvarighet till Riksbankens nollränta; ett slags ekonomisk doping. Eftersom ekonomi fungerar som kultur och inte styrs av rationalitet utan av känslor etableras snabbt nya vanor och idag är rea och nollränta det nya normala. Även detta krävs det bildning för att se och förstå. När Sverige och skolans kunskapsresultat låg i världsklass låg räntan på 14 procent och det fanns massor av bokhandlare i varje stad i vårt land. Den årliga bokrean var en höjdpunkt som man längtade efter och kunde göra verkliga fynd på. Då reades böcker en gång om året och det var äldre utgående böcker som såldes. Idag är det rea jämt och bokmarknaden har tagits över av ett fåtal aktörer vars enda intresse för böcker är att tjäna pengar på dem.

När böcker och bildning reas ut är det kunskapens livgivande blodomlopp som åderlåts. Man får vad man betalar för och lått fången kunskap är också lätt förgången.