Moralens geologi 30

Var börjar en tanke? Utanför kroppen, i kulturen? Eller inne i huvudet, i samspelet mellan hjärnans synapser? Fast varför stanna där, om vi verkligen söker SVARET kan man ju fortsätta, till molekylerna, atomerna, kvarkarna och ännu längre ner och in i elementarpartiklarnas värld. Om det är SVARET vi söker. Är det meningsfullt att tänka och göra så? Nej, det tycker jag inte. Tankarna finns och de påverkar oss, liksom moralen och kulturen som är uppbyggda av tankar. Det räcker med att konstatera det och sedan undersöka konsekvenserna av att just den tanken accepteras som tänkbar och lämplig att omsätta i handling. Det är som om vi är rädda för konsekvenserna av våra handlingar, som om vi vill ursäkta oss på förhand genom att skapa kontrollsystem och fördela ansvar. Och det blir allt tydligare att vi bygger luftslott som vi sedan beundrar och speglar oss i glansen av, så länge det går, för vi vet att det inte är hållbart. Verkligheten vilar på en bräcklig grund. Tänk om vi kunde acceptera det och agera utifrån den premissen. Tänk om.

As diverse and real as formal distinctions are, on the organic stratum the very nature of the distinction changes. As a result, the entire distribution between content and expression is different. The organic stratum nevertheless preserves, and even amplifies, the relation between the molecular and the molar, with all kinds of intermediate states.

Form och innehåll förändras och förändrar varandra i ett ömsesidigt spel eller ett slags dans. Kultur och moral är liksom språk och biologin levande. Organiska stratum är lager på lager av biologiskt innehåll som formar skapandet av nytt liv. Och liv påverkar liv i en evig kamp om överlevnad i en föränderlig miljö. Dynamiken uppstår mellan delarna och inom ramen för helheten. Liv är förändring, är variation och ständig tillblivelse.

We saw this in the case of morphogenesis, where double articulation is inseparable from a communication between two orders of magnitude. The same thing applies to cellular chemistry. But the organic stratum has a unique character that must account for the amplifications. In a preceding discussion, expression was dependent upon the expressed molecular content in all directions and in every dimension and had independence only to the extent that it appealed to a higher order of magnitude and to exterior forces: The real distinction was between forms, but forms belonging to the same aggregate, the same thing or subject.

Förändring är inte bara slumpvisa mutationer, den styrs av regler som ligger djupt fördolda i sammanhanget. Fast reglerna för förändring av levande materia är aldrig eviga utan förändras i samspelet mellan delarna och i relation till helheten, miljön som i sin tur förändras i takt med geologiska och meteorologiska förändringar. Slumpen finns mellan och påverkar allt och alla på marginalen. Slumpen måste man räkna med, men den går inte att räkna på. Utfallet är slumpartat, annars vore det ingen slump. Liv är rörelsen förändring och samspel mellan. Liv skapar liv, som skapar liv och det påverkar förutsättningarna för förändring av liv.

Tankar uppstår i huvudet på människor, som är biologi som är materia. Därför kan svaret på moralens ursprung sökas i geologin, om man verkligen vill gå till botten med frågan. Fast är det det svaret vi vill ha? Är det verkligen det vi undrar över, och kan verkligen en sådan vetenskap hjälpa oss människor förstå vad det innebär att leva ett gott och hållbart liv på jorden, i ett samhälle tillsammans med andra människor? Knappast, men lika fullt är den typen av frågor som inte anses vara besvarade förrän man nått vägs ände, vad som gjorts till norm inom vetenskapen. Vi har i objektivitetens namn skapat en vetenskap som ger oss oklanderligt korrekta svar och vi känner så pass stor vördnad inför vetenskapen att vi inte vågar resa invändningar mot svaren vi får eller ens ställa frågan: Vad ska vi med det svaret till? Rådande, kulturellt skapade och upprätthållna, moral tvingar oss till detta. Moralen kan sägas leva ett eget liv.

Now, however, expression becomes independent in its own right, in other words, autonomous. Before, the coding of a stratum was coextensive with that stratum; on the organic stratum, on the other hand, it takes place on an autonomous and independent line that detaches as much as possible from the second and third dimensions. Expression ceases to be voluminous or superficial, becoming linear, unidimensional (even in its segmentarity). The essential thing is the linearity of the nucleic sequence. The real distinction between content and expression, therefore, is not simply formal. It is strictly speaking real, and passes into the molecular, without regard to order of magnitude. It is between two classes of molecules, nucleic acids of expression and proteins of content, nucleic elements or nucleotides and protein elements or amino acids. Both expression and content are now molecular and molar.

Där mellan nukleida syror som formar och proteiner som formas uppstår och reproduceras liv. Båda är molekyler, men av olika art och funktion. Mellan dem uppstår och formas livet. Liksom kultur och moral uppstår och formas mellan människor. Livet är levande även i sig själv, även om dess ursprung är död materia. Därför kan svaret på livets gåta inte vara ett och odelbart, det kan bara vara mångfacetterat, dynamiskt och komplext. Förändring är geologins, ekologins, biologins och och kulturens konstant. Förändring är upprepad skillnad, menar Deleuze i sin avhandling. Skillnad som upprepas är den eviga återkomsten av det samma, vilket alltså inte ska tolkas som att historien upprepar sig. Historien kan möjligen upprepa mönster, men den upprepas aldrig. Historien är minnet av det som en gång var nu men förpassats till sedan. Och det som upprepas i nuet är skillnaden mot det som varit. Så skapas framtiden, i slumpvis förändring av samtiden, mellan då och sedan.

The distinction no longer concerns a single aggregate or subject; linearity takes us further in the direction of flat multiplicities, rather than unity. Expression involves nucleotides and nucleic acids as well as molecules that, in their substance and form, are entirely independent not only of molecules of content but of any directed action in the exterior milieu. Thus invariance is a characteristic of certain molecules and is not found exclusively on the molar scale. Conversely, proteins, in their substance and form of content, are equally independent of nucleotides: the only thing univocally determined is that one amino acid rather than another corresponds to a sequence of three nucleotides.'

Molekylär och molär är två begreppspar i en lång kedja av dikotomiska termer. Den ena står för strikt ordning och den andra för upplösning. Molekyl är en tillfällig sammansättning av samverkande delar medan molär är en sammanhållen helhet av åtskilda delar. Två sätt att organisera liv. En modell att tänka kring liv med hjälp av. Länkar till en äldre text från bloggen Intensifier, där dessa begrepp används för att förstå teorier om samhället.

What the linear form of expression determines is therefore a derivative form of expression, one that is relative to content and that, through a folding back upon itself of the protein sequence of the amino acids, finally yields the characteristic three-dimensional structures. In short, what is specific to the organic stratum is this alignment of expression, this exhaustion or detachment of a line of expression, this reduction of form and substance of expression to a unidimensional line, guaranteeing their reciprocal independence from content without having to account for orders of magnitude.

Moral är geologi, är biologi och kultur, allt på en och samma gång. Och vill vi verkligen veta, vilket vi säger att vi vill för det är så vi organiserar akademin och det är bara den typen av svar som godkänns som vetenskapliga, tvingas vi söka oss bort från kulturen, över biologin fram till materiens innersta. Men väl där, med svaret i hand står vi oss ändå slätt, för hur ska svaret vi får tolkas och till vad kan det användas? Hur vi än vänder och vrider på saken är vi hänvisade till varandra, som kulturvarelser, för svar på frågor som rör det liv vi skapar tillsammans.

Allt handlar om vilken skalnivå vi befinner oss på. Svaret på frågorna vi har finns där, varken över eller under. Frågor om kultur kan bara bevaras kulturellt, även om kultur behöver biologi och biologi behöver materia och geologi. Det finns ingen utsida dit problem kan förpassas och varifrån lösningar kan hämtas, allt finns och verkar på insidan och på samma nivå. Där finns svaret, mitt framför ögonen på oss alla. Inget är dolt, även om det verkar så. Förstår vi det är mycket vunnet och chansen att vi kan skapa en hållbar moral ökar betydligt.