Fortsätter presentationen av filosofen Karel Kosiks tankar, så här snart 20 år senare. Läser och lär av mig själv och lägger ut texten till allmän beskådan för att jag vill se Flyktlinjer som den plats där allt jag skriver och har skrivit ska finnas tillgängligt för allmänheten.
Karel Kosik
Först av allt är det nog på sin plats att presentera Karel Kosik, som var en av förgrundsfigurerna i den tjeckiska intelligentian som spelade en betydande roll i de omstörtande händelserna under Pragvåren 1968. Det som hände då var kulmen på en samhällsutveckling som pågått i mer än tio år. Reformrörelsen i Tjeckoslovakien var mycket väl underbyggd teoretiskt. Det kan delvis förklaras med den starka tradition som filosofin har i Tjeckoslovakien. De idéer som ledde till händelserna under Pragvåren hade under en lång rad av år ältats och tvingats genomgå en intensiv filosofisk debatt och en av de viktigaste debattörerna var Kosik, som tillsammans med Ivan Sviták av partiledningen utpekades som förgrundsmän till de revisionistiska tendenser som jäste bland folket. Partiideologerna kunde inte förlika sig med Kosiks marxism som lägger tyngdpunkten på den tidige Marx och i viss mån Hegel. Reformrörelsen ville bort från stalinismens determinism och intresserade sig för människans konkreta existens och hennes möjligheter att skapa en förändring. Sviták propagerade för att man skulle lita på sin egen erfarenhet av livet och inte tro på politikernas slogan "lita på partiet". Efter anknytningar och influenser från den västeuropeiska filosofin, främst existentialismen och fenomenologin, ökar kravet på reformer och man letar efter en mer demokratisk socialism.
Som en bas i detta sökande och som en utgångspunkt för praktiska samhällsanalyser fungerade Karel Kosiks bok "Det konkretas dialektik" (Kosik, 1978) som kom ut i Tjeckoslovakien 1963. Den präglade starkt det intellektuella klimatet i Tjeckoslovakien under sextiotalet. Författare, konstnärer, filmmakare och teaterregissörer påverkades och det fick konsekvenser för det kulturella livets utseende.
Efter den ryska invasionen av Tjeckoslovakien kommer snart Kosik i svårigheter. 1970 utesluts han från kommunistpartiet och samtidigt berövas han sina uppdrag vid vetenskapsakademin och universitetet där han var professor i filosofi. Kosik anklagas för kontrarevolutionär verksamhet och fortfarande vid utgivningen av den svenska upplagan av Det konkretas dialektik 1978 befann han sig i husarrest. Polisen beslagtog hans manuskript till en fortsättning på boken. Vad som hänt honom efter omvälvningarna på åttiotalet och senare vet jag inte.
Efter denna korta beskrivning av Karel Kosik och hans inflytande på utvecklingen i Tjeckoslovakien under sextiotalet ska jag nu försöka att återge en koncentrerad framställning av Kosiks filosofiska tankar. Jag ska placera in dessa i ett större sammanhang och titta lite på hans främsta inspiratörer. Även om jag känner mig långt ifrån säker på att jag förstår allt han skriver så känner jag ändå, efter några års umgänge med tankarna, att det finns något där som tilltalar mig och som känns viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar