Denna text skrev jag efter den första Way Out West festivalen, som ett slags mjuk övergång från semester till arbete. Jag bearbetade upplevelserna och återknöt kontakten med några av analysverktygen. Kort sagt studerade jag den kultur jag är en del av, från insidan. Tycker den texten kan passa på julafton (vilket det ska vara, om tekniken inte strular) som också är en mångfacetterad upplevelse. Så här skrev jag:
En känsla av tomhet uppfyller mig. Efter två fantastiska dagar fyllda med musik och festupplevelser känner jag saknad, nu när det är en helt vanlig söndag igen. Imorgon är det arbete. Får leva på minnena av upplevelserna som artisterna på Way Out West förmedlade. Ett sätt att göra något kreativt av saknaden är att reflektera över vad som hände. Över frågan, Vad är en upplevelse? Vad innebär det att uppleva?
Vi tar för givet att bara människor kan uppleva. Men är det så? Går det att förutsätta det? Nej det gör det så klart inte. Det beror naturligtvis också på hur man definierar uppleva. Jag menar att det är viktigt att ta så lite som möjligt för givet, om man ska forska om kultur. Och detta att bara människor upplever är en sådan sak. Även djur upplever. Datorer ställer krav och reagerar på stimuli. Det är också upplevelser.
Tänker man så har man rört sig bortom humanismen. Man har slutat att särbehandla människan, och ser en aktör bland andra aktörer. Frågan blir då vad skiljer människors upplevelser från objekts? Inte så himla mycket. Den stora skillnaden är att människor kan tala om sina upplevelser. Sätta ord på dem. Den förmågan är unik, men detta att uppleva är det inte.
Way Out West, som aktör betraktad upplever också och lever ett eget liv. WOW ställer krav och reagerar på stimuli. WOW behöver publiken lika mycket som publiken behöver WOW. För att kännas igen som den rockfestival vi känner det som behövs en hel massa annat. Ett kontinuerligt flöde av materialitet såsom mat, elektricitet, alkohol och idéer och tankar krävs för att festivalen ska kunna bli av. Och balansen mellan de olika delarna, relationerna mellan de i helheten ingående aktörerna är avgörande för helheten.
Det är så lätt att ta detta för givet. Till vardags måste man kanske det, för att inte gå under. Men kulturforskaren kan och får aldrig ta det för givet. Vårt uppdrag är att hjälpa människor att orientera sig i vardagen, att förmedla förståelse för den komplexa dimensionen av livet som brukar benämnas kultur, att konstruera verktyg att tänka med hjälp av.
Att se upplevelser som ett allmänt förekommande fenomen som ger upphov till konsekvenser, det är ett sådant verktyg. Att tänka bortom det snävt mänskliga, det är ett annat. Människan är fantastisk, men inte riktigt så unik som man kanske vill tro.
Det är en viktig insikt. Det är en tanke som bär på fröet till en ny värld. En mer långsiktigt hållbar värld. Skall vi nå dit behöver vi se på oss själva med lite andra ögon. Detta kan fenomenologin hjälpa oss med. Det ska jag försöka visa framöver. Läsningen av Husserl har fått anstå till förmån för andra upplevelser. Livet består inte bara av arbete, lika lite som upplevelser är exklusivt mänskliga.
Där satte jag punkt, men här vill jag tillägga: God Jul, kära läsare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar