Berlin. Kontrasternas stad

Att åka till Berlin på vintern är naturligtvis inte samma sak som att åka dit när det är sommar. Men det är minst lika fint och även om vädret var det samma som hemma var det ändå en skillnad och Berlin är ju en världsstad även på vintern!

Och kontrasterna blev som synes inte mindre ... Julen trängde sig dessutom på och den var lite större, lite mer glöggfryntligt julig och lite mer färglad. Särskilt på kvällen.

 Julmarknad verkar vara tyskarnas grej, och jag medger att det var trevligt och spred en fin känsla i kroppen. Kommers, jo visst, men ändå med hjärtat på rätt ställe.

Hur många steg (jag köpte en stegräknare innan jul) är det mellan Berlin Alexanderplatz och Kurfurstendam? Cirka 19500 steg. Fast då kryssade vi lite mellan olika sevärdheter och handlade lite också. Ett gott dagsverke!

Det som en gång var Östtyskarnas centrum, med radiotornet som landmärke, är fortfarande lite mer obebyggt, även om det där snabbt växer fram enorma komplex. Här finns några av Berlins älsta och finaste kulturbyggnader.

Tänker särskilt på Humboldtuniversitetet som är bildningens högborg!

Humboldtuniversitetet

Brandenburger Tor

Riksdagshuset är mäktigt även en grådaskig dag i slutet av december. Kanske är det en större upplevelse att vara i en berömd stad när det inte är sommar och sol? Det är åtminstonne färre andra turister där ...

Minnesmärket över Holocaust är mäktigt och tar sig innanför huden på en. Det stort och man kan förlora sig i tankar mellan kollonnerna. Det kanske inte ser så märkvärdigt ut, men det är verkligen en upplevelse att vara där och den stannar kvar länge i kroppen. Särskilt en regnig dag som denna.

Kontrasternas, som sagt. Gammalt och nytt och fullt av experimentell arkitektur.

När jag var här första gången, 1982 låg Potsdamer Platz på andra sidan muren. Där fanns inget, bara gräs och grus och vi betraktade platsen via ett utkikstorn. Andra gången jag var där, strax efter att muren revs, var det en grushög. Idag reser sig ett GIGANTISKT köpcentrer och kontrorskomplex på platsen.

Muren, eller minnen av den finns fortfarande kvar, överallt. Ett spår i gatan visar var den stod och vid Potsdamer Platz har bitar av den bevarats.

Konst och utsmyckningar finns det gott om, överallt.

Berlin är en luftig stad. Breda gator och fullt av orörda eller övergivna platser. Det bidrar till att ge känslan av en stad som inte riktigt vet vad den är och vart den ska. Här finns minnen av fornstora dagar och minnen av kriget, både det andra världskriget och det kalla krig som följde. Det är en delad stad, men också en öppen stad. En ungdomlig stad, byggd på ruinerna av det som en gång var Europas mittpunkt. Berlin skapar mera och man blir aldrig färdig med staden.

Beril är en stad där man kan andas och där man får plats, i ordets alla bemärkelser. En ännu inte färdig stad, trots att den har en lång och innehållsrik historia.

Vi bodde i Västberlins centrum, som fortfarande känns som stadens mittpunkt. I alla fall dess kommeriella centrum. Och där finns Europas största varuhus. Kaufhaus des Westes, KaDeWe. Kommersen är välbekant, men huset unikt och vackert! Både på insidan och utsidan.

Symboliken i statyn är tydlig. En och samma stad, men med en livslinje som är av. Idag är brottet sammanfogat, men ärren syns fortfarande, över 25 år efter att staden och landet enades, överallt. Det är tragiskt, men samtidigt en nyttig påminnelse om vad människor, ja till och med nära grannar, kan göra med och mot varandra.

1870 enades Tyskland och det restes ett imponerande monument som idag står mitt på den stora paradgatan som går genom det enorma parkområdet Tiergarten och som leder fram till Brandenburger Tor. Vi tog en promenad dit, genom parken, i skymningen på julafton, mitt när hela Sverige stod stilla och "alla" tittade på Kalle Anka. Julen 2014 var den första jag firade utomlands, men inte den sista.

Olof Palme var en stor och betydelsefull stadsman, det märker man när man reser. I Berlin är platsen utanför den anrika (men för djuren inte helt sunda) zoologiska parken uppkallad efter Sveriges stadsminister.

Ruiner behöver inte vara från antiken ... Här ett gammalt fabriksområde mitt i staden. Vackert och fantasieggande på något sätt, och det bidrar till den speciella Berlinkänslan.

Stadsdelen Kreutzberg, juldagen. Tomt, risigt, men ändå väldigt charmigt. Fyllt av konst och ännu en blikning till Sverige ...

Målet för juldagspromenaden var det Judiska museet, som ritats av arkitekten Daniel Liebskind. Även om vi inte hann gå in var det fantastiska huset väl värt en promenad.

Vattenfall bertyder uppenbarligen olika saker i Sverige och Tyskland/Berlin?

 

Muren finns som sagt bevarad. Och det bidrar också till känslan av Berlin.

Den gamla gränsövergången Check-Point Charlie. Här lämnade jag en gång väst, men jag kan inte säga att jag känner igen mig. Gripande bilder från dagarna när muren restes och staden och landet delades.

En sak som bidrar till den unika känslan är alla sexklubbar som finns överallt, för alla inriktningar och preferenser.

Dags att lämna Sofitel, som ligger mitt i centrum. Det var fint och troligen dyrare om man försöker boka på sommaren.

På vägen till flygbussen passerades det anrika konditoriet Kranzler.

Banhof Zoo blev det sista vi såg innan bussen tog oss till Tegel. Längtar redan tillbaka!