Vems talan för "vår" talman?

Sverige har en talman som sätter sig till doms över vem som är svensk och vem som inte är det. Läser om något djupt obehagligt, som kan vara början på något som kan sluta i förskräckelse (jag skriver kan, för det är nyval i mars). Till dem som ville röra om i grytan vill jag säga: Är ni nöjda nu? Var det detta ni ville åstadkomma, att vi börjar tala om kriterier för svenskhet? Den sleven vill inte jag hålla i! Jag tar skarpt avstånd från all sådan retorik. Inget folk är någonsin rent, att vara svensk är att vara människa i Sverige!

I en intervju i Dagens Nyheter resonerar Björn Söder om vem som är svensk - och nämner judar och samer som exempel på grupper som visserligen kan vara svenska medborgare, men enligt hans uppfattning inte är svenskar om de inte ”assimileras”.

Det som oroar mig mest är att det är SD som sätter agendan, för svaren på uttalandet tar inte avstånd från retoriken utan använder den för att svara och ger därför Söder och hans hejdukar som leker politiker på mandat från svenska folket, stöd för sitt sätt att se på medborgarskap.

Folkpartisten Roger Haddad, riksdagsledamot och integrationspolitisk talesperson, reagerar starkt mot Björn Söders uttalanden.

- Han angriper två av våra fem nationella minoriteter som har hundratals år av närvaro i Sverige. Det visar att han inte har läst på tillräckligt om vår egen historia, säger han.

Att SD inte är ett intellektuellt parti, som går till val på en klok och ansvarsfull politik har varit uppenbart för alla med ögon att se med, så att ens ta upp en sådan sak ger ytterligare stöd för SD. Det handlar överhuvudtaget inte om vem som är svensk eller inte, för det är en fråga ovärdig en demokrati som säger sig värna mänskliga rättigheter.  

Björn Söder är också som vice talman en av riksdagens främsta företrädare. Hans uttalanden gör honom olämplig att fortsätta i den rollen, anser Roger Haddad.

- Jag hoppas att hans partiledning tar avstånd från det här och att han ber om ursäkt.

Kan man be om ursäkt för sin syn på människor som rena och orena? Talmannen är Sveriges främste företrädare och den som har det ämbetet talar i den rollen. Varför uttalar sig inte Urban Ahlin om uttalandet? Varför rester sig inte ledamöterna i riksdagen och visar sitt missnöje? Varför är detta inte en huvudnyhet? Sverigedemokraterna har stöd för sin politik och säger saker som går att säga, de visar var Sverige står och pekar på vad folket kan acceptera. För det är i handling våra verkliga värderingar visar sig. Därför skriver jag detta inlägg, för att visa och vara tydlig med att Björn Söders människosyn inte är min! Jag tar skarpt avstånd från den synen och nöjer mig inte med en ursäkt! Först när den typen av åsikter inte längre är acceptabla är jag nöjd, först när SD saknar stöd för sin politik och sina åsikter och röstats ut ur riksdagen tänker jag slå mig till ro.

Även Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, riktar hård kritik mot uttalandena:

- Jag är jude och född i Sverige. Jag är svensk lika mycket som Björn Söder, säger

Att gå i synagogan, om man vill göra det, är ett hundra procent svenskt liv, framhåller Silberstein och beskriver Björn Söders resonemang som ”ett tankegods som är djupt olustigt och problematiskt”.

Varför tvingar övriga partier inte SD att tala om dessa frågor? Hur ser de på medborgarskap, mänskliga rättigheter, på svenskhet? Tvinga dem att vara tydliga med hur de ser på dessa saker, för bara så kan vi få ett val som verkligen visar vad svenskarna tycker. Jag väljer att tro på människan och därför vill jag se en politik som inte överlåter människor åt sig själva. Bara en stark stat som fördelar resurser från de rika till de mindre bemedlade kan stå emot åsikterna som SD kanaliserar och vinner röster på. All politik som ser mer till individen än till samhället som helhet är en politik som riskerar att blåsa under vi-och-dom-tänkande, inte bara rasistiska uttalanden.

- Det är ett vi och dom-tänkande som jag tycker är så betecknande för det partiet.

- Det här stryker antisemiterna medhårs. Vi ska komma ihåg att Sverigedemokraterna kommer från nazistiska organisationer. De har samma mörka källa där man betydligt mer oförblommerat var öppet antisemitiska. Nu försöker man frisera det här, men så kommer Björn Söder i Dagens Nyheter och säger väldigt tydligt vad han egentligen tycker, säger Silberstein.

Att anklaga SD för att flörta med djupt problematiska rörelser är att slå in öppna dörrar och det riskerar att få motsatt effekt, tror jag. Vad som behövs är samtal, om det som verkligen betyder något. Om frågor som verkligen leder någon vart. Där har alla partier och hela riksdagen ett stort ansvar, från höger till vänster. Läser på Brännpunkt vad filosofen Per Bauhn skriver om integration och vill avsluta med hans slutord, för han visar vad som är problemet: Avsaknad av analytisk förmåga. Först måste de centrala frågorna identifieras, och sedan måste debatten handla om dem. Politik har idag förvandlats till retorik, och det är detta som öppnat upp dörrarna för SD, för alla sysslar med det. Inget parti säger vad de verkligen menar, alla är allt för fokuserade på opinionssiffrorna. Därför kan Sveriges andre vice talman uttala sig som han gör, utan att någon reagerar. Vilka moraliska plikter har Sverige, frågar Bauhn? Om det borde de politiska debatterna och mediernas analyser handla, istället för att söka billiga poänger och uppmärksamhet.

Utebliven integration är ett alltför högt pris att betala såväl för flyktingar som för det mottagande samhället. När bilarna bränns och brandkår och polis stenas i Rosengård eller Husby, så avtar medborgarnas entusiasm för att vara en ”humanitär stormakt”. Då kommer i stället kraven på stängda gränser att vinna gehör. Med en bättre förståelse för olika typer av moraliska skyldigheter och deras gränser så kan man emellertid från första början undvika extrema positioner i flyktingfrågan.

Här finns problemet, i segregeringen och de växande klyftorna inom Sveriges gränser, bland svenskarna. I neddragningarna av välfärden, skolan och allt det som ger grogrund för känslor av delaktighet. Det handlar ytterst om vad du och jag prioriterar i vår vardag. Satsningar på det gemensamma, eller sänkt skatt. En moralisk fråga alltså!