Karel Kosik, en bortglömd filosof 1

Karel Kosik var en Tjeckisk filosof som var en av Göteborgsetnologernas favorit på 1990-talet. Och jag hakade så klart på, där, under de där formbara åren. Hittade ytterligare en essä från kursen i kulturvetenskap, från den sista delkursen, just innan sommaren 1996, som handlade om kultursociologi. Jag tog tillfället i akt att skriva om honom där och det ska bli intressant att se hur texten, tankarna och framförallt filosofin står sig idag. Tänk bara på att arbetet är skrivet av en student som just då inte hade en aning om vart studierna skulle ta honom. Följande skrevs just på randen till det som blev min akademiska karriär, under titeln. Det blir som ett tidsdokument, från tiden mellan två ekonomiska kriser, just innan den nya tiden, den vi lever i idag bröt fram. 

Karel Kosiks Praxisbegrepp.

Hur vardagsmänniskan blir historiens subjekt.

Inledande diskussion och problemformulering

Jag tänker titta närmare på och diskutera Karel Kosik som filosof i allmänhet och hans praxisbegrepp i synnerhet. Kosik tycker jag faktiskt mycket väl platsar i gruppen av kultursociologer. Som jag ser det är hans tankar kultursociologiska. Begreppen han för fram kan lätt relateras till de teman som kultursociologerna i vår bok står för. Många av dem delar Kosiks grundsyn på individ, samhälle och kultur. Kosik tillhör dock inte de mest inflytelserika eller kända samhällsdebattörerna idag (i väst har han nog aldrig varit särskilt inflytelserik), men jag anser ändå att han har mycket att tillföra när det gäller förståelsen av samhället och kulturen. För mig har Kosiks teorier inneburit att jag har något att klamra mig fast vid. Idag när samhällsstrukturen är i upplösning och den tekniska och ekonomiska utvecklingen skapar oanade möjligheter och incitament till förändringar. Idag när allt går så oerhört fort finns det liten tid till eftertanke. Om man inte tänker sig för är det lätt att dras med och tro att man måste köpa alla självutnämnda experters råd och lösningar på problem som definieras av dem själva. Jag ser den ökande skaran av ekonomer i samhällets alla skikt som ett allvarligt hot mot vår existens. Lösningarna som dessa människor presenterar är kortsiktiga och gynnar endast de som redan har det bra. Ett av skälen till att jag stannat på universitetet är att jag här kan ägna mig åt att förstå samhället och hur det kan förbättras.

Mitt huvudämne har hela tiden varit etnologi. Etnologerna har anammat och blickar ut från ett perspektiv som tar den vanliga människan som individ på allvar. Det finns säkert många invändningar till detta synsätt men jag anser att det är det enda möjliga om man ska kunna skapa ett humant samhälle som utgår från människornas behov och deras faktiska egenskaper och möjligheter. För mig består samhället av individer. Det är där man måste börja anser jag. All forskning som inte har denna utgångspunkt kan för mig bara bli kuriös eller sekundär. Det handlar då antingen om generaliseringar eller ett konstaterande av vad som redan har skett. Den som anlägger ett individorienterat perspektiv och den som intresserar sig för verkliga individer och vågar konfrontera dem öga mot öga den kommer att kunna presentera slutsatser och tankar som pekar mot framtiden. Forskningsresultat av detta slag, om dom tas på allvar, kan förmedla goda lösningar och nyttiga kunskaper för verkliga, existerande individer. Om man anammar generella lösningar som utgår från strukturella antaganden kan det gå så illa att ingen blir nöjd och ingen får det bättre (lite hårdraget men endast för att göra min ståndpunkt tydlig).

I mitt sökande efter relevant och nyttig kunskap om samhället och dess individer kom jag genom etnologin i kontakt med Karel Kosik och han har öppnat mina ögon för de möjligheter som ligger och slumrar i den mellanmänskliga gemenskapen. Man kan kanske invända mot hans tankar och kalla dem utopiska, men då tror jag man avfärdar tankarna av ren lättja, för att slippa engagera sig. Kosik talar liksom Marx om att det finns en stark kraft i samhällsindividernas gemenskap. Om den höjs upp och görs synlig kan den bidraga till att fler ges möjlighet att leva det liv de själva väljer utifrån sina egna behov och förutsättningar. Genom att leva sitt liv på ett medvetet sätt kan positiva förändringar komma tillstånd, inifrån. Praxisbegreppet så som Kosik använder det är nyckeln till och i sig, själva lösningen på frågan om vad som är historiens subjekt.

Jag ska i min essä titta närmare på och beskriva hur empirisk forskning, utgående från och byggande på Kosiks filosofiska tankar, har sett ut. Jag utgår från mitt ämne etnologi och alla empiriska exempel kommer därifrån. Kosik är kanske inte så känd men hans filosofi har inspirerats av och utgår från auktoriteter som Marx, Lukács, Heidegger, Marcuse, Husserl och Sartre. Jag tycker verkligen att hans livsgärning mer än väl motiverar den inplacering i det kultursociologiska sammanhanget, som jag här nedan i min essä kommer att motivera.

En problemformulering skulle kanske kunna se ut så här: För att ett samhälle eller en kultur ska fungera på ett tillfredsställande sätt och för att individerna som uppbär det och lever i det ska trivas och ställa upp på det, då krävs det visioner. En väg att förmedla dessa visioner är vetenskapen. Filosofin formulerar tankarna och empirikerna testar dessa tankar i verkligheten. Eftersom verkligheten är ett brett begrepp och eftersom det i sig rymmer så många aspekter så finns det alltid skillnader i uppfattningar, beroende på vad man väljer att se. Det är en av orsakerna till att det kan uppstå och utvecklas olika tankeriktningar som lever sida vid sida. Hur förhåller sig Kosik till de olika teoretiska inriktningarna som diskuterats på kursen och dess skilda utgångspunkter? Jag anser att det är viktigt att visionerna som jag nämnde ovan i sig ger incitament till förändringar som ligger i linje med människornas önskningar och förutsättningar / behov. Hur relevanta är Kosiks teorier som incitament till förändringar som gynnar de flesta i samhället - dom som inte har någon stor makt i traditionell mening? Finns det andra teoretiker som kan länkas till Kosiks filosofi?.

Där jag inte hänvisar till någon speciell text så har jag hämtat kunskaperna från kurslitteraturen. Beskrivningarna av Kosiks inspiratörer bygger i hög grad på Horace Engdahls förord till Det konkretas dialektik.