Moralens geologi 31

Här mitt i kapitlet går jag lite vilse. Inser det när jag försöker hitta in i texten och tankarna. Men jag fortsätter ändå, för detta att gå vilse i en text av Deleuze och Guattari är inte ett problem egentligen. Problem blir det först när man förlamas av panik och fastnar i oförmåga att tänka kring texten, med texten, om det samhälle och den värld man lever i. Därför tar jag det med ro och fortsätter, inte där jag var, utan där jag är.

2014 går mot sitt slut. 2015 har redan om några dagar inletts. Världen står och väger. Framtiden är mer öppen än på länge. Kriserna avlöser varandra och dem som ska lösa problemen åt oss slåss inbördes om att visa sig mest värdig förtroendet, i ett krig där alla medel är tillåtna. Kriget handlar om kanalisering av krafter som strävar efter upplösning och krafter som vill sammanhållning. Frihet eller styrning, kaos eller kontroll.

This has many consequences. The new configuration of expression and content conditions not only the organism's power to reproduce but also its power to deterritorialize or accelerate deterritorialization.

Neoklassisk nationalekonomi utgår från premissen att ekonomin ska lämnas fri, att politikens uppgift är att besluta om så få regler som möjligt, för att det leder till jämvikt och välstånd för alla. Den tanken är utsatt för kritik, inte minst för att tecknen på att det verkligen skulle vara så uteblivit. Inget tyder på att en helt deterritorialiserad ekonomi fungerar. En helt fri ekonomi visar sig allt som oftast sträva mot territorialisering, när politiskt demokratiska monopol övergår i privat ägo, utan insyn och med total kontroll. Allt fler talar idag därför om behovet av Keynesianism. Den enda vägen är aldrig ett alternativ, för den leder fel. Det är den moral jag finner i texten jag använder som verktyg för att förstå min samtid.

The alignment of the code or linearity of the nucleic sequence in fact marks a threshold of deterritorialization of the "sign" that gives it a new ability to be copied and makes the organism more deterritorialized than a crystal: only something deterritorialized is capable of reproducing itself.

Bara det som är upplöst och fritt kan reproduceras. Låt det bli en lärdom inför det nya året. Total kontroll, vare sig den är statskontrollerad eller privat, är av ondo. Evolution, vilket är nyckeln till liv, är en process som inte kan styras, som bara kan följas. Förutsättningarna kan dock regleras. Kontexten där evolutionen lever sitt eget liv kan påverkas. Det går att förändra miljön och det går att öppna upp och stänga till, på marginalen. Om utvecklingen rör sig i en riktning som verkar hotfull, det vill säga närmar sig fullständigt kaos eller fullkomlig kontroll, kan man föröka göra något. Låt det bli slagordet för det nya året. Ett annat samhälle är möjligt, om tillräckligt många vill.

When content and expression are divided along the lines of the molecular and the molar, substances move from state to state, from the preceding state to the following state, or from layer to layer, from an already constituted layer to a layer in the process of forming, while forms install themselves at the limit between the last layer or last state and the exterior milieu.

Allt och alla förändras, liksom miljön där förändringen sker. Innehållet förändrar uttrycken, liksom uttrycken förändrar innehållet. Och detta ger upphov till lager som stelnar och läggs på lager, som påverkar bildandet av nya lager lika mycket som det som skapar lagren. Lager som kan bestå av materia likväl som av sådant som är immateriellt.

Kulturen är inte en förklaring, det är det som ska förklaras. Moralen finns inte i världen för oss människor att upptäcka, den skapas av oss i vår strävan efter att leva ett gott liv. Rätt eller fel, bra eller dåligt? Det avgörs i samspel, mellan människor och mellan den värld som skapas i samverkan mellan en lång rad OLIKA aktörer.

Thus the stratum develops into epistrata and parastrata; this is accomplished through a set of inductions from layer to layer and state to state, or at the limit. A crystal displays this process in its pure state, since its form expands in all directions, but always as a function of the surface layer of the substance, which can be emptied of most of its interior without interfering with the growth. It is the crystal's subjugation to three-dimensionality, in other words its index of territoriality, that makes the structure incapable of formally reproducing and expressing itself; only the accessible surface can reproduce itself, since it is the only deterritorializable part.

Kristaller är eftertraktade, för sin hårdhet, sin exakthet och sin överblickbarhet. Men det är i själva verket en själlös tomhet som öppnar upp sig. Kristallens transparens gör den idealisk för makten att övervaka, om liknelsen fungerar? Kristallen är resultatet av kontroll och sammanhållning, enligt strikta regler. Den är död, liksom det hav där sikten är god. Livet växer ur myllret, det okontrollerade, nyckfullt föränderliga, myller som den med önskan att kontrollera fasar för. Både och är nyckeln, aldrig antingen eller. Balans mellan krafterna är vad som leder till hållbarhet.

On the contrary, the detachment of a pure line of expression on the organic stratum makes it possible for the organism to attain a much higher threshold of deterritorialization, gives it a mechanism of reproduction covering all the details of its complex spatial structure, and enables it to put all of its interior layers "topologically in contact" with the exterior, or rather with the polarized limit (hence the special role of the living membrane).

Membran är mellanrum, är tystnaden som ger liv åt tankar som inte tvingats fram. Där uppstår livet, i spänningen mellan, som alla delar av helheten ömsesidigt har att värna. Därför är kontroll en omöjlig dröm. Vi vill veta, men måste acceptera att det inte går att veta. Det är alla intelligenta varelsers dilemma, att det man eftertraktar mest är det man inte kan få. Framtiden må vara mer oviss än någonsin, men det skulle kunna betraktas som en nyttig påminnelse om just detta fundamentala fakta. Öppenheten och ovissheten är bara ett problem om den betraktas på det sättet. Liksom konstens värde uppstår i mötet mellan verket och betraktaren, skapas framtiden i möten mellan. Det är delarna OCH mellanrummen som bygger helheten. Därför detta tal i texten om stratum, som verktyg att tänka med för att förstå moral, kultur och levt liv. Mellanrummens betydelse är lätt att bortse från om sökandet efter SVARET är den enda tillåtna vägen fram. Låt det bli en påminnelse inför det nya året.

The development of the stratum into epistrata and parastrata occurs not through simple inductions but through transductions that account for the amplification of the resonance between the molecular and the molar, independently of order of magnitude; for the functional efficacy of the interior substances, independently of distance; and for the possibility of a proliferation and even interlacing of forms, independently of codes (surplus values of code or phenomena of transcoding or aparallel evolution).

Resonans går inte att kontrollera, den lever sitt eget liv mellan det den resonerar med. Gillar den tanken, för jag saknar resonans i i samhället. Där uppstår och förändras samhället, i samspelet mellan delarna som bygger helheten genom ömsesidig strävan efter kontroll. Det resoneras alldeles för lite, och debatteras på tok för mycket. Tänk om 2015 kunde bli året då resonansen fick råda lite mer. Som sagt, inte antingen eller, utan både och. Resonans är bra, för det ger upphov till något nytt och oväntat. Och inget eller ingen säger att vi okritiskt måste acceptera vilket utfall som helst. Vi kan välja om vi vill bejaka det som resonansen leder till, eller om vi bara ska låta processen och förändringen fortsätta.