För att studera kultur behövs verktyg, teorier som hjälper en att se och förstå. Och ibland när man lyssnar på forskare kan man få höra någon lägga ut texten om sådana verktyg, kan man få höra ordet flum. Det är det största och mest förrädiska missförståndet i akademin, för den som säger ordet flum först får tolkningsföreträdet, makten och andras öron. Och då spelar det ingen roll att man påpekar att det handlar om analysverktyg och inte om hypoteser som ska bevisas. Detta händer mig allt mer sällan, men det händer ibland, och det är lika trist varje gång. Blir därför lite nostalgisk när jag i tanken och med hjälp av min gamla text förflyttar mig tillbaka till min studietid. Där och då var allt fortfarande nytt och spännande, och tur var nog det för titeln på nästa avhandling på min lista är kanske inte den mest säljande. Men som tur var tog jag mig förbi ytan, och fick ta den av kunskapen och ytterligare ett perspektiv på kultur.
Etnologi och kultur är ett ämne lika mångfacetterat som livet självt. Jag ångrar inte en sekund mitt val av bana i livet!KYRKTAGNINGSSEDEN I SVERIGE, (1972) av Anders Gustavsson.
Utdrag ur denna bok hade jag kommit i kontakt med många gånger tidigare, under utbildningen. Jag trodde allså att jag visste det mesta och om sanningen ska fram så var det inte med glädje jag såg fram emot att köra ett varv till på den svängen. Det var alltså med ett relativt tungt lass i bagaget som jag närmade mig boken.
Men när jag lade ifrån mig den var jag positivt överraskad och övertygad om Anders Gustavssons storhet som forskare. Jag tycker fortfarande att bokens uppläggning är tröttande och alla långa uppräkningar av orter och förekomster och lokala variationer mm gör den mycket svårläst. Bokens förtjänster ligger ej på det teoretiska planet, men det kompenseras av en mycket bra källkritik och rigorös noggrannhet i presentationen. Gustavsson betonar den holistiska metoden och vikten av att beskriva ett fenomens hela komplexitet och det tycker jag att han mycket väl ror i land med.
Vad var det då som fångade mitt intresse och fick mig engagerad? Jo jag upptäckte nu att kyrktagningsseden var så otroligt mycket mer än bara en ritual i kyrkan. Det är ju ett helt komplex av olika seder både folkliga och kyrkliga och det är inte alltid folket och kyrkan är ense över vad som är vad och vilken mening som ska läggas i seden eller ritualen. Kyrktagningens utformning och uppfattningen om vad den är och varför man utför den har förändrats mycket genom historien. Det är ett fenomen som är mycket gammalt och som överlevt från den katolska kyrkan och medeltiden ända fram till 1900- talet då den på vissa platser ånyo tas upp. Det är vidare något som rört och engagerat hela folket. Alla nivåer i samhället från kungen ner till den ogifta modern på landet har engagerat sig i frågan. Att etnologer inte intresserat sig för kyrktagningsseden tidigare är ju en gåta då den samlade kunskapen om hela samhället i äldre tid, genom denna sed har kunnat avlockas på många hemligheter.
Kyrktagningsseden i Sverige är en bok och vetenskapligt arbete då det är som bäst, även om texten kunde stramats upp. Kanske det kan skyllas på tidens krav. Det bör ha varit ett tämligen ambivalent skede i etnologins historia, mitt i brytningstiden mellan det nya och gamla. I många avseenden upplevdes den säkert av de unga då som passé. Vad vet jag, men i jämförelse med Upp till kamp... och Förortsliv är det ju en framställning som är mycket traditionell. Men om man tittar lite bakom den massiva fasaden så är det trots allt en otrolig mängd nyttig kunskap om samhället, både då och nu som rymms i boken.
Ytligt sett kan denna bok uppfattas som ännu en i raden av arkivpresentationer med föremål och traditionsuppteckningsredovisningar i form av prickar på en karta. Men jag tycker att Gustavsson är en förnyare av denna etnologiska genre. Tillsammans med Mats Rehnberg bildar han en alternativ förnyelseskola och om inte 68- generationen med sin vurm för social förändring kommit så massivt hade detta kanske varit två avhandlingar som visat vägen för framtidens etnologi, i än högre grad. Men nu är jag ute på tunn is igen.
Vad kan jag lära av Gustavsson? Jo vikten av en holistisk framställning som beskriver även aspekter av det man undersöker som kan tyckas oväsentliga, vid första titten. Dessa kunskaper kan sedan få mycket stor betydelse för en själv och andra. Att extrahera ut ett enda fenomen ur helheten i det gamla allmogesamhället måste vara bedrägligt och frågan är om det överhuvud går. Delarna i det traditionstyngda gamla samhället var mycket väl integrerade i varandra och att då endast ta hänsyn till ett kan ju göra det oförståeligt och därigenom ge en falsk bild.
Idéerna är kanske applicerbara även på nutidsundersökningar, men det är svårare för en forskare att se sitt egna samhälles särdrag, när han själv lever mitt i det. Att göra sig medveten om problemen och diskutera dem är dock ett måste.
Dessa tankegångar knyter osökt an till nästa bok som kommer att få en närmare analys, nämligen Sötebrödet. Den boken behandlar kulturmöten. Genom att analysera en främmande kulturs möte med det svenska kan man locka många dolda meningar ur det vardagliga och självklara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar