Arbetet med hållbarhet handlar inte om hållbarhet!

Det finns en utbredd missuppfattning i samhället och akademin om att arbetet med hållbarhet handlar om hållbarhet. I fredags, på årets sista institutionsdag, talade jag om detta, men jag fick bara 15 minuter på mig och kunde därför bara skrapa på ytan. Här finns dock plats att förklara och göra utvikningar, och här finns dessutom texten och tankarna kvar och kan spridas till fler. Här som där utgår jag från min PowerPoint. Jag började med denna text.

Företagsekonomi handlar om att HUSHÅLLA med BEGRÄNSADE resurser!

Det var denna mening som fångade mitt intresse för ämnet företagsekonomi, hushållande med begränsade resurser. Det finns en missuppfattning om att företagsekonomi skulle handla om förmering av kapital, men så är inte fallet. Företagsekonomi är inte vetenskapen om hur man tjänar så mycket pengar som möjligt, det är vetenskapen om hushållandet med resurser. Därför trivs jag där, för att jag inom företagsekonomin finner avsättning för mina kompetenser och intressen. Företagsekonomi handlar om hållbarhet, det var detta jag ville visa med bilden. Och företagsekonomi är också en av utbildningarna på HV där hållbarhet ska vara ett tydligt tema genom hela utbildningen. Företagsekonomi går före och visar vägen, helt följdriktigt med tanke på vad ämnet handlar om.

Nästa bild gav efteråt upphov till en intressant diskussion. Jag fortsatte presentationen med några viktiga frågor, som jag menar måste klargöras för att arbetet med att öka hållbarheten i samhället och världen verkligen ska leda till ökad HÅLLBARHET. För att komma dit måste vi vara på det klara med vad det är för typ av problem vi har att brottas med.

Hållbarhet: Komplext, eller komplicerat?

Efteråt sades det att komplex och komplicerad betyder samma sak. Tittar man i en ordbok används dessa ord som synonymer. Det har jag inte tänkt på förut, men skillnaden mellan komplext och komplicerad är dock vedertagen inom många olika vetenskaper. Inom fysiken, till exempel, finns följande distinktion, vilken är den jag använder mig av för att visa vilken typ av problem hållbarhetsfrågan är. Jag menar att hållbarhet är ett KOMPLEXT problem.

Komplicerad - många delar, svårt att greppa, krävande att förstå, men förutsägbart beteende, predikterbara egenskaper (i detalj). Systemets egenskaper kan härledas ur delarnas egenskaper.

Komplex - icke-linjärt beteende, oförutsägbart i detalj, oväntade egenskaper kan uppstå, så kallad "emergence", tex elektrokemisk aktivitet i hjärnan ger upphov till medvetande.

Redan här, slår det mig när jag skriver detta, kanske det finns saker att jobba med som vid en ytlig granskning kanske inte ser ut att handla om hållbarhet, men som jag menar i högsta grad handlar om just det. Om vi tror att saker är svåra eller enkla, då är vi illa ute. Saker och ting kan vara svåra på olika sätt. Det måste man förstå om man vill arbeta med hållbarhet, eller låt mig förtydliga: om arbetet med hållbarhet faktiskt ska leda till hållbarhet. Om detta handlar nästa bild.

Jobba med HÅLLBARHET, eller JOBBA med hållbarhet?

Hållbarhet är ett komplext problem, vilket alltså innebär att det inte finns några givna linjära samband. Detta menar jag är viktigare att förstå, än att vara expert på att återvinna värmeljus, att åka kollektivt eller köpa ekologiskt. Det är inte SJÄLVKLART att det jag gör, som ser ut att vara hållbart, faktiskt leder till att samhället blir långsiktigt hållbart. Och har man inte med sig den insikten in i arbetet är risken stor att projektet havererar. Insikten är viktig att verkligen ta till sig och reflektera över, både för enskilda för politiker och andra makthavare. Därför menar jag att det läggs alldeles för mycket tid på att definiera vad hållbarhet är. Arbetet stannar där, vid VAD det är. Och medan det tjafsas om detta ökar utsläppen och det arbete som skulle kunna leda till ökad hållbarhet skjuts på framtiden, en framtid som ingen av oss vet något om.

Jag menar att vi måste börja ARBETA med hållbarhet, istället för att fokusera på vad det är. Vi vet alla vad som är hållbart, så vad finns att bråka om. Och det råder ingen tvekan inom forskarvärlden om att klimatet påverkas av oss och vårt sätt att leva. Inom en snar framtid kommer det att leva tio miljarder människor på jorden, av begränsade resurser. Vi vet allt vi behöver veta om HÅLLBARHET. Det som krävs nu är verkstad, handling i smått såväl som i stort. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Just do it, är det enda som fungerar och leder till ökad hållbarhet. Problemet är komplext, men inte våra vardagliga handlingar. Vi står ständigt inför val där det finns minst två vägar och där vi alltid kan välja det som är bättre. Bussen eller bilen till jobbet? Ekologiska eller besprutade bananer? Gör vi det svårare än det är kommer vi aldrig att klara utmaningen.

Vad behöver vi: Evidens, eller verktyg att tänka med, för att lära oss hantera utmaningen?

Som sagt, vi behöver inte mer fakta för att agera. Vi behöver handling. Många människors handlingar i vardagen gör skillnad, och det är lätt att förstå, för det är just vad som försatt oss i den prekära situation vi befinner oss i. Handlingar i vardagen. Där börjar problemen, men där finns också lösningen. Och för att underlätta arbetet menar jag att vi behöver verktyg att tänka med, mer än något annat. Verktyg som kan hjälp oss förstå komplexiteten och vad som är problemet.

Samtal om samtal som kultur. Förslag till kunskapsteori för ett hållbart samhälle

Den bok jag arbetat med under några år och som nu är klar och som antagits på ett förlag, men som jag fortfarande inte hittat finansiering för att trycka, handlar om det, om verktyg att tänka med för att det jag gör i vardagen ska leda till ett mer hållbart samhälle. Det är en bok som ger incitament att JOBBA med hållbarhet. Det är en bok som främjar kritiskt, analytiskt tänkande, vilket behövs för att förstå ett komplext problem som hållbarhet. Det är en bok som handlar om att visa att det svåra är att förstå hur enkelt det är, egentligen. Både problemet och lösningen sitter i våra huvuden och kulturen vi skapar genom att leva våra liv tillsammans, i vardagen. Låt mig visa några exempel.

Det finns en dröm, en mycket utbredd dröm, som människan närt sedan urminnes tider. Det är en naiv dröm om att det skulle gå att få det man vill ha utan att det kostar något. Grisen Särimner i den Nordiska mytologin är ett exempel på den drömmen, det tänkandet. Ymnighetshorn är ett annat uttryck. En evig, aldrig sinande källa att ösa ur.

Drömmen när vi alla, på ett eller annat sätt. Vi köper lotter och hoppas på att alla våra ekonomiska problem ska lösa sig, utan problem och utan egen insats. Drömmen finns i populärkulturen, till exempel i TV-serien från 70-talet, Pojken med guldbyxorna som nu ska bli film. Eller i filmer som Interstellar, där mänskligheten överger jorden och flyttar till en annan planet. Jag ser alla dessa exempel som illustrationer på att det är i tanken problemet med hållbarhet sitter, inte där ute i miljön. Där visar sig problemen, men det är i våra huvuden det sitter. I vår kollektiva och naiva längtan efter en enkel lösning som gör att vi slipper tänka på det som är jobbigt.

Drömmen är stark och den finns överallt, även inom vetenskapen. Jag ser till exempel en sådan som Milton Friedman som ett uttryck för det. Hans teori ser vetenskaplig ut, men den är bara en modern och "vetenskaplig" variant på det där ymnighetshornet. 

Drömmen och det naiva, omogna tänkandet, är det som gör att vi letar mer olja, även om vi vet att det är miljövidrigt. Hela världsekonomin bygger på ORIMLIGT billig energi. Och problemet är komplext, för skulle vi betala det verkliga priset för oljan och kolen, skulle det leda till kaos. Vi har i sanning målat in oss i ett hörn. 

Under tiden som vi tjafsar och tvekar på om det verkligen är bra att köpa ekologiskt händer det saker på andra stället på jorden. Det vi köper i julhandeln, all fynd vi gör, produceras ofta under vidriga förhållanden i så kallade Export Processing Zones, ibland av barn. Låglöneländer är ett annat exempel på den där drömmen. Hur kan en tänkande människa på allvar tro att någon annan skulle nöja sig med mindre än det man själv har? Och hur kan man få för sig att det är

möjligt att köpa en hamburgare, pommes, läsk, några morötter OCH en leksak, för 30:- utan att någon får betala mellanskillnaden? Att det dessutom heter Happy Meal, visar hur lite vi som lever i den gynnade delen av världen bryr oss.

Gång på gång och överallt uppfinner vi den där evighetsmaskinen, som vi vet är en OMÖJLIG dröm. Det går inte att få, utan att ge. Så länge den drömmen hålls vid liv försvåras arbetet med hållbarheten.

En bild säger mer än tusen ord sägs det, och därför valde jag att illustrera min viktigaste poäng på detta sätt. Och att jag hämtade exempel från kulturens värld är naturligtvis ingen slump, för även kulturvetenskapen har drabbats av den här drömmen. Även inom högskolevärlden lever den i högönsklig välmåga. Men även om man tystar kritikerna eller skjuter på budbäraren ändrar det inget i sak. Vårt sätt att leva och organisera våra liv och vårt samhälle är inte hållbart.

Kulturen är fylld av tankar på och uttryck för omöjliga drömmar om utifrån kommande lösningar och orimliga önskningar om att problem kan exporteras.

Detta måste vi inse och göra upp med. Vi måste förstå hur omoget vi tänker och agerar. Och högskolans uppgift kan och får aldrig bli att främja omoget tänkande. Hållbarhet är inte en fråga man kan tenta av, inte ett ämne som går att beta av på en kurs. Det är en kollektiv utmaning som alla står inför och som bör genomsyra allt vi gör. Därför behöver vi lära oss tänka kring och förstå komplexitet och vilka krav detta ställer på oss och på den högre utbildningen.

Hållbarhet är inte ett problem som ska lösas, det är en utmaning som bara kan hanteras.

Återkommer till den inledande bilden och HUSHÅLLANDET med BEGRÄNSADE resurser. Däri ligger utmaningen, att förstå det och vidden av problemet, samt att det är en fråga som aldrig går att lösa en gång för alla. Tror vi det är vi naiva och tänker omoget!

Balans och jämvikt är liksom jämlikhet, jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter, kulturella aspekter av mänskligt liv som ständigt måste försvaras.

Hållbarhet handlar om att uppnå balans. Det är ett sådant, komplext problem vi står inför och har att hantera. Därför behöver vi inte fakta eller evidens, vi behöver en mer utvecklad och framförallt kollektiv förmåga att HANTERA problemet. Vi måste börja JOBBA med hållbarhet, mer än informera oss om problemet. Högskolan håller på att utvecklas i en riktning som jag inte är bekväm med, där allt mer fokus riktas mot prestation, poäng, examina och framförallt ekonomi. Högskolan är inte och får aldrig bli en resultatenhet, det är en (kunskaps)produktionsenhet, en INVESTERING, inte en kostnad. Därför vill jag se en ökad (eller snarare återtagning) av begreppet BILDNING. Och för att nå det målet, vilket är en förutsättning för att kunna hantera den komplexa frågan om hållbarhet krävs.

Vad som behövs är fler uppgifter som främjar självständighet, analytisk förmåga och kritiskt tänkande.

Och detta måste komma in på fler kurser, genom hela utbildningen. Studier på högskolan är inget man river av för att SEDAN börja sitt liv. Lärande och kunskapsutveckling är en del av livet, en vital del av ett hållbart liv i alla fall. Jag har länge tänkt på en kurs som jag skulle vilja testa, eller det handlar snarare om ett sätt att se på studier som jag på försöker implementera så ofta som möjligt och på så många olika ställen det går. Det handlar om att lägga betoningen i den högre utbildningen på det som verkligen främjar tänkandet. Och det blir viktigare och viktigare ju mer utvecklat internet blir och ju fler som har tillgång till information. Ju mer som går att ta reda på, desto viktigare blir det att kunna HANTERA informationen. Därför menar jag att studier på högskolan bör få ett större inslag av bildning, för att främja kritiskt, analytiskt tänkande vilket kräva för att hantera abstrakta, komplexa problem som hållbarhet. Här är mitt förslag till frågor att jobba med som främjar just detta.

Vetenskapsteori, etik och hållbarhet i en kursuppgift, ett kursmoment.

Sådär, det tog betydligt mer än 15 minuter att skriva detta, en det kanske inte tar mer än 15 minuter att läsa? Nåväl, det kändes viktigt att få förklara, för det är lätt att det uppstår missförstånd när tiden är knapp och livets alla andra måsten och arbetets övriga krav pockar på uppmärksamhet. Det är ju snart jul. Men det är också snart Gott Nytt År och en ny termin. Och då ska vi JOBBA med hållbarhet, vi som arbetar på Ekonomi och It. Det ska bli kul, och det är oerhört viktigt arbete.