Ett svep över dagens finansvärld

Kom hem. Lagade mat. Åt. Läste tidningen. Reagerade. Och bloggar här av mig tankarna som snurrar i huvudet. Vart är vi på väg? Reflekterar över det i väntan på Vetenskapens Värld på TV, klockan åtta. Oftast tänkvärt, även om det på senare år allt mer börjat likna Illustrerad Vetenskap med snuttifierade nyheter från forskningsfronten. Företrädesvis om rymden, medicin och kemi. Det är som det är. Allt förändras, och jag kanske börjar bli gammal. Och även om jag har svårt att se det så är jag ju faktiskt mer välutbildad än de flesta. Det kan vara jag som fördjupat mina kunskaper.

Det var emellertid inte om akademin detta skulle handla. Tänkte använda min oro, min reaktion över dagens finansvärld och ekonomiseringens konsekvenser, konstruktivt. Ett svep över dagens SvDs Näringslivsdel, med kulturvetenskapliga glasögon. Det säger något om det samhälle som vi förlitar oss på för vår försörjning och långsiktiga trygghet, den bas varpå allt annat vilar. Det är ekonomin idag. Och ekonomin utspelar sig mitt framför ögonen på oss alla, i realtid. Bara att öppna ögonen. Jag gör det, och ställer frågan: Vart är vi på väg?

På förstasidan i pappersupplagan står: Robotar tar sikte på vården. Det är huvudnyheten. Notiserna handlar bland annat om vapenaffärer som ökar kraftigt, och om oenigheten i EU kring utvinnandet av oljesand. Robotar som tar hand om gamla och handikappade. Om detta ämne kan man säga mycket. Det är på inget sätt enkelt. Första reaktionen är så klart att avvisa hela projektet som huvudlöst och inhumant. Robotar får Carema att framstå som väna hemsamariter med hur mycket tid som helst till patienterna. Men så enkelt är det inte. Inget är enkelt.

Alla bygger på idéer som har fötts ur ett mänskligt behov. Ett exempel är den eldrivna fyrhjulingen Zoom Uphill, som tar sig fram i skog och mark. Hustrun till en av personerna bakom företaget är rörelsehindrad, men ville kunna fortsätta att ta sig ut i naturen. Nu kan hon det.

– Det är vår vision. De äldre ska vara självständiga och fullvärdiga samhällsmedborgare, säger processledare Adan Hagman, Robotdalen.

Idén till ”ätroboten” Bestic fick Sten Hemmingsson, som inte kan röra sina armar. Han sökte efter en lösning för att kunna gå på restaurang utan att behöva bli matad av sin fru. Efter flera års utveckling är Bestic snart på väg ut till de första kunderna, bland annat en rad landsting.

Ändå är det något med denna typ av lösning, med detta tänkande, som skaver. För det råder brist på arbeten idag, och på tillfällen till mänskliga kontakter i arbetslivet. Effektiviseringar och slimmade organisationer leder inte mina tankar i rätt riktning. Och jag lugnas inte nämnvärt av följande ord.

Tekniken ska hela tiden vara på människans villkor, poängterar Erik Lundqvist. Han tror inte på skräckvisionerna där robotarna är så utvecklade att de tar kommandot.

Det är inte robotarna jag oroas av, det är människorna som frivilligt och med öppna ögon okritiskt omfamnar denna utveckling. Ansvariga som hellre satsar på tekniska lösningar än på mänsklig omtanke. Vem är samhället skapat för? Vad ska vi göra med vår tid på jorden? Och hur ser vi på dem som är i behov av vård och omsorg, och det är robotar som förs fram som läsningen? Det är värt att tänka på.

Nästa uppslag handlar om Militärindustrin som är på frammarsch. En industri som ökar oavsett konjunktur och även om vi lever i en fredligare värld än någonsin. Siffror är svåra att får fram, men det verkar som ökningen de senaste åren ligger runt 60 %. Vapenindustrin är en bransch som få har insyn i, och siffrorna bygger därför på uppskattningar. Bara det säger något om vad vi har att göra med och vilka krafter som styr. Och enligt texten i pappersutgåvan handlar en del av ökningen om att en stor del av vapnen som säljs är så kallade drönare, obemannade flygplan. Robotar här också! Och ekonomi.

Pengar. Det är vad det handlar om. Inte så konstigt, så klart, eftersom det är Näringslivsdelen som analyseras. Men ändå, trenden är tydlig. Pengar och ökade vinster är mer i fokus än arbeten och arbetare. Chefer och tal om vinster som kommer och går, det är ditåt intresset riktas. Nästa uppslag handlar följaktligen om oljesanden, och så får Frank Fiskers (relativt nytillträdd koncernchef för Coop) frågan om varför Coop gjorde en så stor förlust förra året. Och jag lägger märke till att kooperationen tycker att Melodifestivalen är ett bra sammanhang att synas i och förknippas med. Vad hände med solidariteten, undrar jag? Yta, jippo och utslagsröstningar. Att lägga till samhällets fokus på ökad vinst, effektiviseringar och mekanisering av vardagen för den krympande del av befolkningen som är i arbete och kan försörja sig på sin anställning.

Vänder blad. Mobilmässan i Barcelona. Alla är där, utom Apple som går mot strömmen. Att inte synas kan också vara ett sätt att få uppmärksamhet. Kreativt, eller cyniskt? Gränsen är hårfin och det är omöjligt för en utomstående att avgöra vad som är vad. Annars handlar det här huvudsakligen om ekonomiska förskjutningar i branschen, för,

den verkligt stora frågan som svävar över hela mobilmässan i Barcelona, hur ska telebolagen tjäna sina pengar i framtiden? Många av de stora operatörerna gör i dag väldiga vinster men de pressas ändå hela tiden av att priserna för de lönsamma mobilsamtalen går ned, användningen av den mindre lönsamma datatrafiken ökar snabbt och mängder av andra företag kommer in och lanserar tjänster som utnyttjar mobilnäten men som telebolagen inte tjänar något på.

Nästa uppslag bekräftar bilden av att det är pengarna som styr allt mer. Människor ersätts med robotar, och hårdvara ersätts med mjukvara. Allt för att öka hastigheten på flödena av pengar i samhället. Följaktligen domineras idag börsen av bankerna, inte av forskningsintensiva företag som det var för bara några år sedan. Affärer med bankaktier handlar om pengar för pengarnas skull. Ekonomin håller på bli ett svart hål som med ökande hastighet suger allt fler av samhällets mekanismer och aspekter till sig.

På motsvarande sida läser jag: "Inga kvinnor i ECB-toppen." Det knyter ihop analysen. Vägrar tro att det inte finns något samband här. Manlighet är normen i samhället och i ekonomin/näringslivet, och manligheten har aldrig brytt sig nämnvärt om människor. Robotar ligger därför nära till hands, och om det dessutom leder till ökad vinst, ja då är saken avgjort. En får inte vara blöt, då tappar man i konkurrensen. Vinna eller försvinna, det är vad det handlar om. Och att gå över lik, det är ingen skam eftersom fokus och uppmärksamhet alltid är på vinnaren. Och vinnaren, det är den som tjänar mest pengar.

Sådan är kapitalismen, och eftersom kultur och ekonomi är två sidor av samma sak, blir även samhället sådant. Kulturen finns där, mitt framför ögonen på oss. Fler borde intressera sig för den. För den spelar roll. Framtiden skapas, i och genom handlingarna som utförs och tankarna som tänks, idag.