Viljan till makt skriver Nietzsche om. Det är en drivkraft eller inneboende som finns överallt. Spinoza utvecklade begreppet conatus, vilket är en liknande tanke. Det handlar om olika beskrivningar av överlevnadskrafter. Richard Dawkins skrev boken Den själviska genen som är en mer handfast beskrivning av kraften i livets inneboende "önskan" om att fortsätta vara vid liv. Makten som Nietzsche skriver om handlar inte om någon enskilds vilja att dominera någon annan, eller det är i alla fall inte så jag läser honom. Han skriver även om övermänniskan, som jag förstår som en individ som lärt sig bemästra livskraften och som använder den för att göra gott.
Övermänniskan använder kunskaperna som hen skaffat sig genom att leva och lära för att bygga ett bättre och mer hållbart samhälle för fler. Det är motsatsen till egoisten som försöker skaffa sig personliga fördelar på andras bekostnad. Övermänniskan förstår viljan till makt, men är också ödmjuk inför dess negativa konsekvenser. Egoisten bryr sig inte om konsekvenserna av sina tankar och handlingar, hen tänker som Gordon Gecko i filmen Wall Street: Greed is good!
Det handlar aldrig om antingen eller. Det handlar alltid om mer eller mindre av både och. Livet och långsiktig hållbarhet är synonymer för BALANS mellan motstridiga krafter. Deleuze och Guattari skriver om tillvarons tendenser till territorialisering som alltid måste balanseras mot deterritorialisering. Det ena är inte bättre än det andra, livet hålls vid liv och frodas mellan. Problemet är dock att tendenserna till kontroll och sammanhållning alltid tenderar att leva sitt eget liv, medan tendenserna till upplösning måste underblåsas aktivt av de som bryr sig om samhället som helhet och livet på jorden. Detta visste Machiavelli. Hans råd i Fursten går till dels ut på att härska genom att söndra.
Deleuze har skrivit en tankeväckande text om droger där han visar på dess destruktiva kraft och hur kroppen som söker njutning förfärande enkelt och snabbt riskerar att bli ett verktyg för drogens vilja till makt eller drift att vara vid liv. Min bok Kung Alkohol, och andra drogaktörer, handlade delvis om detta. Girighet är liksom drogberoende och maktfullkomlighet en dödlig sjukdom. Om den livsbejakande kraften får fritt spelrum hotar den alltid att ta över och förgöra allt i sin väg. Hitler och nazisterna är ett levande exempel på territorialiseringens destruktiva kraft. Och Nordkorea är ett samtida, om än inte riktigt lika destruktivt exempel på territorialiseringens konsekvenser.
New Public Management är en samtida variant av eller ett aktuellt exempel på viljan till makt i vardagen. Kraven på effektivitet, prestation och måluppfyllelse som säljs in som något gott, trots att det är en process som förr eller senare leder till död och förstörelse. Kultur uppstår, lever och förändras i dynamiken som uppstår mellan tendenserna till territorialisering och deterritorialisering. Och New Public Management är problematiskt eftersom det är en tankefigur som ser med misstänksamhet på allt vad frihet, tillit och behov av återhämtning och eftertanke heter. NPM lovar mer för mindre, vilket är en fysisk omöjlighet. Köper vi den tanken dras vi in i ett allas krig mot alla och ett race to the bottom. Det är en ond cirkel som blir svårare och svårare att bryta sig loss från ju längre vi stannar kvar i det destruktiva ekorrhjulet.
Den enda vägen leder alltid fel. Därför är demokrati och mångfald det enda hållbara, men det kräver förståelse för konstruktionernas och arrangemangens bräcklighet och kollektiv respekt för svårigheten i att uppnå och bevara balansen i tillblivelseprocessen. Det går aldrig att skylla på någon annan om demokratin inte lever upp till förväntningarna. Det är alltid vårt gemensamma fel eller ett kollektivt problem som bara kan hanteras tillsammans. Viljan till makt är oundviklig, den är inte ett problem utan en förutsättning för liv; men den måste balanseras med lagom mycket upplösande motkrafter. Det förstår övermänniskan som kan hålla fler än en boll i luften samtidigt. Alla bär på den förmågan och kan bli övermänniskor, men det krävs kunskap, tålamod och ödmjukhet för att utveckla den inneboende kraften och lära sig hantera den.
Viljan till kontroll och styrning av livet och kulturen är en kraft som är både destruktiv och potentiellt frigörande, men som den utvecklats idag är det en dödsstjärna där mörkrets krafter härskar och är på god väg att ta över. Låt oss tillsammans försöka förhindra att det blir så, för allas och för livets på jordens skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar