Alkoholens roller i samhället, kulturen och i konstruktionen av identitet. En studie av kulturella aspekter på svensk alkoholpolitik.
Följande text är en av få ansökningar jag skrivit som faktiskt vann bifall. Jag tilldelades Vin- och Sprithistoriska museets stora stipendium, vilket möjliggjorde att jag senare kunde skriva den bok som låg till grund för min docentansökan.Projektets mål, syfte och tidsplan
Detta projekt rör två frågeställningar/ämnen som hänger intimt samman. Först och främst ämnar jag fördjupa mig i frågan om vilken typ av kunskap kulturvetenskapen kan tänkas bidra med till samhället och här ser jag projektets andra ämne, (alkohol, alkoholens kulturella roller, bruk, missbruk och nyktra alkoholister) som en passande tillämpning av resultatet av ett sådant kunskapsteoretiskt arbete. Alkohol ser jag som en synnerligen välfunnen utgångspunkt för en sådan kritisk studie av dagens samhälle.Projektets kanske viktigaste utgångspunkt är att det inte finns ett svar på frågan om hur samhället och individerna ska förhålla sig till ämnet alkohol. Att söka efter något sådant är helt enkelt inte förenligt med mina kunskapsteoretiska antaganden. Ett motiv för denna tanke är att alkohol är ett ämne som det forskats och forskas oerhört mycket om (se områdesöversikten), utifrån många olika aspekter, utan att några entydiga svar har kunnat presenteras som gäller överallt och för alla. Det saknas därför enligt mitt förmenande en kulturvetenskapligt övergripande studie där olika kunskapsdiscipliners resultat förs samman, som ingående diskuterar och till varandra relaterar både positiva och negativa aspekter av bruket av alkohol, och som analyserar resultaten med bibehållen komplexitet. Jag vill med projektet öka medvetenheten i samhället om olika aspekter av alkoholens verkningar, såväl positiva som negativa. Kunskapsteoretiskt är projektet förankrat i en uttalad vision om en annorlunda svensk alkoholpolitik, vars viktigaste kännetecken är att den bedrivs i solidaritet med såväl aktiva som nyktra alkoholister. Min vision är också att svenskarnas förhållande till alkohol tydligare ska medvetandegöras i termer av drogbruk.
Projektets syfte är att analysera hur alkohol framställs i media och populärkultur, att diskutera olika aspekter av svensk alkoholpolitik och forskning om missbruk, samt att med utgångspunkt i nyktra alkoholisters livsberättelser resonera kring och synliggöra livet efter år av missbruk. Arbetet bedrivs med den uttalade avsikten att varken okritiskt naturalisera (det idag starkt ökande) bruket av droger i samhället, eller ropa på förbud.
Tidsplanen för projektet ser ut som följer. Under innevarande höst fortsätter det materialinsamlingsarbete som påbörjats. Under våren och hösten 2006 kommer arbetet med att samla material att avslutas och då påbörjas analysen av materialet i sin helhet. Under 2006 kommer även arbetet med att skriva den bok om alkohol, som jag planerar att ge ut, att påbörjas. Och projektet kommer även att presenteras på ett antal konferenser, både kulturvetenskapliga och andra. Dessutom finns det en uttalad ambition att även skriva debattartiklar för att försöka starta en bred diskussion i samhället, kring alkoholens kulturella roller. Projektet räknar jag med att avsluta under 2007, då den planerade boken är tänkt att ges ut.
Projektbeskrivning
Oftast och för de flesta människor förknippas troligen alkohol med positiva upplevelser. Ett glas rödvin om dagen har till och med (enligt vissa undersökningar) visat sig förebygga sjukdomar. Samtidigt är alkohol en drog och det finns en baksida, ett pris att betala för bruket av den. Både enskilda individer och samhället får betala detta pris. Det är till exempel allmänt bekant att en viss procent av brukarna förlorar kontrollen över sitt alkoholintag och fastnar i ett missbruk som kan leda till personligt lidande och samhälleliga kostnader. Men även mer ”normalt” bruk av alkohol kan på längre sikt ge upphov till skador på kroppen och ökade sjukvårdkostnader. Lika fullt talar alltså mycket för att alkohol också kan förebygga problem då det verkar som människor över hela jorden och genom historien visat att det finns mer eller mindre utbredda behov av någon form av stimulantia och en viss grad av drogrelaterad verklighetsflykt (jfr Courtwright 2002). Inte minst av sådana skäl kan alkohol sägas vara ett utmärkt exempel på tillvarons komplext motsägelsefulla karaktär.Det finns idag tydliga tecken i samhället på att svenskarnas alkoholvanor förändrats. Efter Sveriges inträde i EU talas det även från allt fler håll om att luckra upp vårt lands, fram till idag, relativt restriktiva alkoholpolitik. Systembolagets monopolstatus och den autonoma svenska alkoholpolitiken, finns det de som hävdar, utgör ett handelshinder som bör raseras. Jag vill därför påpeka att jag ställer mig kritisk till synen på alkohol som en vara bland andra varor. Jag är av åsikten att alkohol (tillsammans med många andra liknande varor) inte är lämpad att utan regelringar och någon form av myndighetsövervakning släppas fritt på marknaden. Därför ämnar jag föra en kritisk diskussion kring alkohol som handelsvara genom att studera olika aktörers argument och uttalanden. I första hand tänker jag på bryggeriföreningen och liknande intresseorganisationer, men lika viktigt blir att analysera såväl politikers som vanliga människors åsikter. Empiri till dessa diskussioner hämtas huvudsakligen från dagspress, informationsmaterial och utskrifter från riksdagsdebatter rörande alkoholfrågor. Ett tecken på hur den traditionellt restriktiva ”svenska” inställningen aktivt kan utmanas och ett viktigt steg i transformeringen av synen på alkohol i samhället är den reklam för öl, sprit och vin som börjat dyka upp i svensk dagspress och andra medier. Dessa annonser kommer ingående att analyseras. I vilka sammanhang återfinns de och vilka underliggande budskap innehåller de? Inom projektet analyseras även andra kulturella uttryck där alkohol förekommer. Jag ser det som mycket viktigt att undersöka var man finner berättelser om alkohol, dolda såväl som öppna. Hur ser de ut? Vilka budskap går att tolka in i dessa berättelser, och vilka värderingar kan sägas vara förknippade med dem? En annan aspekt att granska är hur myndigheternas strategier för att möta utmaningarna ser ut. Hur gick det till när man övergav den ”missbrukarsolidariska” politiken, och vilka intressen prioriteras i dagens alkoholpolitik? Viktigt att diskutera är också skillnader och likheter mellan mäns och kvinnors syn på och förhållande till alkohol.
Det ganska utbredda missbruket av droger i samhället kommer att beröras. För att göra detta vänder jag mig företrädesvis till den forskning som finns på området. Hur ser medicinare och forskare inom socialt arbete på missbruk och missbrukare? Denna del av analysen ser jag som ett försök att belysa ”baksidan” av den bild som presenteras i alkoholreklamen. Jag vill – med inspiration från Sven-Erik Liedmans (1999) resonemang om solidaritet, där han bland annat konstaterar att ”äkta” solidaritet endast kan finnas där ett ömsesidigt beroende existerar – analysera den svenska alkoholpolitikens implicita såväl som explicita syn på relationen mellan (minoriteten) missbrukare och (majoriteten) brukare. Viktigt i detta sammanhang blir att belysa såväl missbrukande mäns som kvinnors situation. Mycket talar för att definitionen av ett acceptabelt bruk av alkohol och droger skiljer sig åt för män och kvinnor (jfr Trulsson 2002:86ff, Jansson 2002:126) och liksom i många andra sammanhang har mannen inom missbrukarvården kommit att utgöra normen (Hilte 2002:166), vilket kan innebära problem för missbrukande kvinnor (jfr Andersson 1999:34). Under arbetet med min C-uppsats (Nehls 1994, som handlar om nyktra alkoholister i AA och Länken) fann jag till exempel vissa tecken på att kvinnor i högre grad än män döljer sitt missbruk, vilket kan leda till att de kommer under behandling i ett senare skede med större skador och längre rehabilitering som följd. Det visade sig också att kvinnorna i högre grad än männen berättade om svåra skuldkänslor när eventuella barn misskötts eller lämnats till sociala myndigheter. Mycket talar för att det finns olika förväntningar på män och kvinnor i samhället rörande bruket av alkohol. Men inte bara könsaspekter utan även drogbrukarens klasstillhörighet påverkar såväl individens dryckesvanor som hans eller hennes väg in i missbruk, behandling och rehabilitering (Andersson 1999, Kristiansen 2002, Norell & Törnqvist 1995). Det kommer att uppmärksammas inom projektet. Det finns också en ambition att diskutera maktaspekter av relationen mellan etnicitet och alkohol, som i svenska missbrukarsammanhang kanske oftast drabbat invandare från Finland (Kuosmanen 1999), som tillsammans med öststaterna, kulturellt klassats som en supande nation.
Den kanske viktigaste aspekten att lyfta fram i studien är livet ”på andra sidan”, tillvaron efter år av missbruk. Hur kan den se ut? Och framförallt, vad kan samhället lära av nyktra alkoholisters erfarenheter? Vården av missbrukare har sedan länge bedrivits med hjälp av ideellt arbete inom olika kyrkliga organisationer, och självhjälpsgrupper som Länken och AA. De senare spelar en viktig roll i min analys. Material till denna diskussion hämtas dels från litteratur och tidskrifter från AA och Länken, dels från intervjuer och deltagande på Länk- och AA-möten.
Teori, metod och material
Här presenteras de utgångspunkter och kunskapsambitioner jag ser som relevanta och viktiga för den typ av kulturvetenskap som projektet relaterar till. Inspiration till diskussionen hämtas här framförallt från filosofen Bengt Kristensson Ugglas bokSlaget om verkligheten. Filosofi – omvärldsanalys – tolkning, vars tes är att vi människor är kulturella varelser, vilka överallt och alltid är inbegripna i olika typer av tolkningar av den mångtydiga verklighet vi oundvikligen samtidigt skapar och skapas av.Kristensson Uggla diskuterar bland annat hur en sådan ”trivial” artefakt som den världskarta vi alla känner igen kan påverka vår syn på omvärlden. Resonemanget leder fram till argumentet, att det är nödvändigt att konstruera annorlunda representationer av det globala rummet än vår, av eurocentrism präglade, världskarta. Kristensson Uggla menar att vi, om vi menar allvar med ambitionerna att öka graden av jämlikhet och mångfald i samhället, borde orientera oss i samtiden med hjälp av andra modeller än de som idag dominerar. Något liknande skulle jag vilja anföra som argument för min kritiska analys av framställningarna av alkohol i medierna. Om alkohol tillåts vara ett självklart och oproblematiskt trivialt inslag i vardagen, i filmer, böcker och tidningar/tidskrifter så kommer detta obönhörligen att påverka människors inställning till drogen. Frågan jag vill utreda inom projektet är därför, vem bestämmer över hur alkohol ska presenteras och vilka aspekter av drogen som ska beaktas och anses relevanta att diskutera? Utgångspunkten är att förhållandet till alkohol ständigt skapas och förändras inom ramen för människors tolkande av de bilder som omger dem.
Utifrån en analys av den breda allmänhetens, sedan 1990-talet nyväckta intresse för historia, argumenterar Kristensson Uggla vidare för att även historien är att betrakta som en artefakt, det vill säga en produkt av mänskligt handlande. Därmed, menar han, skapas även vårt förhållande till det förflutna ur en tolkningsrelation eftersom bilden av historien bygger på en specifik selektion av det historiska materialet, vilket får som konsekvens att historien bestäms lika mycket av vår nuvarande kulturella framtidshorisont, som av de historiska källorna. Överfört till en kulturvetenskaplig studie av alkohol kan sådana tankar utgöra inspiration till att rikta uppmärksamheten till alkoholproducenternas historieskrivning och omvärldsanalys. Vad lyfter marknadsförarna fram när de tilldelar produkterna en historia och skapar traditioner, och vad väljer man att avstå från att berätta? Med ett sådant perspektiv blir det viktigt att göra sig medveten om vem det är som berättar historien och uppmärksamma vilka konsekvenser olika historiska försanthållanden kan tänkas ge upphov till.
Kristensson Uggla diskuterar även hur vetenskapen respektive språket präglas av en inneboende oförmåga att förmedla helt igenom logiska, ”sanna” och objektiva avbildningar av verkligheten. Dessa tankar använder han som argument för att anamma den poststrukturalistiska tesen om verkligheten som social konstruktion. Tolkningens betydelse för människors relation till denna mångtydiga verklighet understryks sedan ytterligare när han konstaterar att verkligheten alltmer kommit att förmedlas till oss genom olika former av medier. Och med hjälp av ett resonemang om den fotografiska bilden, som ett exempel på just ett sådant medium, argumenterar han för det omöjliga i att sträva efter ett vetenskapligt ideal präglat av objektivitet. Kristensson Uggla vill med dessa tankar göra oss medvetna om i hur hög grad rådande verklighetsrepresentationer påverkar hur vi uppfattar världen. Det har alltså betydelse vilka försanthållanden vi omger oss med och därför bör dessa granskas och diskuteras som just sociala överenskommelser och inte som oundvikliga premisser. Hans slutsats blir i linje med detta att alla måste ta tolkningsproblematiken på allvar, och att det inte handlar om att vi har något val. Vi är tvingade, vare sig vi vill det eller ej, att tolka, och medvetenheten om att så är fallet måste öka i samhället, menar han, och det är också en av mina ambitioner med projektet. Det jag ämnar göra är att presentera olika aspekter av fenomenet alkohol och i relation till var och en av dessa föra en diskussion kring vilka konsekvenser som kan sägas vara kopplade till respektive tolkning och försanthållande. Detta gör jag dels för att visa på ämnets (och världens) komplexitet och motsägelsefullhet, dels för att öka medvetenheten i samhället om vilken roll alkohol spelar i vår kultur.
Utgångspunkten är att all kunskap om världen och således också om alkohol förmedlas och upprätthålls genom tolkningar av olika utsagor och representationer där vissa anses vara mer sanna och bättre än andra. Därför, menar jag, är det dessa representationer som bör granskas och ägnas kulturvetenskapligt intresse. Frågan om vad som objektivt sett kan sägas vara sanning blir med detta perspektiv irrelevant eftersom även osanna utsagor kan påverka allmänheten. Ofta vet man heller inte vad som är sant och vad som inte är det. Vi kan egentligen bara veta vad vi tror är sant. Och eftersom det visat sig svårt (om inte omöjligt) att sträva efter absolut sann kunskap, menar jag att det är mer tidseffektivt att helt och hållet lägga sådana ambitioner åt sidan och istället ägna all kraft åt frågan om vilka verklighetsrepresentationer vi omger oss med och diskutera hur dessa kan tänkas påverka oss. Jag anser det alltså vara viktigare att analysera och diskutera vem som för fram utsagorna och vilka konsekvenser dessa kan sägas vara förknippade med, än att sträva efter att presentera sanna vetenskapliga rön eller att värdera andra utsagor efter sanningskriterier.
Vad kan innebörden i en vetenskaplig verksamhet, med utgångspunkt i ovanstående, då sägas vara? Upptäcker eller uppfinner vetenskapen verkligheten? Hur fungerar egentligen olika former av kommunikation: återger eller konstruerar de en verklighet? Kristensson Ugglas (2002:334) svar lyder som följer: ”När de trygga distinktioner som tidigare gav stabilitet åt livet och verkligheten undermineras i dagens värld, tvingas vi ta tolkningsproblematiken på allvar”. Han diskuterar i detta sammanhang hur viktigt det är att vi inte tillskriver hermeneutiken samma förväntningar på vetenskapen som vi har gjort med positivismen tidigare. Om den hermeneutiskt inspirerade kulturvetenskapen betraktas med samma prestige och respekt som till exempel fysiken riskerar den, menar han, att bli en ny objektivism av vilken man förväntar sig en eller flera metoder som, om de bara används korrekt, automatiskt leder till att sanningen eller åtminstone det bästa sättet att agera, kan vaskas fram. Den metod jag förespråkar är alltså inte, och kan aldrig vara, någon kungsväg till sanning. Tvärt om menar jag att alla sådana ambitioner i det kulturvetenskapliga arbetet måste överges. Förmodligen är detta den svåraste nöten att knäcka för den som vill argumentera för en postmodern vetenskap eftersom sättet att argumentera så lätt riskerar att bli betraktat som att man sågar av den gren man sitter på. Den som anser att vetenskapens viktigaste kännetecken är dess metoder, kommer enligt Kristensson Uggla, självklart att bli svår att övertyga om att vetenskapens allvarligaste problem går att hänföra just till tron på metodens undergörande egenskaper och den vetenskapliga förvissningen om att det går att producera ovedersägligt objektiva rön. Den vetenskap jag vill ägna mig åt handlar lite förenklat om att producera texter som betonar och medvetet utgår från att all kunskap överallt och alltid förmedlas och tas emot inom ramen för tolkningar. Därigenom myndigförklaras läsaren och det är min förhoppning med projektet att det kritiska medvetandet hos allmänheten ska kunna ökas. Det är, menar jag, en av kulturvetenskapens viktigaste uppgifter och i förlängningen även en central förutsättning för demokratins upprätthållande i det sen- eller postmoderna samhället.
Mitt vetenskapliga mål är således att presentera en text som kan hjälpa människor att överskrida sina egna föresatser och inneboende begränsningar. Jag vill därför hellre presentera tolkningsförslag som är möjliga att diskutera kritiskt i samhället utanför akademin, än ikläda mig rollen av en expert som levererar premisser som läsaren uteslutande kan antingen anamma eller förkasta i sin helhet. Det är mitt sätt att ta ”tolkningsproblematiken” på allvar. Därför ska det tydligt framgå av texten att världen varken är enhetligt logiskt uppbyggd eller möjlig att helt igenom kontrollera. Med utgångspunkten att världen och verkligheten är i ständig tillblivelse vill jag tvärt om myndigförklara läsaren och bjuda in denne till en diskussion om hur ett gott samhälle kan se ut. Jag ser det som en central kulturvetenskaplig ambition att visa både att och hur, samhället upprätthålls genom alla medborgares medvetna eller omedvetna aktiva delaktighet. Uppgiften inom projektet blir därför att visa på vikten av att ständigt ifrågasätta de premisser och försanthållanden rörande alkohol som förmedlas på olika sätt av olika aktörer.
Vetenskapens uppgift blir alltså med detta perspektiv att visa på behovet av kritisk medvetenhet, inte att undersöka och slå fast hur något är. Kristensson Uggla (2002:341f), argumenterar, med hänvisning till den italienska filosofen Gianni Vattimo, för att (human)vetenskapens ”starka” tänkande, det vill säga det tänkande som ser sig som sanningens försvarare, idag spelat ut sin roll eftersom vi som kulturella individer i samverkan inte förmår att bära upp eller hantera det. Därtill är vår värld allt för komplex och motsägelsefull. Kristensson Uggla menar att vi i det senmoderna samhället lever i en situation ”efter den absoluta kunskapen”, där inget fundament ensamt och på ett odiskutabelt sätt kan sägas bära upp och ge stadga åt vare sig subjektivitet, förnuftet, språket eller något annat socialt fenomen. I en sådan värld av oändliga variationsmöjligheter där mängden av perspektiveringar inte tycks ha någon gräns präglas verklighetsuppfattningen hela tiden av dess oändliga inneboende förmåga att ständigt ge upphov till alternativa tolkningar. Det är alltid möjligt att tolka och varje tolkning är dömd att förbli ofullständig. Om vi ska ha någon möjlighet att skapa ett mer jämlikt och jämställt samhälle där fler människor än som är fallet idag tillerkänns rätten till respekt och ges möjlighet att leva det liv han eller hon önskar måste medvetenheten ökas i samhället om att den tolkningsprocess vi alla tillsammans befinner oss i varken har någon början eller något slut. Kulturvetenskapens uppgift blir här att visa att den kulturella process inom vilken samhället skapas och fortlever är oändlig och följaktligen varken kan härledas till en ursprunglig mening, eller stabiliseras och fullbordas i en absolut kunskap. Det är mot denna bakgrund man, enligt Kristensson Uggla, måste förstå den vidare innebörden i Nietzsches konstaterande att det inte finns några fakta utan bara tolkningar, och att också det är en tolkning. Kulturvetenskapen, menar jag, får därför inte leverera några odiskutabla svar och lösningar på samtidens utmaningar, den ska istället sträva efter att öppna ett fält för en ny diskussion om verkligheten, ”inom det oändligas horisont”. Det kan inte nog poängteras hur viktigt det är att människors kritiska medvetenhet ökar, om vårt demokratiska samhälle ska kunna överleva. Därför behövs det, enligt min mening (och det är i en sådan anda projektet kommer att bedrivas), fler kritiskt tänkande människor och färre experter (och med expert menar jag en som säger sig vara i besittning av det enda svaret på en aktuell fråga) i samhället.
Den hermeneutiskt inspirerade vetenskap som jag ägnar mig åt handlar om att diskutera möjliga ingångar till olika förståelser av fenomenet alkohol, men den handlar minst lika mycket om att uppmärksamma det faktum att det inte finns några oskyldigt, objektivt betraktande blickar eller positioner möjliga att granska verkligheten med och utifrån. Vidare handlar det om att göra dessa premisser till en viktig del av den vetenskapliga texten. Samtidigt anser jag det minst lika angeläget att aktivt verka för att dessa insikter inte resulterar i vare sig resignation eller obekymrad optimism. Min utgångspunkt är att det inte handlar om att man måste välja mellan att förstå allt eller att ingenting förstå. Hermeneutiken erbjuder, som jag ser det, ett konstruktivt alternativ till den positivistiskt präglade vetenskap som idag åtnjuter en sådan oerhörd respekt i samhället (se t.ex. Arrhenius 1999). Mina vetenskapliga strävanden handlar om att leverera tolkningar som kan vara till hjälp för människor att navigera bättre i den komplext motsägelsefulla oöverskådlighet som utgör den kulturella verklighet som vi alla lever i och har att hantera. Jag vill helt enkelt presentera resultatet av min undersökning på ett sådant sätt att framställningen uppmuntrar till sådana reflektioner som kan få människor att skrida till handling och använda den inneboende förmågan att överskrida sina nuvarande förhållanden och begränsningar, här ifråga om förhållandet till och synen på alkohol.
Material till undersökningen samlas in med hjälp av olika metoder. Livet som nykter alkoholist skildras med hjälp av min medverkan som lyssnande deltagare på de möten som hålls inom organisationen Fria Sällskapet Länken (och i viss mån AA). Deltagarna berättar där för varandra om sina erfarenheter av missbruk och om livet som nykter alkoholist. Med hjälp av sådana berättelser räknar jag med att få underlag till en diskussion kring hur arbete för varaktig nykterhet kan bedrivas. Minnesanteckningarna från mötena samlas i en ”fältdagbok” som sedan bildar underlag till resonemang och analyser i den rapport där studiens resultat presenteras. En annan insamlingsmetod är inspelade och transkriberade livsloppsintervjuer med cirka 25 nyktra alkoholister, vilka jag ser som ett viktigt komplement till den medföljande studien. Utifrån detta material kan såväl olika vägar in i missbruk, som erfarenheter av att leva som nykter alkoholist, dokumenteras och analyseras. För att belysa forskningsproblemet från så många olika sidor som möjligt tänker jag även granska AAs och Länkens skrifter och informationsmaterial. Inom AA finns till exempel böcker som: AAs Stora bok, Leva nykter och Kom till tro.
Inom projektet kommer även olika mediematerial (filmer/TV, tidskrifter och dagspress) där alkohol, missbruk och alkoholpolitik, på olika sätt behandlas, att analyseras. På samma sätt kommer även myndigheters och företags policydokument rörande personalens förhållande till alkohol att analyseras. Även riksdagens förslag till lagstiftning samt statliga utredningar (t.ex. SOU 2005:25) och riksdagsdebatter kommer att granskas. Textmaterialet kommer, liksom den kvalitativa empirin, att analyseras med perspektiv på kön/genus, klass, etnicitet och olika aspekter av makt. De analytiska frågorna till materialet lyder: Hur ser rådande uppfattningar om alkohol ut, och hur framställs/presenteras drogen i medierna? Hur resonerar samhällets makthavare, och olika alkoholpolitiska lobbygrupper? Vilka budskap förmedlas, dolt och öppet? Vilka konsekvenser kan tänkas vara förknippade med de olika förhållningssätten?
Med tanke på att det inom etnologiämnet finns en väl upparbetad praxis gällande hur konfidentiellt material ska hanteras torde projektet inte behöva aktualisera några forskningsetiska överväganden som går utöver vad som anges i VRs Forskningsetiska principer. Individskyddskravets fyra allmänna huvudkrav kommer att uppfyllas inom projektet.
Genusperspektiv
Genusperspektivet kommer att vara uttalat och tydligt även om jag inte vill göra det till undersökningens enda teoretiska perspektiv. Jag vill uppmärksamma även andra aspekter av makt inom ramen för ett intersektionalitetsperspektiv (se t.ex. Lykke 2003). Som nämnts ovan finns det en rad indikationer på att män och kvinnor förhåller sig till och påverkas olika av alkohol och droger, och att synen på missbruk skiljer sig åt mellan könen. Men även människors etniska och klassmässiga tillhörighet bör uppmärksammas. AA, som främst attraherar medelklassen, och Länken där det finns en arbetarklassmajoritet, är båda mansdominerade organisationer (Helmersson Bergmark 1995:85f, Nehls 1994). En central fråga blir att analysera hur dessa köns- och klassförhållanden reproduceras. Utifrån ett köns/maskulinitetsperspektiv finner jag det dessutom särskilt viktigt att uppmärksamma, dokumentera och analysera det faktum att metoderna inom AA och Länken bygger på att alkoholisten (vilka till stor del är män) ställer sig upp inför andra (manliga) alkoholister och erkänner svagheter och berättar om personliga misslyckanden. Hur ser männen inom Länken och AA på det faktum att den terapeutiska metoden går på tvärs mot sådana manliga ideal som premierar muskelstyrka och tålighet gentemot alkohol (jfr Lalander 1998:129f, Kuosmanen 2001:204)? Under arbetet med min C-uppsats fann jag även något annat som här kommer att diskuteras vidare, nämligen att vissa av de manliga nyktra alkoholisterna betraktade sig som ett slags hjältar. Man talade om sig själv i termer av någon som utsatts för prövningar och som gått stärkt ur processen. Tendenser finns också inom forskningen om alkoholister (jfr Cary 1999), att betrakta nyktra missbrukare som hjältar.Områdesöversikt
Mitt intryck av den litteratur jag funnit kring olika aspekter av alkoholmissbruk är att det saknas en integrerad och kulturvetenskapligt präglad studie av såväl missbruk som konsekvenserna av olika alkoholpolitiska strategier. Detta bekräftas också i viss mån av Tom Leissner (2002:10f) som till exempel saknar forskning om alkohol/missbruk med könsperspektiv. Alkoholforskningen som jag hittat visar sig också vara huvudsakligen kvantitativt inriktad och har företrädesvis bedrivits av medicinare, psykologer och sociologer med inriktning mot socialt arbete (se t.ex. Andréasson (red.) 2003, Leissner (red.) 1997, Löfgren & Nelson-Löfgren 1992). Två något mer kulturvetenskaplig präglade perspektiv på svenskars förhållande till alkohol har presenterats av Philip Lalander (1998) och Margareta Norell och Claes Törnqvist (1995), vars forskning sinsemellan uppvisar en rad inbördes likheter. Båda böckerna är kvalitativt inriktade och bygger på jämförande studier av olika ungdomsgruppers förhållande till och bruk av alkohol. Författarna koncentrerar sig i båda studierna på köns- och klassaspekter av nämnda bruk. Norell och Törnqvist visar hur den sociokulturella kontexten kan påverka ungdomarnas värdering av ruset och hur drogen tillskrivs olika innebörder beroende på av vem och i vilket sammanhang den används. Det visade sig till exempel att ungdomarna använde alkoholruset för att bekräfta en tänkt, idealiserad och framtidsinriktad ”sekundär identitet” (1995:229). Utifrån begreppen ”det framgångsrika”, ”det skötsamma” och ”det triumferande” ruset skapar författarna en förståelse för hur de socioekonomiska förutsättningarna kan tänkas påverka ungdomars förhållande till alkohol. De mål ungdomarna hade i livet och förväntningarna samt möjligheterna som fanns att förverkliga dessa mål påverkade hur man drack, vad man gjorde under ruset och hur detta tolkades av omgivningen. Lalander kommer fram till liknande slutsatser gällande förhållandet mellan klass och bruket av alkohol, men han har även intresserat sig för ungdomar som aktivt tar avstånd från alkohol (1998:221ff).Antropologiska forskare har till viss del intresserat sig för bruket av alkohol, vilket bland annat resulterat i två antologier: Constructive Drinking (Douglas (ed.) 1987) Alcohol, gender and culture (Gefou-Madianou (ed.) 1992). Den största poängen för antropologer att studera alkohol, menar så gott som alla bidragsgivare i antologierna, är att huvuddelen av människors intag av alkohol sker inom ramen för ett normalt bruk. Antropologerna är också, med några få undantag (t ex Antze 1987, som skriver om livsberättelser inom AA), intresserade av alkoholens symboliska betydelser i vardag såväl som fest hos de folk man studerat. Inom denna typ av forskning används alkoholen dock som utgångspunkt för mer allmänna studier av kultur.
När det gäller kunskapen om missbruk (av både alkohol och narkotika) är den kvalitativa, kulturvetenskapligt inriktade forskningen emellertid väldigt dåligt representerad. Det fältet domineras helt av sociologiskt kvantitativa och individuellt psykologiska studier (exempel på andra studier finns dock. Se t. ex. Bengt Svenssons (2003) Knarkare & Plitar. Tvångsvården inifrån, och Annette Rosengrens (2003) Mellan ilska och hopp. Om hemlöshet, droger och kvinnor). Karin Helmersson Bergmark (1995) har studerat självhjälpsrörelsen Anonyma Alkoholister, med fokus på dess historia i världen och i Sverige och den studien betraktar jag som en viktig introduktion till AAs sätt att arbeta och till det så kallade 12-stegsprogrammet eller Minnesotametoden. Bergmark analyserar även AAs definition av missbruk som en obotlig sjukdom, en allergi, vilken är vida spridd inom vården och över världen. AA är den självhjälpsorganisation som blivit mest uppmärksammad av forskare, troligtvis eftersom den är så pass vida spridd över hela jorden (se t ex Rudy 1986). Intresset för AA har kretsat huvudsakligen kring medlemmarnas berättelser om sina liv och missbrukarkarriärer (jfr Arminen 1992, Jensen 2000, Antze 1987). Eftersom AA rönt så pass mycket uppmärksamhet redan finner jag det motiverat att rikta mitt intresse mer mot Länken som kan sägas vara en svensk variant av samma program som funnits i Sverige längre än AA (Bergmark 1995).
Berit Anderssons (1999) studie Att förstå drogmissbruk är närmast att betrakta som ett svenskt standardverk inom missbrukarforskningen. Andersson arbetar kvalitativt och utgår från livshistoriska intervjuer med 39 missbrukare. Anderssons arbete förmedlar viktiga inblickar i hur det kan gå till när människor hamnar i ett missbruk samt hur deras livssituation kan se ut, både i ett pågående missbruk och under det mödosamma arbetet ut ur detta. Anderssons analys av arbetet med missbrukare visar att detta vanligtvis utgår från olika socialisationsteorier, vilket ofta leder till slutsatsen att ett lyckat rehabiliteringsarbete bäst uppnås med hjälp av pedagogiska metoder vilka lär missbrukaren att leva utan droger. Detta menar Andersson, och det är också en av mina utgångspunkter, är att förenkla problemet. Den viktigaste förtjänsten med hennes bok är kanske dess analytiska ”helhetsgrepp”, vilket förmedlas genom bokens tre perspektiv på missbruk: praktiken, situationen och processen. Praktiken syftar, med hjälp av begreppet vardagsverklighet, till att uppmärksamma hur individens drogbruk uppstår inom ramen för den avgränsade bit av verkligheten som han eller hon känner till genom egna, upprepade handlingar och erfarenheter. Perspektivet på Situationen motiveras med att missbrukaren, när bruket väl övergått i missbruk, vanligtvis inte har någon makt över de situationer där detta försiggår. Processen slutligen syftar till att uppmärksamma drogmissbrukets utvecklingshistoria. Andersson hänvisar här till ”The sociology of becomming”, som hon menar är den mest fruktbara sociologin emedan den ”avslöjar det verkliga förhållandet mellan individ och samhälle, mellan handling och struktur” (1999:29).
Tom Leissner och Ulla-Carin Hedin (2002) fyller, med antologin Könsperspektiv på missbruk till viss del kunskapsluckan som finns gällande relationen mellan kön och missbruk. Men behovet av kunskap är fortfarande stort. Leissner och Hedin räknar också upp fem områden som behöver analyseras vetenskapligt och det är min ambition att så gott det går med hjälp av mina metoder och mitt material att försöka täcka in dessa. För det första saknas kunskap om hur kvinnors och mäns kroppar påverkas av drogmissbruk. Hur skiljer sig kvinnors och mäns konsumtion av droger åt och hur ser mäns och kvinnors missbrukarkarriärer ut? Hur påverkas eventuella barn av föräldrars missbruk? Det saknas för det andra kunskap om mäns och kvinnors specifika reaktionsmönster och behov av vård, behandling och rehabilitering. Vilken roll spelar missbruket inom manliga identiteter, och hur arbetar man med detta i behandlingen? För det tredje menar författarna att det ännu inte är klarlagt inom vilka områden som män och kvinnor faktiskt har liknande behov och reaktionsmönster. Leissner och Hedin varnar för att könsskillnader som kanske inte alls föreligger ofta tas för givna. För det fjärde finns behov av kunskap om hur de fortgående förändringarna i konstruktionen av kön påverkar missbrukare. Det femte och sista område där författarna menar att det saknas kunskap berör välfärdsstatens resursdistribution och agerande i förhållande till kvinnor och män med drogproblem. Det konstateras till exempel att kvinnliga missbrukare på olika sätt verkar utmana rådande kulturella föreställningar om vad som kan räknas som feminint och att detta kan få till följd att missbrukande kvinnors behov negligeras.
Eftersom alkoholens representation i medierna kommer att diskuteras vill jag avslutningsvis bara nämna att detta inte är ett helt obeforskat ämne. Norman K. Denzin (1991) har i sin studie Hollywood shot by shot, ägnat sig åt just sådana frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar