Dagens studenter har sämre förkunskaper än för bara något årtionde sedan. Det talas väldigt mycket om detta som ett problem som behöver åtgärdas. Länge tänkte jag på samma sätt, men jag inser allt mer att det sättet att tänka inte är rätt väg att gå. På samma sätt som vi har de studenter vi har vet studenterna som kommer till högskolan för att studera vad de vet, varken mer eller mindre. Det är inget problem, utan FÖRUTSÄTTNINGEN som både lärare och studenter har att hantera. Högskolans uppdrag är än så länge kunskap och all tid och alla resurser som inte läggs på lärande och kunskapsutveckling är förlorad tid. Livet är inte rättvist. Ingen student är den andre lik. Tre år går fort. Och ska man nå målen tvingas olika studenter arbeta olika mycket. Det är som det är. Låt oss alla acceptera detta och tillsammans göra vad vi kan för att det ska bli så bra som det kan för så många som möjligt. Den högre utbildningen blir inte högre än vad vi gör den till.
Alla kan alltid bli bättre. Det är aldrig för sent att ta tag i sitt liv och sina kunskaper. Mitt budskap till alla studenter är: Intressera dig både för det du kan och det du inte kan. Lär dig leva på gränsen mellan okunskap och visshet. Öva dig i att vara bekväm med att inte veta och utrusta dig med tålamod. Ställ frågor som visar vad just du har problem med och förlägg inte ansvaret för att du ska förstå på någon annan. Låt okunskapen bli en drivkraft i ditt liv och se meningen i sökandet efter kunskap. Sätt inte upp mål för studierna. Fortsätt vara i ovissheten för då är du redo när svaren kommer till dig. Det gör dom, det lovar jag; när du minst anar det. Fast bara om du minns vad du inte förstod och är bekväm med känslan av ovisshet.
Fakta och information går att googla och är lätt att plocka fram, men kunskap är något annat. Kunskap kräver mer av en att man finner eller tar fram den. Jag märker på frågorna jag får, särskilt rörande vetenskapsteori, att här finns ett problem. Det känns ibland som jag lever i och talar om en värld med fyra dimensioner, medan studenterna lever i en tvådimensionell värld. Förstår inte studenterna vad de missat eller inte kan blir det svårt att svara på deras frågor på ett sätt som hjälper dem utveckla kunskap och akademisk förståelse för ämnet de läser. Frågorna är ofta av karaktären: vad ska jag svara. Och mina föreläsningarna handlar om: så här kan ni tänka och detta kan ni göra för att förstå och utveckla kunskap.
Kanske är det inte i förkunskapen det brister, slår det mig. Det blir allt mer uppenbart att kunskap är något som tas för givet i samhället idag. Kunskap uppfattas av allt fler och i allt fler olika sammanhang som ett slags formalitet, eller (helt i enlighet med new public management) som en vara, som något man kan producera. Därför talar studenterna och jag förbi varandra. Och därför kan ansvariga politiker och företrädare för näringslivet driva på för effektivisering och minskad tid i utbildning. Det är en djupt olycklig utveckling som hotar att underminera hela samhället. KUNSKAP är något helt annat än information och fakta. Kunskap är inget man kan överföra till någon, det är en egenskap som man måste tillägna sig genom hårt och dedikerat arbete. Det krävs förkunskaper för att utveckla kunskap, liksom ödmjukhet inför svårigheten, osäkerheten och allt som inte går att veta något om. Kunskap är inte, kunskap blir till och förändras hela tiden. Därför går det inte att slå sig till ro med vad man (tror sig) vet(a), man måste alltid vara öppen för att överge sådant man tidigare hållit för sant i ljudet av nya insikter.
Problemet är vida spritt i samhället och den bristande förståelsen för kunskapens komplexa karaktär präglar olyckligtvis utbildningspolitiken, vilket är dubbelt olyckligt för det innebär att det finns en risk att den negativa utvecklingen accelererar. Här har alla studenter som läser på högskolan för kunskapens skull och för livet, som verkligen vill veta och förstå, inte att och vad utan också hur kunskap blir kunskap, en viktig uppgift att fylla. Tillsammans kan vi förändra synen på studier och sprida en bättre förståelse för kunskapens fascinerande väsen i samhället. Och det behövs verkligen.
Kunskap är inte makt eftersom makt har så lätt att övertrumfa kunskapen, men förståelse för kunskapens egenskaper och möjligheter är en insikt som ger fördelar i det långa loppet. Förstår man hur kunskap blir till och inser man vad som är möjligt att veta kan man enklare råda bot på sina bristande förkunskaper och enkelt fylla i luckorna. Det krävs inte någon specifik uppsättning kunskaper, ingen lista på saker och ting man måste veta för att studera. Det handlar mer om en (mer ambitiös) inställning till studier och en (mer ödmjuk och öppet nyfiken) syn på kunskap; alltså inget man kan plugga in eller lära sig utantill med hjälp av något slags teknik. Som lärare märker man när någon verkligen vill veta, det visar sig genom frågorna man ställer. Och det är en viktig kompetens att ställa bra frågor som hjälper en utveckla egna svar. Passiva frågor som går ut på att läraren ska tala om vad man ska svara leder i motsatt riktning.
Tror jag landar i följande tanke: Bristande förkunskaper är ett växande problem i Skolsverige och den högre utbildningen, men det är bara ett problem så länge studenterna inte förstår vad kunskap är och vad som krävs för att lära och utvecklas intellektuellt. I samma stund som den polletten trillar ner tar man sina första steg på den väg som leder framåt, uppåt och utåt. Och sedan är det bara att fortsätta gå. När man väl anträder den vägen kommer man snart att inse att man inte är ensam. Vi är och har alltid varit många som vill veta; det är inte kunskapen jag oroar mig för utan samhället och dess långsiktiga hållbarhet.
Fakta och information går att googla och är lätt att plocka fram, men kunskap är något annat. Kunskap kräver mer av en att man finner eller tar fram den. Jag märker på frågorna jag får, särskilt rörande vetenskapsteori, att här finns ett problem. Det känns ibland som jag lever i och talar om en värld med fyra dimensioner, medan studenterna lever i en tvådimensionell värld. Förstår inte studenterna vad de missat eller inte kan blir det svårt att svara på deras frågor på ett sätt som hjälper dem utveckla kunskap och akademisk förståelse för ämnet de läser. Frågorna är ofta av karaktären: vad ska jag svara. Och mina föreläsningarna handlar om: så här kan ni tänka och detta kan ni göra för att förstå och utveckla kunskap.
Kanske är det inte i förkunskapen det brister, slår det mig. Det blir allt mer uppenbart att kunskap är något som tas för givet i samhället idag. Kunskap uppfattas av allt fler och i allt fler olika sammanhang som ett slags formalitet, eller (helt i enlighet med new public management) som en vara, som något man kan producera. Därför talar studenterna och jag förbi varandra. Och därför kan ansvariga politiker och företrädare för näringslivet driva på för effektivisering och minskad tid i utbildning. Det är en djupt olycklig utveckling som hotar att underminera hela samhället. KUNSKAP är något helt annat än information och fakta. Kunskap är inget man kan överföra till någon, det är en egenskap som man måste tillägna sig genom hårt och dedikerat arbete. Det krävs förkunskaper för att utveckla kunskap, liksom ödmjukhet inför svårigheten, osäkerheten och allt som inte går att veta något om. Kunskap är inte, kunskap blir till och förändras hela tiden. Därför går det inte att slå sig till ro med vad man (tror sig) vet(a), man måste alltid vara öppen för att överge sådant man tidigare hållit för sant i ljudet av nya insikter.
Problemet är vida spritt i samhället och den bristande förståelsen för kunskapens komplexa karaktär präglar olyckligtvis utbildningspolitiken, vilket är dubbelt olyckligt för det innebär att det finns en risk att den negativa utvecklingen accelererar. Här har alla studenter som läser på högskolan för kunskapens skull och för livet, som verkligen vill veta och förstå, inte att och vad utan också hur kunskap blir kunskap, en viktig uppgift att fylla. Tillsammans kan vi förändra synen på studier och sprida en bättre förståelse för kunskapens fascinerande väsen i samhället. Och det behövs verkligen.
Kunskap är inte makt eftersom makt har så lätt att övertrumfa kunskapen, men förståelse för kunskapens egenskaper och möjligheter är en insikt som ger fördelar i det långa loppet. Förstår man hur kunskap blir till och inser man vad som är möjligt att veta kan man enklare råda bot på sina bristande förkunskaper och enkelt fylla i luckorna. Det krävs inte någon specifik uppsättning kunskaper, ingen lista på saker och ting man måste veta för att studera. Det handlar mer om en (mer ambitiös) inställning till studier och en (mer ödmjuk och öppet nyfiken) syn på kunskap; alltså inget man kan plugga in eller lära sig utantill med hjälp av något slags teknik. Som lärare märker man när någon verkligen vill veta, det visar sig genom frågorna man ställer. Och det är en viktig kompetens att ställa bra frågor som hjälper en utveckla egna svar. Passiva frågor som går ut på att läraren ska tala om vad man ska svara leder i motsatt riktning.
Tror jag landar i följande tanke: Bristande förkunskaper är ett växande problem i Skolsverige och den högre utbildningen, men det är bara ett problem så länge studenterna inte förstår vad kunskap är och vad som krävs för att lära och utvecklas intellektuellt. I samma stund som den polletten trillar ner tar man sina första steg på den väg som leder framåt, uppåt och utåt. Och sedan är det bara att fortsätta gå. När man väl anträder den vägen kommer man snart att inse att man inte är ensam. Vi är och har alltid varit många som vill veta; det är inte kunskapen jag oroar mig för utan samhället och dess långsiktiga hållbarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar