måndag 17 juni 2019

Kontinuitet, trygghet, frihet och ansvar är förutsättningar för kunskap

Ny kunskap handlar per definition om något nytt och tidigare okänt. För att utveckla kunskap krävs därför att forskare får möjlighet att ägna sin fulla uppmärksamhet på arbetet med att nå den. Allt som tar tid och fokus från arbetet med utveckling av kunskap är slöseri med pengar och resurser. Det går inte att tvinga fram forskningsresultat. Samma sak med lärande. Ändå är det just detta vi gör, mer och mer och tydligare och tydligare för varje år som går.

Så här mot slutet av arbetsåret, med semestern i sikte, när det finns tid och kraven släpper bubblar tankarna upp. Jag känner mig i år mer landad och i fas med livet, mer rofylld i kropp och själ, än på många, många år. Inte för att arbetslivets krav har minskat, utan för att jag bestämde mig redan förra året för att ta hand om mig. Även om jag inte kan tänka mig ett bättre arbete är det inte värt att förlora hälsa på grund av det, och vad är det arbetet som lektor handlar om, egentligen? Ju kunskapsutveckling och lärande, på skattebetalarnas bekostnad.

Mot bättre vetande organiseras forskning och utbildning på samma sätt som tillverkningen av varor, enligt principer från näringslivet. Det mäts, jämförs, konkurreras och produceras resultat och nyckeltal. Personalen på högskolan, lärarna och forskarna, styrs och kontrolleras, arbetet utvärderas och kravet på effektiviseringar gör att ingen kan slå sig till ro med det som är, alla måste hela tiden jaga tid och pengar. Mantrat i verksamheten är att den bekostas av skattemedel, som måste utnyttjas så effektivt som möjligt. Det håller jag självklart med om, men det betyder INTE att New Public Management är rätt väg att gå. Faktum är att kunskapen vi har om vad som främjar både hälsa, lärande och kunskapsutveckling, pekar på att vi gör helt fel, vilket leder till slöseri med skattemedel.

För att skapa de bästa förutsättningarna för lärande och kunskapsutveckling måste ansvariga politiker först bestämma sig för hur mycket pengar samhället ska satsa på skola, utbildning och forskning. Sedan måste politikerna lämna verksamheten ifred. Alla externa krav på (mätbara) resultat, all konkurrens och kontrollerna av måluppfyllelse, är kontraproduktiva inslag i utbildningssystemet. Frihet och ansvar samt trygghet och kontinuitet är förutsättningar för kunskap och lärande. Lämna lärarna ifred att efter eget huvud utforma undervisningen, låt forskare arbeta utan prestationskrav och placera KUNSKAPEN i centrum för verksamheten. Följ gärna upp och utvärdera, men inse att om det är kunskap man vill ha går det inte att sätta upp mål för verksamheten, som ska nås så fort som möjligt.

Hela tanken på effektivitet i skola, utbildning och forskning, är huvudlös eftersom den leder till stress, som leder till sjukdom som leder till både ökade kostnader och minskad kunskapskvalitet; det vill säga till ett huvudlöst slöseri med skattemedel. Enda sättet att både hålla koll på ekonomin och skapa förutsättningar för lärande och kunskapsutveckling är att bestämma hur mycket skolan, utbildningen och forskningen får kosta, och sedan lämna verksamheten ifred. Då kan lärarna lära och forskarna forska, linjeorganisationen kan bantas och administrationen kan hållas på ett absolut minimum, samtidigt som kunskapskvaliteten blir den bästa möjliga eftersom både lärare och elever/studenter kan ägna all sin tid åt kärnverksamheten; kunskapen och lärandet.

Jag ska arbeta tre veckor till innan jag går på semester. Denna vecka fokuserar jag på att ge systemet vad systemet vill ha, det vill säga rapportera in allt som ska rapporteras in och planera för hösten. Följande två veckor ska jag läsa, skriva och tänka utan några som helst krav på prestation. Jag ser fram emot det. När jag var doktorand såg mitt arbetsliv ut så och jag stress var ett okänt inslag i mitt liv. Under doktorandåren vid slutet av 1990-talet och början av 2000-talet arbetade jag med lärande och kunskapsutveckling i frihet under ansvar. Det fanns kontinuitet och trygghet, och resultatet blev bästa möjliga kunskap. När jag tänker tillbaka på de där lyckliga åren är det inte avsaknad av krav och arbetsuppgifter som kommer för mig, tvärtom arbetade jag minst lika mycket som jag gör idag. Då förväntades inget annat av mig än att jag fokuserade på lärandet och kunskapen, vilket gjorde att jag fokuserade till 100 procent på det. Idag förväntas jag fokusera på produktion av på förhand bestämda resultat och arbetet kontrolleras i detalj, vilket gör att tiden jag kan ägna åt det jag är utbildad för och det som arbetet sägs handla om krymper. Om jag inte använde delar av min fritid för att läsa, skriva, tänka och utveckla kunskap skulle mitt arbete handla mer om annat än om utveckling av kunskap och lärande.

Men för all del, låt oss fortsätta på den inslagna vägen. Jag gör vad jag blir tillsagd och vill inte bråka. Jag är lojal med systemet, men just därför tar jag alla chanser jag får att påpeka dessa saker; av omsorg om både skattemedlen och kunskapen.

Inga kommentarer: