(8) the postulate of the end, or result, the postulate of knowledge, (the subordination of learning to knowledge and of culture to method).Här handlar det om att problematisera utgångspunkten och förgivettagandet att kunskapen har och är ett mål i sig, och den sista premissen visar att och hur det vetenskapliga tänkandets cirkel sluts, och illustrerar hur vetenskapen som bedrivs inom rådande paradigm riskerar att utvecklas till ett slutet, självrefererande system. Individer söker, med hjälp av logik och i kamp med andra individer, Sanningen som inte skapas utan upptäcks eftersom den antas finnas nedlagd i verkligheten. Sökandet efter kunskap och kunskapen i sig förenas här och blir två sidor av samma sak, åtminstone om man ställer upp på premisserna. Och när forskningsmålet uppnåtts kan geniet, den som fann sanningen, hyllas för sina exceptionella förmågor och utvecklade (sunda) förnuft. Inifrån elfenbenstornets akademiska miljö och bakom dess skyddande murar kan kunskapen spridas i samhället som höljs i okunskapens mörker. Målet med vetenskapen är ytterst att hitta en teori som knyter samman allt vetande och som kan förklara allt. Lyckas man med det har man bevisat det man redan vet, att sanningen är en och odelbar samt att den finns i världen, fixt och färdig för forskare att upptäcka. Och det är kanske sant och riktigt; varken jag eller Deleuze hävdar att diskursen som utmanas och undersöks kritiskt är fel. Det vetenskapliga manifest jag skissar på är inte en motdiskurs utan ett lite mer ödmjukt sätt att se på kunskap, forskare och vetenskapliga metoder.
Detta att akademin och kunskapen inom rådande paradigm är ett slutet system är viktigt att lägga märke till och reflektera över. Målet med forskningen idag är att bekräfta det man redan vet och både vem som får forska, hur man ska forska och vad som avgör forskningens värde är givet på förhand. Kontrollen av processen och över dess resultat är rigorös och förstärks ständigt. Detta rigida sätt att se på kunskap hämmar utvecklingen och stänger vägar fram som skulle kunna visa sig vara framkomliga och leda till bättre, mer användbar kunskap. Därför behöver vetenskapens grundpremisser utmanas, inte för att strida om makt eller kunskap, utan för att befria vetandet, släppa in frisk luft i akademin och öppna upp forskningen för nya intryck samt inspirera till ny-tänkande. Jag leder inget i bevis, förvarar inga resultat och strider inte för det rätta sättet att bedriva vetenskap; jag är nyfiken och övertygad om att kunskapsutvecklingen främjas av öppenhet och mångfald.
Vetenskap är kultur liksom alla andra mänskliga verksamheter, på gott och ont. Jag är lojal med kunskapen, ingenting annat, och det oroar mig att se hur forskning allt mer och allt tydligare kommit att handla om sökande efter bekräftelse. All kunskap antas passa in i ett och samma system vars kod man försöker knäcka i jakten på att bli den som först når målet. Einstein ägnade halva sitt liv åt att söka efter teorin som skulle förklara allt. Fast det arbetet ledde bara till nya frågor och just det menar jag är lärdomen man bör dra. Jag forskar inte för att komma fram till svar, det är förståelse jag söker, inte bekräftelse. Argumentet jag lutar mig mot är att vetenskapens mål lite väl mycket liknar den medeltida, maktfullkomliga katolska kyrkans mål som vetenskapen under upplysningen utmanade. Forskare ska inte bygga katedraler, strida om pengar, makt och inflytande eller söka personlig bekräftelse på sin egen förträfflighet. Ändå är det exakt detta som forskning allt mer kommit att handla om. Vetenskap handlar idag om makt och pengar och forskning antar allt mer formen av en sluten verksamhet som bedrivs av utvalda människor inom ett strikt hierarkiskt och rigoröst kontrollerat, logiskt system; trots att verkligheten inte ser ut eller fungerar på det sättet.
Som kulturforskare har jag tränats i att se och förstå kultur och jag ser tecken överallt i akademin och den vetenskapliga vardagen på arbiträra och föränderliga konventioner som inte får ifrågasättas. Vill man vara och verka som forskare inom akademin måste man vara lojal mot premisserna som här utmanas, men är det då kunskap man söker? Om inte frågan är fri, hur kan då svaret vara öppet? Och om man redan på förhand vet, vad är då poängen med att forska? Deleuze drog sig inte för att ställa kritiska frågor och han vände sig mot alla sådana strävanden och riktade kritik mot själva grunden för den syn på kunskap och vetande som vetenskapen utgår från och bygger på. Jag ifrågasätter inte premisserna för att vara obstinat, för att jag själv vill lansera en egen, alternativ Sanning. Jag forskar för att jag vill förstå och där, när och om jag känner mig instängd går det inte att söka kunskap. Jag behöver frihet och känner mig kvävd i slutna rum och prestigefulla sammanhang där man ängsligt söker auktoriteters bekräftelse snarare än undersöker verkligheten så förutsättningslöst det bara går och med kunskap och förståelse som mål.
Hos Deleuze finner jag en annan syn på kunskap och den vill jag vara med och utveckla. Tillsammans med Guattari undersökte han världen på ständigt nya sätt och utan annat mål än kunskap som fungerar. Deras arbete handlade om att skapa verktyg som kan användas av andra för att fortsätta det arbete som påbörjades av dem. Forskning om kultur och undersökningar av (förutsättningar för) förändring handlar om att lära sig se rörelsen och förstå dynamiken, vilket är motsatsen till forskning med utgångspunkt i de åtta premisser som här granskats kritiskt och utmanats med (förhoppningsvis) goda argument. Kulturvetenskapen som jag skissar på handlar om att skapa en aktuell verktygslåda som innehåller det människan behöver för att hantera verklighetens komplexitet samt tillvarons motsägelser och inneboende dynamik. Sanning är helt enkelt ett hopplöst begrepp, för det är en integrerad del av den helhet som allt och alla finns och verkar i. Sanning är inget i sig, det är en artefakt, en kulturell och därför föränderlig bild av ett ideal. Därför leder debatten kunskapsutvecklingen fel och därför behövs det samtal för att lära sig bättre förstå vad som fungerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar