Människoblivandets (olika) mål

Människa är det samlade utfallet av en rad parallella, öppna och dynamiska processer av tillblivelse, inte ett stabilt jags resa genom livet, som påbörjas vid en bestämd punkt och som sedan styrs med hjälp av viljan mot ett på förhand utformat, tydligt mål. Inte så att människor är rön för vinden som styrs av slumpen eller något slags öde. Tillblivelsen går dock inte att kontrollera, bara de val som görs och önskningarna man bär på. Utan tvekan behövs det mål, för att ge processen riktning, men målen kan inte vara tvingande och ska heller inte nås. Det jag skissar på här är förutsättningar för att kunna utveckla ett hållbart förhållningssätt till livet och sig själv som individ, som fungerar tillsammans med andra individer.

Det spelar roll vilka mål man utvecklar, omhuldar och strävar efter, både för egen del och för samhället som helhet. Människan är en spegling av målen som formuleras och strävas efter. Ens mål gör något med en oavsett om de förverkligas eller inte. Var noga med vad du önskar dig, brukar man säga, för dina önskningar kan gå i uppfyllelse. Jämställdhet, jämlikhet och solidaritet är en typ av mål man kan ha. Det är en typ av mål. Dessa mål är svåra att uppnå, men det är inte den viktigaste poängen med hålla dem levande. Värdet med och betydelsen av dessa mål är att vägen dit tvingar en att utföra handlingar som skänker livet mening och som främjar hälsan här och nu. Kanske är det omöjliga mål, men det fungerar av just angivna skäl inte som invändning mot dem. Tvärtom visar den som för fram sådan kritik mot målet om jämlikhet och jämställdhet hur hen ser på sig själv och hur lite hen bryr sig om andra människor och samhället som utgör själva förutsättningen för människoblivandet som sådant.

En annan typ av mål handlar om att bygga murar för att stänga ute människor i nöd. Det är ett egoistiskt och cyniskt mål oavsett vilka skäl som anges som motiv. Alla tankar på att upprätthålla och försvara kulturellt skapade gränser mellan människor bygger på en rasistisk tankefigur. Främlingsfientlighet förklädd till mål som utgår från att det är skillnad på oss och dem påverkar individerna som odlar dessa visioner och väljer att vandra den vägen negativt, det är tankar som kanske känns bra och tillfredställande, särskilt om man är många som delar uppfattning, men sättet att se på andra tär på en och äter upp en inifrån. Läser om en undersökning som visar att den som utsätts för rasism åldras snabbare (och vi vet att det skiljer uppemot tio år i medellivslängd beroende på hur långt från storstädernas centrala delar man bor), men den som odlar rasistiska tankar påverkas också. Att göra skillnad mellan sig själv och andra och att se sig själv och den grupp man tillhör som bättre och mer värd, påverkar en negativt. Människan är social och blir människa tillsammans med andra människor. Ens självbild kommer utifrån eftersom man ser sig själv genom andras ögon.

Det finns goda cirklar och onda. Människan är ett kollektiv och både påverkar och påverkas av varandra och den kultur som växer fram mellan, vilken också påverkas och förändras som ett resultat av att olika viljor, önskningar, mål och visioner stöts och blöts mot varandra. Därför spelar det roll vilka mål som dominerar samhället. Mångfald är aldrig enkelt, men det är en förutsättning för långsiktig hållbarhet på alla områden. Att sticka huvudet i sanden och förneka fakta är en strategi som öppnar upp för andra mål och visioner än strategier som bygger på kunskap och kritisk analys, inte bara av andra och deras förslag utan lika mycket av sig själv och ens egna mål.

Titta på hur Joakim Lamotte förändrats sedan han började ta emot pengar via Swish. Han är inte ensam, det finns gott om andra aktörer som radikaliserats mitt framför ögonen på oss. Det är tragiskt och djupt obehagligt att se hur dessa människor förändras tillsammans deras världsbild och självbild och hur målet de strävar efter och legitimerar bygger på förakt för människor som tänker olika och som ser olika ut. Lamotte och andra lever på och odlar sin ilska och för att överleva ekonomiskt måste publiken som försörjer dem via Swish få vad publiken önskar: mer ilska. Ilska är en drog som kräver högre dos för att göra samma verkan. Lamotte blir därför argare och argare, vilket gör att han ser fler och fler problem och allvarligare hot som gör att ilskan växer. Mönstret måste brytas för utfallet av den typen av tillblivelse, som bygger på att det är de andras fel, kan bara sluta i katastrof.