Vetenskapen är inte en framgångssaga som går från klarhet till klarhet. Vetenskap är kultur och politik lika mycket som en strävan efter kunskap och förståelse. Vetenskapens mål är alltid kunskap, men viljan att veta är en kamp som ibland gör framsteg och som ibland åker på bakslag. Idag betraktas utbildning och kunskap allt tydligare som handelsvaror vilka köps och säljs på en marknad där priset och hur snabbt man uppnår resultat är viktigare än innehållet och kompetenserna man utvecklar. Varken politiker eller arbetsgivarnas företrädare ser studier på högskolan som en intellektuellverksamhet, detta blir uppenbart om man tar del av utspelen och besluten som tas vilka tydligt visar att högre utbildning idag är tänkt att vara något man gör för att bevisa att man kan. Examen har blivit en inträdesbiljett till arbetslivet, en formalitet eller belöning för att man följt gällande regler och håller ut i tre år. Och den synen på kunskap ligger i linje med den syn på kunskap som Deleuze utmanade med sin filosofi för så många år sedan. Trots att samhället idag är ett helt annat är det tydligt att båda tankesätten lever kvar, det ena, som Deleuze benämner Royal science har blivit mainstream och den andra, som benämns minor science, betraktas som ett hot mot det moderna samhällets inneboende rationalitet. Min utgångspunkt är att båda sätten att tänka och bedriva forskning behövs och att en verkligt akademisk och intellektuell kultur växer fram i det dynamiska mellanrum som öppnas upp mellan de olika traditionerna, vilket kräver att båda betraktas som lika viktiga och potentiellt värdefulla.
Dagens akademi är mer polariserad än den akademi Deleuze verkade i. Det har blivit så eftersom akademin politiserats och eftersom verksamheten snarare leds med hjälp av regler och ekonomiska styrmedel än med nyfikenhet och ansvar. Friheten som är nödvändig för att kunskapen ska kunna placeras i centrum och som krävs för att lärande ska blir möjligt betraktas idag allt mer, paradoxalt nog, som ett hot. Kanske för att den syn på kunskap som odlas inom Royal science blivit mainstream och möjligen för att epistemologi förväxlats med ontologi, vilket gör att det som tidigare sågs som lärda samtal om definitioner idag ses som omstörtande verksamhet och hot mot rådande ordning. Krav på fri forskning betraktas som en provokation; forskning ska vara målstyrd, effektiv, produktiv och nyttig sägs det, i en strikt ekonomisk tolkning av begreppet. Vill man verkligen veta något meningsfullt och viktigt om kultur och återupprätta kunskapsskolan samt värna det som är högre i den högre utbildningen behöver man stanna upp och tänka efter och tillsammans reflektera över rådande syn på kunskap och forskning, vilket är vad jag ämnar göra här.
Idag omgärdas akademin och forskningen av en lång rad regler som sägs utgöra garanter för kvalitet, men det är inte så kunskap fungerar. Kunskap är inte en produkt som kan tillverkas längs ett löpande band av arbetare som endast har kunskap och kompetens att hantera en liten del av helheten, vilket är principen för New Public Management. Kunskap är en komplex process som varken går att effektivisera eller styra mot mål. Det är inte fler regler, mer kontroller och utvärderingar som behövs, utan färre. Kunskapssamhällets framväxt och vetenskapens historiska framgångar byggde inte på regler, kontroll eller styrning, utan på nyfikenhet, frihet, självständighet, ansvar, kritiskt tänkande och transparens. Några andra kriterier behövs inte för att arbeta vetenskapligt, i alla fall inte om kunskap är målet. För att organisera den akademiska världen behövs så klart andra krav och konventioner. Men det är något helt annat, det är bara fernissa eller uttryck för akademisk kultur.
Följande åtta postulat (se kommande bloggposter), som är min tolkning av Deleuze (2004:207) ganska strama formuleringar, vilka beskriver normalvetenskapens syn på kunskap, utmanas på olika sätt genom hela hans filosofiska produktion och det är just detta jag menar behöver göras för att placera kunskapen i centrum för forskningen och den högre utbildningen, liksom i skolan och samhället. Gällande regler behöver alltid utmanas och möjligheterna med alternativa sätt att bedriva forskning måste hela tiden undersökas. Forskning är per definition en osäker verksamhet utan några garantier för framgång och därför leder alla försök att kontrollera och styra samt kraven på säkerhet och evidens snarare till problem än utgör lösningar. Detta vetenskapliga manifest är en skiss på hur man skulle kunna tänka annorlunda om (kultur)vetenskap, som bygger på Deleuze förslag vilket i sin tur bygger på andra texter och tankar. Kunskap är liksom kultur en dynamisk process utan början eller slut, vilket inte går att äga eller kontrollera. Söker man kunskap om kultur måste man följa med i rörelsen som kulturen och kunskapen om den blir till i, och för att kunna göra det behöver man reflektera över följande åtta premisser som vetenskapen av idag i mångt och mycket utgår från men som allt för sällan diskuteras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar