Sälja idéer, är det en bra idé egentligen?

Jag har inget självförtroende alls när det kommer till att pitcha idéer, och jag har svårt för formregler som hindrar min kreativitet. I dagens samhälle och akademiska kultur är det ett problem, det blir till ett handikapp trots att jag inte har några problem att tänka, förklara, skriva, forska och skapa kunskap. Kan man inte formulera idéer på ett säljande sätt är man dödsdömd. Kanske är det för att jag inte fixar det som jag är kritisk, men argumentet jag lutar mig mot är att man säljer in och konkurrerar om idéer och den som lovar mest eller är bäst på att måla upp visioner får pengar, tid och möjlighet att arbeta, medan den som presterar mest och bäst i frihet under ansvar aldrig får chansen att visa vad hen verkligen går för. Att formulera och beskriva idéer är något annat än att skapa ny kunskap; det ena har väldigt lite med det andra att göra. Eftersom det inte görs någon ingående analys och utvärdering av hur väl resultatet av projektet vars ANSÖKAN vann bifall lever upp till löftena som avgavs (och var anledningen till att ansökan bifölls); ingen har mig veterligen blivit återbetalningsskyldig för ett projekt som levererat något.

Förstår så klart att mina tankar kan uppfattas lite som räven i förhållande till rönnbären som dissas för att han inte lyckades smaka på dem. Här under våren har jag dock till min stora förvåning faktiskt lyckats sälja in en idé till ett bokprojekt. Mina tidigare böcker som getts ut på förlag har jag först skrivit och sedan skickat in och fått antagna. Jag hade ställt in mig på att vara hänvisad uteslutande till publicering på nätet på eget förlag. Trots att jag har skrivit på kontrakt med deadline satt till den förste september känns det overkligt. Imorgon ska jag maila ett första utkast till redaktören, vilket är en helt ny situation för mig. Det känns så klart oerhört bra, och boken ligger mig mycket varmt om hjärtat. Det är en lärobok och uppdraget känns enormt ansvarsfullt. Avslutar bloggposten med att presentera ett första utkast till bokens förord, men först vill jag vara tydlig med att jag är lika kritisk till idén att sälja idéer och konkurrera om ansökningar som jag alltid varit. Det är ingen bra idé helt enkelt, eftersom det handlar om två helt olika saker och hela upplägget premierar den som ohämmat kan lova mest och framställa sig själv och sitt projekt i bäst dager. Förordet som följer är långt ifrån klart, men det är inget löfte om något som ännu inte finns, det är en beskrivning av något som faktiskt existerar.

Detta är inte en lärobok, det är en bok om lärande, en samling tankar om och tips som är tänkta att inspirera studenter och blivande studenter att utveckla en egen förståelse för vad som kännetecknar högre studier. Boken är ett försök från min sida att främja utvecklingen av ett antal generiska kunskaper som krävs för att inte bara ta sig igenom högre utbildning och få sin examen utan faktiskt lära sig vad det innebär att tänka och agera akademiskt. Boken riktar sig till alla som vill lära och bli bättre på att förstå vad kunskap är, i första hand till blivande och nyblivna studenter men även till lärare. Boken kan även ses som ett slags inlägg i debatten om utformningen vårt lands universitetsutbildningar. Jag delar med mig av mina tankar och erfarenheter av åren i akademin, både som student, lärare och forskare. Utbildningssystemet är en dynamisk helhet utan vattentäta skott mellan stadierna och kurserna och därför är det så viktigt att främja kommunikation mellan, för kunskapens och kvalitetens i lärandet skull. Ytterst handlar skolan och den högre utbildningen om allas vår gemensamma framtid.

Många söker idag ihärdigt efter genvägar till kunskap och landets lärare dignar under krav på sig att snabbare och mer effektivt producera resultat. Den som söker efter något sådant i denna bok kommer att bli besviken, för utgångspunkten för tankarna som presenteras här går helt på tvärs mot den synen på kunskap och utbildning. Ska den högre utbildningen verkligen kunna bli högre går det inte att leta efter enkla lösningar och snabba svar. Jag har liksom Winston Churchill inget annat att erbjuda än blod, svett och tårar. Kunskap är resultatet av envishet, uthållighet och kamp. Ingen kan ge fördjupade insikter åt en och sina egna intellektuella förmågor måste man utveckla på egen hand. Jag tror inte på mer eller bättre pedagogik, jag tror på samtal och utbyte av tankar och erfarenheter. Kunskap uppstår och utvecklas mellan människor och på högskolan är alla vuxna och måste kunna förväntas ta ett vuxet ansvar, det gäller både lärare och studenter. Högre utbildning är inget man får utan något man gör, och belöningen i form av bredare och djupare kunskap och förståelse står i direkt relation den tid och det engagemang som läggs ner på studierna. Ansvaret för kvalitén i all utbildning är delat och därför är det lika olyckligt ifall lärarna klagar på studenterna som det är ifall studenterna klagar på lärarna. Det är inte (enbart) för sin egen skull man studerar på universitetet, det är lika mycket för demokratins skull och samhällets och dess långsiktiga hållbarhet. Utbildning är en långsiktig investering. 

Tanken med boken är att den ska fungera som hjälp och inspiration för att utveckla förmågan till eget, självständigt, kritiskt tänkande, vilket både krävs för och är vad studier på högskolan handlar om. Boken innehåller inga regler och pekar inte på några förbud; det är ingen kokbok för framgång eller någon självhjälpsbok som talar om hur man gör för att snabbt och enkelt lyckas. Det är en personligt hållen bok, tänkt att inspirera till egen utveckling, som bygger på mina erfarenheter av att vara och verka i högskolan, både som student och som lärare och forskare. Det finns inte ett sätt eller en väg att klara av högre studier, det finns lika många olika sätt som det finns studenter på högskolan. Svaren på frågorna man har finns i hög grad hos en själv och utvecklas genom eget arbete och enträgna försök, det är utgångspunkten för tankarna som lyfts i denna bok. Innehållet handlar därför mer om frågor och reflektioner än om svar, och tipsen som ges och tankarna som lyfts kring handlar om att peka på förslag till konstruktiva vägar fram snarare än om att ge instruktioner. Boken är tänkt att fungera som en karta att orientera sig med i den okända terräng man som student anträder när man söker sig till och påbörjar sina studier. Studier på högskolan handlar inte om betyg, examen eller om att göra rätt, utan om lärande. På högskolan arbetar studenter och lärare tillsammans för att förvalta och utveckla den kunskap som är nödvändig för att bygga det långsiktig hållbara samhälle som alla ytterst är beroende av. 

Fokus riktas mot ett antal grundläggande insikter och generiska egenskaper som det kan vara bra att känna till och lära sig förstå och hantera för att få ut så mycket som möjligt av studierna på högskolan. Ytterst handlar innehållet om vad som gör den högre utbildningen högreoch resonemangen kretsar kring skillnaden mellan att vara elev och student. Boken är skriven för alla som söker sig till eller är på högskolan för kunskapens skull. Den som nöjer sig med att ta sin examen och som bara är intresserad av att klara sina kurser så fort som möjligt rekommenderas att läsa andra böcker. Här tas läsaren med på en omväg, för det är där kunskapen finns.