Antifragilitet. Några första tankar

Vissa tänkare och skribenter känns som ens tvillingsjäl. Nassim N. Taleb är en sådan författare. Det är många år sedan nu som jag läste hans bok The black swan, men den tog sig in. Både tanken och sättet den presenteras på svänger i takt med mina egna tankar. Utan några jämförelser i övrigt känner jag mig besläktad med Taleb. Det insåg jag kanske inte då, men nu när jag börjat läsa hans bok Antifragilitet: Om sådant som gynnas av oordning är det vad som slår mig. Han är lika rastlös som jag och har samma problem med regler för reglernas skull, och han ser mönster och räds inte att tänka utanför den där intellektuellt förlamande boxen. Än så länge har jag bara läst 100 sidor, av runt 800, så det finns säkert anledning att komma tillbaka till boken och dess bärande tankar, men jag vill ändå reflektera över den och tankarna den väcker hos mig. På Bokus presenteras den på följande sätt:

Antifragilitet är volym nr tre i Nassim N. Talebs svit Incerto och den föregås av Den Svarta Svanen och Lurad av slumpen. Böckerna kan dock läsas i vilken ordning som helst. Det genomgående temat är sannolikhet, slump och risker. Taleb exemplifierar sina idéer med ett brett spektrum av ämnen, däribland arkitektur, barnuppfostran, trafik, Irakkriget och prioriteringar inom sjukvården.

I denna bok belyser Taleb olika problem och företeelser ur ett perspektiv som har funnits med i mänskligt liv och handlande sedan urminnes tider, men som först nu har fått en benämning, nämligen antifragilitet. Ordet - som myntats av författaren - går kortfattat ut på att saker och ting kan vara antingen fragila eller robusta, men det finns ytterligare en dimension: osäkerhet och oordning innebär möjligheter till nytänkande, innovationer och positiva upplevelser. I Antifragilitet vänder Taleb upp och ner på osäkerheten och menar att den är önskvärd och rentav nödvändig. Antifragilitet är mycket mer än robusthet och motståndskraft. Det resilienta står emot chocker utan att förändras; det antifragila däremot stärks av påfrestningar och drar nytta av dem. 

Taleb visar med skarpsinne (och humor) att världen och dess skeenden är högst oberäkneliga och att vi inte kommer särskilt långt med sedvanliga prognoser och spekulationer. Antifragilitet lyftar fram ett hoppingivande sätt att betrakta världen, eller med Nobelpristagaren Daniel Kahnemans ord: "It changed my view of how the world works."

Det antifragila är ett slags tredje position, mellan det som är ömtåligt och det som är stabilt och motståndskraftigt. Begreppet är viktigt och även om det inte förändrat min syn på världen finner jag det synnerligen användbart. Även om Taleb inte nämner Deleuze rör sig båda tänkarna i samma härad och skapar begrepp för att förstå liknande saker. Deleuze talar om det mekaniska och det maskiniska, och även om Taleb inte använder de begreppen skiljer han mellan mekaniska processer och organiska. En bil, till exempel, slits om en används medan människokroppen åldras om den inte används. Det är i korthet vad anifragilitet handlar om, och förstår man det blir det lättare att förstå en lång rad samtidsfenomen som många står handfallna och förbryllade inför.

Taleb tar inte upp det i sin bok, i alla fall inte än (det kanske kommer längre fram), men Donald Trumps framgångar i politiken, mot alla odds, kan förklaras med begreppet antifragilitet. Poängen är att ju mer han hånas och kritiseras desto starkare blir han. Det är vad antifragilitet handlar om. Trump är inte robust och står emot kritiken, han lever och hans framgång bygger på den. Samma SD och andra, liknande kunskapsförnekande partier. Det är inte deras följare på nätet eller de som röstar på partierna som utgör deras maktbas, utan deras kritiker. Ju fler som kritiserar deras uttalanden desto mer uppmärksamhet och makt får de. Ju mer hånade och förlöjligade de blir desto starkare blir de. När utspelen faktakollas vinner okunskapen eftersom vi har att göra med ett helt nytt fenomen i politiken. Strategin är knappast uttänkt och medveten, men i samma stund som politiken förändrades, ideologierna övergavs och partierna började jaga väljare, öppnade sig möjligheter som banade väg för SD och Trump. De följer bara med och deras makt kommer inte från de egna leden, vilket bevisas av att en lång rad ledande partiföreträdare gång på gång utesluts eller avslöjas som rasister. Makten som Trump och SD förfogar över kommer från partierna som tar avstånd från politikerna och politiken, från medierna som rapporterar om och raljerar över stolligheterna.

Med Hanif Bali är det lite annorlunda. Han framstår som klokare och verkar medvetetet utnyttja samma mekanismer för att nå ut och samla stöd. Problemet för honom är att han är ironisk och inte tar steget fullt ut. Han spelar bara spelet, han tror inte på det han gör, vilket Åkesson och Trump verkar göra. Bali hejas på av sina partikamrater, men han ses inte som ett hot och drar inte på sig samma kritik och vrede som Trump och SD. Moderaterna vill vara en vuxen röst och vill signalera förtroende och klokskap, därför kommer man aldrig att lyckas på samma sätt som Trump. Alla partier som bryr sig om sin politik och som vill signalera förtroende är per definition fragila. Bali är i bästa fall robust. Inom ramen för nuvarande politiska system och så längs som demokratin inte värnas av både politiker, näringslivet och andra makthavare samt väljarna, är det bara partier vars handlingsprogram är antifragililt som kommer att bli vinnare; fast bara i jämförelse med övriga partiers väljarstöd eftersom vägen man slagit in på är en återvändsgränd.

Alla blir förlorare i det samhälle som växer fram som en konsekvens av poltiken som förs av Trump och SD. Det är ingen lösning, för så fort politikerna tar verkligt ansvar eller börjar engagera sig på allvar för sina idéer kommer de att upphöra vara antifragila. Framgångarna bygger tragiskt nog på kloka och ansvarsfulla människors berättigade kritik mot stolligheterna. Jag har inget bra svar på frågan om vad man ska göra och tror inte på tystnad och ignorans, det är lika förödande för demokratin och hållbarheten som populismen. Däremot tror jag på kunskap om och förståelse för den typen av fenomen som fångas ev begreppet antifragilitet.

Tack Taleb, och på återhörande alla andra! Jag släpper inte detta, men behöver läsa mer innan jag kan skriva mer.