Försök till kunskapsvariationer

Kunskapen är en av människans unika egenskaper, den utgör gränssnittet mellan människan, världen och verkligheten. Kunskapen är den lins som tillvaron betraktas genom. Vidare är kunskapen förbindelselänken mellan människan och sanningen som ingen har direkt tillgång till. Det handlar om ett mångtydigt ord eller begrepp, fast det är inte bara ett ord vi har att göra med. Jag vill se kunskap som en kvalitet eller en egenskap, inte något man har utan snarare något man gör eller använder. Antingen fungerar kunskapen eller också gör den det inte. Kunskap är undflyende och perspektivberoende, den kräver tolkning för att bli meningsfull och användbar.

Det går inte att slå sig till ro med det man vet eller att man vet, för verkligheten förändras hela tiden, liksom människorna och kulturen som kunskapen uppstår i. Utan kritisk, analytisk förmåga och ödmjukhet inför allt man inte vet och förståelse för det som inte går att nå kunskap om blir kunskapen platt och intetsägande. Fakta är något annat, den kan man vara säker på. Antingen är den korrekt eller också inte. Fakta är dessutom sig själv nog och kan behandlas fristående från sammanhanget den beskriver. Kunskap är mycket mer ett verktyg, och dess värde står i direkt relation till användbarheten, vilken förändras från individ till individ och från en tid och plats till en annan. Fakta är linjär och komplicerat medan kunskap är icke-linjär och komplext. Kunskapen är med andra ord inte kumulativ utan en dynamiskt föränderlig kropp som hela tiden rör sig tillsammans med människorna och verkligheten. Kunskapen både påverkar och påverkas.

Ovanstående ord och tankar om kunskapens gäckande väsen är frukten av alla år i akademin, det är min definition av kunskap och den bygger på allt jag lärt mig genom att läsa böcker, samtala med kollegor, undervisa för studenter och föreläsa offentligt samt egen forskning. Kunskap har hela tiden varit målet för mig, men eftersom kunskapen är som den är och fungerar som den gör har jag närmat mig den indirekt. Bara så kan man nå förståelse för det som är komplext. Orden och meningarna som här satts på pränt är inte särskilt många och definitionen är bedrägligt enkel. Någon kanske tänker; om det var detta du sökte, känner du dig inte lurad? Vad dessa ord och tankar verkligen värt alla år av studieslit och forskarvedermödor? Det kan man sannerligen undra, men den som ställer frågan eller tänker så har inte förstått någonting. Hen sitter fjättrad vid Platons berömda grottvägg och betraktar skenet av verkligheten utan insikt om att så är fallet. Hen vet ingenting annat och är fullkomligt nöjd med definitionen, trots att den i sig är värdelös eftersom den inte betyder någonting. Kunskapen är något annat än orden och definitionen. Den som nöjer sig med sammanfattningar och tydliga resultat, som vill veta hur det och var forskaren kommer fram till behandlar kunskap som information och väntar hela tiden otåligt på nästa förströelse.

Det kan tyckas torftigt eller uppfattas som slöseri med tid att söka kunskap, i alla fall om man tänker som frågeställaren ovan. Faktum är att jag är i princip lika förvirrad idag som jag var när jag inledde mina studier på 1990-talet, men, och detta är det viktiga, det helt avgörande, jag är det på ett mycket högre plan. Jag inser till exempel att Platon hade fel, inte i sak, men hans grottliknelse fungerar bara delvis. Det finns nämligen inget äkta ljus, ingen idévärld att ta sig upp till och ut i. Kunskapen har inget yttersta mål eftersom sanningen ligger bortom, inte bara det fattbara utan även bortom allt det som är mänskligt. Människan är dömd till en tillvaro i grottan och gränsen går inte mellan de som sitter fjättrade vid väggen och de som nått upplysning utan mellan de som inser att de sitter fjättrade vid väggen och betraktar skuggor av verkligheten och de som tror att skuggorna är verkligheten. Sedan finns det de som tror sig sett ljuset eller som hävdar att det sett det, och så finns det de som tror på och beundrar den som säger sig veta säkert. Fast, återigen, det är inte så kunskap fungerar. Är jag besviken? Nej, jag har hela tiden sökt KUNSKAP och har alltid vetat att den är som den är, inte som människor vill att den ska vara. Jag är tacksam för allt jag vet och förstår, för det innebär att jag förfogar över ovärderliga verktyg som hjälper mig hantera verkligheten så som den faktiskt är och fungerar. Den insikten skänker enorm trygghet. Jag kan vila i den förståelsen och le överseende åt alla som strider om vem som har mest rätt egentligen eller som debatterar frågor i jakten på det enda svaret, trots att båda har rätt, alternativt fel. Söker man kunskap kan man aldrig hävda att man har rätt och någon annan fel; det beror alltid på.

Samhällsdebatten är fylld av okunniga frågor: Vad kommer du fram till? Hur ser dina resultat ut? Det är avslöjande frågor som bygger på den verklighetsfrämmande premissen att kunskap är något man producerar, en bestämd och avgränsad, mätbar mängd information som kan paketeras och överlämnas till någon annan i ren och oförändrad form. Bara den som är okunnig eller som tror sig veta håller sig med en sådan inställning till kunskap. Tyvärr blir uppfattningen vanligare och vanligare, fler och fler ansluter sig till den. Det är så människor fungerar. Människan är en flockvarelse. Evolutionen har gjort oss sådana. Kulturen definierar oss och våra tankar mer än vi själva, även i en individualistisk kultur. Vi tror att vi är autonoma och att kunskapen är ren och står över människornas kamp med varandra om makt och inflytande.

Snart är det semester här. Några veckors arbete till bara, framförallt med skrivande. Idag är sista dagen med möten. Nästa vecka är det personaldag. För övrigt är jag fri att arbeta med kompetensutveckling, vilket innebär inläsning och författande. Under sommaren ska jag bara läsa skönlitteratur och titta på TV-serier, inte som förströelse utan för att få distans till och perspektiv på kunskapen, vilket är en förutsättning för att den ska utvecklas. Till hösten ska jag först skriva klart och publicera min bok om högre studier, sedan ska jag på allvar ta tag i min bok om kunskap och kultur; mitt Magnum Opus, mitt livsverk.