Resultatfixeringens konsekvenser

Inspiration är en ömtålig och värdefull kvalitet som ger livet mening. Att känna sig inspirerad är lika fantastiskt som att vara förälskad och tillfreds med livet. Det går upp och ner, men inspiration är lättare att styra över än kärlek. Inspiration är ingen gudomlig, outgrundlig gåva utan något man kan påverka, brukar man säga, genom transpiration. Det är meningslöst att gå och vänta på inspiration för passivitet, missnöjdhet och svartsyn är inspirationens motpoler. Vill man vara inspirerad måste man kämpa, men det fina är att om och när man lyckas ger det ena ofta det andra och man hamnar i en positiv spiral. Detta har jag lärt mig av att blogga. Utan inspiration går det inte, men inspiration är också något man kan bädda för genom att sätta ord på tankarna som snurrar i huvudet, och rätt som det är lossnar det och man bärs fram av en våg som genererar sin egen framåtdrivande kraft.

Ju äldre jag blir och ju mer jag lär mig och ju fler erfarenheter jag skaffar mig, desto mer inser jag värdet av att vara inspirerad och inspiration. Det är en av få saker i livet som är helt gratis och som det inte krävs expertkunskap för att ta del av. En promenad i den dalande vårsolens värme efter en lång dag. En kopp kaffe på morgonen. Att bara låta tankarna vandra. Det svåra är att inse hur lite som krävs. Egentligen behövs bara tid och det kan de flesta ta sig, även om det är svårt i ett prestationsinriktat och resultatfixerat samhälle.

Livets och tillvarons alla krav pockar allt ihärdigare på uppmärksamhet, men vad är det vi jagar egentligen? Är det inte så att de allra flesta av oss redan har allt vi behöver för att må bra? Jakten på mer pengar som alla dras med i, vare sig man vill eller ej, ger upphov till en lång rad oönskade konsekvenser som alla känner av. Ekonomi är inget nollsummespel, det finns dynamiska effekter att beakta och när ekonomins kaka växer får alla det bättre; fast bara om rikedomen fördelas någorlunda jämt mellan människor. Ökade klyftor får motsatt effekt.

Poängen är att alla egentligen vet att det som gör livet värt att leva inte är det spektakulära eller extraordinära, utan något så pass oansenligt och trivialt som tid att uppleva och känna efter. Det lyckorus som man känner när man når ett mål eller presterar något utöver det vanliga är kortvarig, beroendeframkallande och kräver dessutom att dosen ökar för att man ska uppnå känslan. Jakten på pengar, vinst och ökad avkastning på insatt kapital leder i praktiken bara till att fler måste ägna mer tid åt att jaga och dessutom över tid öka intensiteten i jakten.

Inspiration fungerar precis tvärtom, det är något man kan lära sig bli bättre på och även göra mer av trots att tiden krymper. Det finns dock en gräns, och anledningen till att jag skriver detta är att jag känner att jag, och väldigt många med mig, närmar mig den gränsen. Genom att gå upp tidigare än andra kan jag oftast stjäla till mig någon eller några timmar av frihet då jag kan dricka morgonkaffet i lugn och ro, läsa lite och skriva om angelägna saker. Jag har kommit att bli beroende av det, eller beroende är fel ord, för det handlar dels om en växande insikt om hur viktigt det är att få den där stunden, dels om insikten att det snart bara är under de tidiga morgontimmarna och på helgen som jag känner inspiration. Och då har jag ändå ett arbete med relativt mycket frihet och jag har ynnesten att få arbeta med kunskap som är enormt inspirerande.

Problemet är att dagens allt mer resultatfixerade skola och högre utbildning samt forskning tvingar allt fler att jaga allt mer efter mål som hela tiden befinner sig bortanför horisonten, vilket gör at tiden som finns för att utveckla kunskapen som krävs för att nå målen krymper, vilket går ut över inspirationen och glädjen i arbetet som lärare och forskare. Att jaga kunskap är lika förödande för utfallet som att jaga kärlek eftersom kunskap och kärlek aldrig kan tvingas fram på samma sätt som pengar och resultat. Kunskap är ingen prestation utan en belöning efter väl utfört arbete.

Kunskap kan lika lite som inspiration tvingas fram, men det fina är att det ena ger det andra. Kunskap inspirerar och inspiration underlättar lärande. Därför är dagens resultatfixerade utbildningspolitik ett gigantiskt och kontraproduktivt slöseri med både tid och pengar. Jakten på pengar är en jakt mot botten eftersom bara några ytterst få lyckligt lottade blir rikare medan majoriteten relativt sett blir fattigare. Och jakten på resultat stjäl värdefull tid som skulle kunna skapa utrymme för inspirerande samtal som leder till att förutsättningarna för lärande och kunskapsutveckling blir mer gynnsamma.

Dagens utbildningssystem liknar allt mer en narkomans febriga jakt på nästa fix där jakten på resultat blivit ett mål i sig och det enda som betyder något. Nu när vårsolen äntligen visar sig och alla skulle kunna ta sig tid att njuta av allt det som är gratis i livet för att få inspiration, tvingas lärare, elever och studenter ägna all sin tid åt att fokusera på nationella prov, examensarbeten, tentor, betyg och en destruktiv jakt på tid som inte finns eftersom den slukats av det svarta hål som resultatfixeringen utgör.