Det är enkelt att ensidigt vara för eller mot, enkelt att antingen bara försvara eller endast förkasta. Att leva och vara närvarande där man är, i nuet och i relation till en öppen framtid och en historia som likt ett kalejdoskop ständigt skiftar karaktär i takt med att samtiden förändras är svårt; ändå är det senare det enda hållbara. Ett rörligt intellekt och en utvecklad förmåga att se saker ur olika perspektiv behövs, inte för att en gång för alla bestämma sig för vad som är bäst utan för att belysa och förstå tillvarons komplexitet för att därigenom bli bättre på att hantera mångfalden som krävs för att samhället ska bli hållbart.
Det enkla och tydliga är lockande med potentiellt skadligt för intellektet på samma sätt som socker, fet mat och vila är det för kroppen. Den enda vägen och Sanningen som mål kan användas för att elda på massorna och få dem att marschera i takt, men är det ett samhälle man vill bygga och förvalta krävs andra mål och medel. Alla revolutioner har ett tydligt mål och det är både deras styrka och svaghet, för det viktiga är vad som händer sedan. Livet och tillvaron liksom samhället och vardagen består av relativt få toppar men massor av transportsträckor, och det är så det är. Försöker man maxa topparna krävs artificiella medel av olika slag, och dessa kräver förr eller senare ut sin tribut. Ett hållbart liv och ett samhälle som kan bära sina egna kostnader på lång sikt kräver balans och marginaler, underhåll och förståelse för värdet av vardagens trivialiteter och tillvarons trätoämnen. Att vara överens är skönt och lockande, men det enda långsiktigt hållbara är att lära sig hantera olikhet, för livet kommer alltid att bestå av mer av den varan.
Absolut kontroll ställs ofta mot total frihet och den ena gruppen debatterar med den andra för att på det sättet försöka utröna vem som har rätt och vad som är bäst. Den enda vägen leder dock fel av den enkla anledningen att den kräver lydnad och lojalitet gentemot makten. Diktatur eller anarki är inga alternativ för samhällen som strävar efter hållbarhet, det är ingen långsiktig lösning på några samhällsproblem. Delat ansvar för det gemensamma kan bara nås och förvaltas genom kollektiv förståelse för komplexitet och allmän kompetens att hantera mångfald. Varken vi som är del av gemenskapen eller de andra som är olika oss utgör en homogen grupp, det är bara en fåfäng dröm utan förankring i verkligheten.
Varken vänstern eller högern sitter inne med svaret. Demokratin kräver förståelse för båda sätten att se på världen och förvalta ett samhälle. Polarisering i politiken är en farlig väg att gå. Krav på effektivitet och handlingskraft är förödande för långsiktigheten och öppenheten. Ingen kan idag veta vad som kommer att framstå som klokt och önskvärt imorgon, därför måste så många dörrar som möjligt hållas öppna. Mångfalden är ett slags bank som innehåller frön av alla möjliga och omöjliga slag. Tillvaron och verkligheten förändras hela tiden; det går bara i det korta loppet att kontrollera en hel befolkning. Förr eller senare går alla diktaturer under genom att krossas under tyngden av sin egen kontrollapparat. Människan är varken autonom eller entydig; vi är alla mångfalder som rymmer mer virtualitet (drömmar och visioner) än vad som går att realisera. Därför är demokratin det enda hållbara sättet att förvalta ett samhälle, eftersom demokratin är skapad för att hantera mångfald.
Idag menar många att politiker måste kunna visa resultat. Det en tankemodell hämtad från näringslivet. Det är en farlig väg att gå. Medborgare äger inte samhället på det sätt som aktieägare äger ett företag, vars enda mål är att generera vinst. Medborgare lever och verkar i samhället som alla är dömda att förvalta gemensamt. Att leva ett liv innebär att man både ger upphov till kostnader och intäkter, över tid och på sikt jämnar det ut sig, men bara om det finns marginaler och tålamod; förståelse för komplexitet och förmåga att hantera mångfald. Bara om jag litar på dig och du litar på mig och när vi båda förstår, både varandras likheter och skillnader kan vi skapa det vi behöver för att leva tillsammans.
Ett hållbart samhälle växer fram MELLAN dig och mig, MELLAN frihet och kontroll, och vi har alla ett gemensamt ansvar för mellanrummen. Att försöka effektivisera tillvaron genom att rationalisera bort marginalerna, minska mellanrummen och reducera mångfalden är förödande för samhället som ingen människa klarar sig utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar