För ett halvår sedan började jag äta annorlunda. Eftersom jag skrev om det här på bloggen och väldigt många reagerade på det inlägget tänkte jag nu reflektera över vad som hände sedan. Beslutet att ändra kosten växte fram och det var inte med någon särskild intension eller mål jag förändrade min kosthållning; jag ville må bra helt enkelt.
Under en lång period innan jag bestämde mig hade jag av olika anledningar minskat på köttätandet men i höstas slutade jag i princip helt. Det var ett trivialt beslut och ingen stor sak, det var inte det som var omställningen. Efter att ha läst om tarmflorans betydelse för hälsa och humör började successivt äta mer mångfaldigt: mer grönsaker, bönor, nötter, frön, frukt och fibrer. Jag insåg hur ensidigt jag ätit tidigare. Omställningen handlade egentligen bara om detta, om att öka mångfalden och minska köttätandet. Idag äter jag betydligt mer än jag gjorde för ett år sedan, och jag är sällan hungrig; ändå går jag sakta ner i vikt. På ett halvår har jag tappat cirka tre kilo.
Det som verkligen fick mig att ta steget fullt ut var att jag testade att äta resistent stärkelse (rå potatis eller potatismjöl utrört i vatten) och efter bara någon dag kände en markant skillnad i magen och tarmarna, som jag under lång tid haft problem med. Innan omställningen kunde minsta nyansskillnad i vardagen eller på arbetet trigga igång oro i magen som snabbt spred sig i systemet. Skillnaden mellan då och nu är markant. Jag sover bättre, är betydligt mer stresstålig och känslornas toppar och dalar har jämnats ut. Stirrigheten och oron har minskat betydligt och jag känner mig idag mer i harmoni. Därför skriver jag om detta, för att dela med mig. Jag vet så klart inte hur representativ jag är, men för mig har omställningen inneburit en markant skillnad till det bättre. Förkylningarna har den här vintern nog varit lika många, men de har varit betydligt lindrigare och bihålorna som jag haft problem med tidigare har jag knappt känt av.
Första tiden efter omställningen vaknade jag förundrad varje morgon eftersom jag vant mig vid att sova som en skrämd liten fågel. Efter ett tag märkte jag att euforin (det var så det kändes) klingade av och humöret svängde åt andra hållet. Jag kände tendenser till depression som bottnade i att jag vant mig vid att må dåligt. Känslan av att vara frisk var ny för mig och jag insåg hur mycket tid och energi jag ägnat åt oro och skärpt uppmärksamhet, både inåt och utåt. Insikten gjorde mig ledsen, även jag så klart var tacksam. Det var en turbulent tid. Nu är det dock som jag landat på andra sidan och livet har antagit en mer harmonisk rytm. Jag har fått tid över och är mer närvarande.
Magen och tarmarna kommunicerar med hjärnan, det är alldeles uppenbart. Och för någon med ADHD-problematik verkar det vara särskilt viktigt. Forskningen om låggradig inflammation är ännu i sin linda, liksom forskningen om tarmbakteriernas interaktion med kroppen och hjärnan, men det händer enormt mycket. Jag behöver dock inte vänta på att forskarna ska komma med svar. Känslan av närvaro, den förbättrade sömnen och hälsan samt den markant förbättrade stresståligheten är bevis nog, för mig. Och att lägga om kosten på det sätt jag gjort är inge förenat med några risker eller negativa biverkningar.
Det är ingen stor sak för mig detta. Det är vardag och jag tänker allt mer sällan på det i termer av en omställning eller nyordning. Jag ville dock skriva om det eftersom minnet av hur det var och hur jag mådde för ett år sedan, förra våren vid den här tiden är levande. Jag mådde verkligen inte bra, och problemet satt i magen. Det förstod jag inte då, men nu gör jag det. Självklart vill jag dela med mig av upplevelsen för att peppa andra som känner igen sig att testa. Man blir vad man äter och en ensidig kost leder till ensidigt upptag av näring, vilket utarmar floran av bakterier i magen. Kroppen är inte en maskin, den är en mångfaldig, komplex process av samverkan mellan en lång rad olika komponenter. Vi människor är inte, för förändras och blir hela tiden till i samverkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar