Kvalitet är inte bara en fråga om form och resultat

Kvalitet är ett begrepp som jag ständigt återkommer till. Liksom kultur och bildning är det ett begrepp som inte går att hitta någon entydig definition till. Kvalitet är en komplex, gäckande och föränderlig kvalité. Det är en vag men viktig egenskap eftersom kvaliteten på det man gör eller köper är det enda som betyder något egentligen. Svaret på frågan om vad kvalitet är finns inte på en plats och en varas eller tjänsts inneboende kvalitet gäckar ständigt den som söker efter den. Exakthet går inte att nå. Kvalitet är liksom bildning och kultur vaga egenskaper. Tvingar man fram en exakt definition är den alltid felaktig, för verkligheten är inte beskaffad på det sätt som man vill eller tror. Mänsklig vilja kan försätta berg, men den kan aldrig övervinna verklighetens inneboende lagar och begränsningar. Troll finns inte heller, men just troll är intressant i detta sammanhang för de flesta vet att om man tar ett troll ut ur skogen, ut i ljuset, för att studera det i detalj förvandlas det till en stenstod eller spricker, OCH DÅ ÄR DET INGET TROLL LÄNGRE. Samma gäller för kvalitet. Försöker man definiera vad det är i detalj låser man fast något som måste vara öppet och föränderligt för att vara levande, och då försvinner kvaliteten som sand mellan fingrarna. Man kan inte få det ena utan att förlora det andra, hur man än försöker.

Kvalitet måste upplevas för att få mening, liksom kultur måste levas, och hållbarhet iscensättas. Det finns inga genvägar eller någon speciell metod att förstå eller hantera kvalitet och ordet kvalitetssäkring är en självmotsägelse. Det spelar ingen som helst roll att många människor med makt och inflytande försöker kontrollera kvalitet. Och det finns massor med system som sägs garantera kvalitet, men det är bara rökridåer som döljer det faktum att kostnadsminskningar och effektivisering alltid går ut över kvaliteten. Problemet är att ekonomin är målet och kvalitet är medlet, istället för tvärtom. Hur man tjänar pengarna eller får budgeten i balans är underordnat, det viktiga är att man gör det. Därför talas det idag om kvalitet mer än någonsin och de som säljer kvalitetssäkringssystem tjänar massor med pengar, även om alla med inblick och erfarenhet av vardagen ute på företag och organisationer inser att kvaliteten stadigt blir sämre när effektivitetsmålen är det enda som betyder något i praktiken.

Kvalitet kräver att hänsyn tas till det oväntat oväntade, det vill säga allt det som inte går att kontrollera, annars håller det som skapas inte någon verklig kvalitet. Kvalitet kräver marginaler och tid att tänka efter, allra särskilt om verksamheten som ska kvalitetssäkras är en skola eller högre utbildning och om det är kunskap och lärande man söker. Ger man bara beställaren det beställaren vill ha, eller lever man bara upp till förväntningarna skapas ingen kvalitet. Följer man manualer eller prickar av på förhand definierade punkter på en lista når man resultat, men inte KVALITET. Kvalitet kräver något mer, men vad detta mervärde består i går bara att upptäcka i efterhand. Kvalitet kan bara uppnås av hängivna människor som känner tillit och som har mandat att göra vad som krävs i stunden för att uppnå kvalitet i det som görs.

Kvalitet handlar om innehåll och respekt för komplexiteten i uppdraget, därför går det inte att uppnå verklig kvalitet utan förståelse för att det är något annat än instrumentell rationalitet. Kvalitet är vägen fram, inte ett mål. Samhället och skolan är liksom människan och kultur en mångfald delar som måste samverka för att långsiktig hållbarhet i verksamheten ska kunna uppnås. Kvalitet uppstår mellan delarna och genom utbyte, interaktion och ömsesidig påverkan. En eller ett är förenklingar som reducerar levande helheter till själlösa delar. Svaret på frågor som rör kvalitet kan inte preciseras närmare än: Fler än en men färre än många. Däremellan, någonstans finns svaret, men det förändras och rör sig och det är alltid kontextbundet. Ett bra och högkvalitativt svar som fungerar och ger kvalitet i ett sammanhang kan vara förödande i ett annat. Därför är förmågan till anpassning och kompetensen att hantera komplexitet så oerhört viktig. Ett hållbart samhälle kan aldrig bygga enbart på rationalitet, det krävs fler verktyg och samverkan mellan, förståelse för olikhet och förändring, också. Först när många inser detta och anpassar samhällsförvaltningen efter insikterna kan samhället börja hoppas på kvalitet.

Kvalitet är en relation, ett komplext samspel. Många, och många olika, komponenter samverkar på ett intrikat sätt om och när kvalitet uppstår. Kvalitet går inte att räkna på eftersom det likt det gyllene snittet (som utmärker kvalitet i konsten) är ett obestämbart värde. Kvalitet undflyr alla försök att låsa fast det. Kvalitet är inget man äger, det är en nåd att bedja om och hoppas på. Kvalitet kräver lyhördhet, flexibilitet och ödmjukhet. Det är inget man någonsin kan ta för givet.

När jag jämför dagens samhälle och det utbildningssystem jag verkar i med ovanstående insikter om och försök till definitioner av begreppet kvalitet inser jag vidden av problemen vi har att brottas med. Det köp-sälj-system som införts i den högre utbildningen driver ingen kvalitet, det leder bara till att respekten för lärare och forskare minskar. I ett system där beställaren (regeringen) och kunden (studenterna) anses veta bättre vad som är kvalitet i forskning och högre utbildning, förvandlas lärare och högt meriterade människor som VERKLIGEN brinner för kunskap, kvalitet och sant lärande till maktlösa utförare. Lärararbetet blir ett servicearbete. Lägg därtill ständiga krav på effektiviseringar och ekonomiska nedskärningar, nyordningar och möten, möten, möten (och allt färre seminarier) och det bör bli uppenbart för alla tänkande människor att förutsättningarna för verkligt kvalitetsarbete, kunskapsutveckling och främjande av lärande är allt annat än goda.