Hur lite kunskap behöver en skola innehålla för att få kallas skola?

Ett hugskott i väntan på tåget hem. Har varit i Köpenhamn över dagen, och i väntan på tåget hem köpte jag en bulgursallad. Väldigt god, men när jag kollade innehållsförteckningen visade det sig att den bara innehöll 20 procent bulgur. Den innehöll dubbelt så mycket linser, som jag antar är billigare och mer säljande; varför annars döpa salladen till bulgursallad? Tankarna vandrade därifrån till räkost som jag har för mig brukar innehålla någon procent räkor bara, och vidare till hallondryck som till 90 procent består av äpplejuice. Marknaden är full av den här typen av glidningar på sanningen. Bara för att det smakar vad det heter betyder inte att man som producent självklart kan kalla vad som helst för det som låter bäst, tycker jag; även om jag just i dessa fall inte är beredd att ta strid.

Skolan är en helt annan sak. Poängen jag vill göra är att fallen ovan visar vad som händer med olika varor när de produceras av företag och tvingas anpassa sig efter marknadens logik. I vissa särskilda fall har man sett sig tvungen att namn- eller varumärkesskydda vissa produkter för att inte innehållet ska förvandlas till något annat. Marknadens logik bygger på att kunden har rätt och så länge kunderna handlar produkten lever och verkar man efter principen att köpa så billigt som möjligt och sälja så dyrt man kan. Och det kanske man kan acceptera om det är ett enkelt smörgåspålägg, en billig sallad eller dricka att släcka törsten med, man är ute efter. Om det är ett hekto Pata Negra, vit tryffel, champagne eller en 25-årig Islay Whisky man köpt och betalat för är det detta man vill ha och inget annat, även om det kanske är svårt att känna skillnaden.

Olivolja sägs vara en av de produkter det fuskas mest med, och härförleden såg jag en dokumentärfilm om honung där man visade hur försäljningen ökade samtidigt som tillgången minskade, vilket är en kalkyl som bara går jämnt ut om man ENDAST bryr sig om pengarna man tjänar. Idag lever vi i ett samhälle där tillväxten är närmast helig, och företagen gör vad de kan för att dra sitt strå till stacken. Om konsumenterna inte bevakar sina intressen eller inte bryr sig om vad de får, om de endast bryr sig om priset på varan de köper, kommer kvalitet att bli ett urholkat begrepp. Marknadens logik fungerar på det sättet och dess lagar är järnhårda. 

I går på nyheterna hade man ett inslag om Sahlgrenska och dess budgetunderskott, som får som effekt att man avskedar vikarier. På frågan om hur detta kommer att påverka kvaliteten i vården svarar sjukhuschefen att man har så pass bra och kompetent personal att det nästan inte alls kommer att påverka kvaliteten. Och så är det kanske, men vad händer då nästa år, när politikerna som lovat sänkta skatter ser att det gick lika bra med mindre pengar? Det kommer definitivt inte att leda till höjda anslag. Det är marknadens logik som gäller, och hänsyn till människor och mänskliga värden kostar pengar. Läkarna kan sluta och sälja sina tjänster till överpris som stafettläkare, om och när behovet finns. Och det gör det, människor blir sjuka i både hög- och lågkonjunktur. Sjuksköterskorna som personalchefen talade så varmt om har dock bara ett val, antingen stanna kvar och gör sitt bästa eller sluta. Det är ett högt och cyniskt spel som konsumenterna är villiga att betala, kanske för att ingen räknar med att bli sjuk. Skattesänkningar och mer pengar i fickan lockar mer än en sjukvård som jag ändå inte behöver (förrän jag blir sjuk då).

Vad händer när den logiken förs in i skolans värld? Eller vänta lite, den logiken har redan införts i skolan och kanske snart även i den högre utbildningen. Hur mycket kunskap måste skolan innehålla för att få kallas skola? Inom vården räcker det att patienterna överlever för att man ska kunna säga att man har kvalitet, men vad är motsvarande gräns eller mått i utbildning? Betygen har uppenbarligen inte blivit lidande; men hur är det med kunskapen? Hur mäter man den och vad gör man om en skola inte håller måttet; vems är felet om kvaliteten i lärandet blir lidande? Man går inte till skolan eller universitetet för att få något. Skolan och den högre utbildningen är mer som ett gym. Om musklerna inte växer kan man inte skylla på gymägaren, och det kommer bara delvis an på utrustningen.

Vill vi ha en skola med kunskapskaraktär? Räcker det med några få procent lärande för att företagen som tillhandahåller tjänsten skola ska få fortsätta verksamheten SKOLA? Bryr vi som samhälle oss om något av detta egentligen eller är det bara storleken på skatteuttaget som räknas? Liksom ifråga om räkost får vi vad vi betalar för och allt tal om att kvaliteten inte blir lidande är rökridåer som kommer att utnyttjas så länge vi inte bryr oss på allvar och kräver något annat, fast det kommer i så fall att kosta. Det finns inga genvägar till ett perfekt ljud, högkvalitativ kunskap eller human vård.