Naturvetenskapliga termer och kunskap om kultur

För mig är det SÖKANDET efter kunskap som är det viktiga, inte svaren eller utmärkelserna man kan få om forskningen leder till genombrott. Forskning består liksom krig till 90 procent av väntan och förberedelser. För att bli och utvecklas som forskare måste man ha tålamod och man måste finna mening och tillfredsställelse i läsande, tänkande och skrivande. För att det ska gå att upprätthålla forskning och för att skapa en levande akademi är det viktigt att landets universitet fylls av människor som finner mer intresse och mening i just sökandet efter kunskap och förståelse än i framgången och berömmelsen. Tyvärr vill många politiker och företrädare för näringslivet att forskare ska fokusera på resultat och framgång i konkurrens med andra. Jag förstår dem, betraktas man forskning utifrån ett strikt ekonomiskt perspektiv är det lätt att få för sig att verksamheten är ineffektiv och pengarna som satsas på forskning ett gigantiskt slöseri. Fast det säger bara den som inte förstår vad forskning handlar om. Det går inte att på förhand eller med ledning av historiska resultat identifiera vem eller vilket projekt som kommer att bli framgångsrikt, det vet man först när man står inför fullbordat faktum. Därför krävs det en stor och vid bas, för det är ur den som kunskap och vetenskapliga genombrott kommer. Orkar eller vill man inte underkasta sig dessa villkor eller om man tycker att det är slöseri med pengar att ge forskare friheten att söka kunskap utan krav på någon annan prestation än fortsatt, ihärdigt sökande, har man inte i akademin att göra.

Det finns en massa vanföreställningar om vad forskning är och hur forskning fungerar. Ovan har jag försökt beskriva en typ av olyckligt missförstånd. Och jag ska nu försöka närma mig det missförstånd som fick mig att börja skriva denna bloggpost, vilket hänger ihop med det första. I mitt SÖKANDE efter kunskap om och förståelse för kultur är jag ständigt på jakt efter inspiration och impulser som kan ta mig och mitt tänkande (om kultur) framåt, och allt som fungerar och bidrar till att skapa förståelse och utveckla kunskap tycker jag ska användas just så och till precis det. Alla håller inte med om detta. När jag, med inspiration från Deleuze och Latour, finner uppslag att tänka med i matematiken och liksom dem försöker förklara hur jag tänker och menar att insikterna hjälper mig förstå KULTUR, är det lätt att det blir fel eller att jag missuppfattar saker och ting. Jag är kulturvetare, inte matematiker eller naturvetare. Jag skriver om kultur, med hjälp av verktyg hämtade från bland annat matematik. Om jag har fel rörande matematiken tar jag tacksamt emot kritik, för jag vill som sagt veta och hävdar sällan att jag har rätt, men jag vill påpeka att jag skriver och söker kunskap om kulturen.

Låt mig förklara hur jag tänker genom att peka något som jag tänkt på ett tag, nämligen vektorer som är en term jag dras till eftersom det lilla jag vet om begreppet säger mig att beskrivningen kan användas som verktyg i arbetet med att försöka förstå kultur. Jag läser följande på Wikipedia, om vektorer:

Vektorer är matematiska storheter som har både storlek (magnitud) och riktning. De används därför ofta för att beskriva fysikaliska storheter med magnitud och riktning i rummet, som till exempel kraft, hastighet, acceleration, elektriskt fält och magnetfält. Sådana vektorer kallas även rumsvektorer eller geometriska vektorer. Ibland studeras rumsvektorer även i två dimensioner. I motsats till vektorstorheter är storheter som temperatur och ljusstyrka skalärer och saknar alltså riktning.

Kulturen kännetecknas av ett slags storlek eller magnitud och den har riktning, den förändras hela tiden. Ord som kraft, hastighet, acceleration och fält där makt manifesteras och ger upphov till mätbara effekter kan användas för att bygga upp kunskap om kultur. Vektorer är inget i sig och de kan bara förstås och undersökas indirekt, med ledning av konsekvenserna de ger upphov till. Det som skiljer kulturen från fysiken är att logiken bakom förändring inte på långa vägar är lika linjär. Det går inte att räkna på eller göra förutsägelser om vart kulturen är på väg, men i övrigt fungerar orden och förklaringarna av matematikens begrepp som inspiration till förståelse för kultur. Och det är viktigt att den skillnaden upprätthålls för den som är bra på fysik och som kan matematik blir därmed inte expert på kultur. Jag säger inte att kulturen är ett slags vektor, jag säger bara att jag förstår kultur bättre när jag läser om vektorer och andra begrepp hämtade från naturvetenskapen.

Inom matematiken generaliseras vektorer till att vara element i ett vektorrum av godtycklig dimension. En sådan generaliserad vektor kan ha en norm som anknyter till längdbegreppet. För vektorrummet kan en inre produkt vara definierad vilken kan sägas mäta vinklar mellan vektorerna. Med denna definition kan många typer av objekt anses vara vektorer. Det enda kravet är att de följer de viktigaste av de räkneregler som gäller för rumsvektorer.

Det finns även vektorer inom medicin, och när jag läser om detta (också på Wikipedia) lär jag mig både mer om naturvetenskap och kultur, fast det är bara mina uttalanden om kultur som fälls av mig som forskare, inom naturvetenskapen är jag en lekman.

En vektor är i medicin en organism som är smittbärare men inte själv framkallar sjukdomsförloppet. Vektorn kan däremot förmedla en parasit eller ett annat smittämne (patogen), som kan framkalla sjukdom. Exempel på vektorer är malariamyggan som sprider malaria, och fladdermöss som kan sprida rabies. Man skiljer härvid på mekaniska vektorer, där vektorn endast förflyttar patogenen fysiskt, och biologiska vektorer, vari patogenen genomgår ett nödvändigt stadium i sin utveckling. Biologiska vektorer påverkas ofta negativt av patogenet. Med andra ord blir då även vektorerna "sjuka".

Kulturen är ingenting i sig själv, men den förmedlar och ger spridning åt en lång rad olika föreställningar, handlingsmönster och konsekvenser. Kulturer kan vara mer eller mindre öppna för förändring och nyfikna på det okända, och det gäller även akademin som är en kultur fylld av förgivettaganden, traditioner, normer och föreställningar. Det har på senare tid och i takt med att kraven på kontroll, styrning och resultat ökat utvecklats en debattkultur i akademin, som i takt med att konkurrensen ökar och marginalerna minskar allt mer polariserar forskningen. Det är alltid lättare att se grandet i den andres öga än den bjälke som sitter i det egna ögat, och den som har makt och inflytande i kraft av sina kunskaper men som tvingas försvara sin position kan lätt få för sig att det bäst att avförda allt som sägs som är fel. En del naturvetare brukar agera så genom att hävda att inte bara det som kulturvetaren säger om en sådan sak som vektorer är fel, även det kulturvetaren säger med stod i kulturforskning avfärdas som en klåpares verk.Varför inte hjälpa till genom att korrigera felaktigheterna istället, varför inte bidra till kunskapsutvecklingen genom att dela med sig av sina kunskaper?

Vektorer är, som jag förstår det, enheter som har storlek och riktning, massa och rörelsekraft. Och en väl territorialiserad kulturell helhet har hög densitet och tenderar likt en stjärna eller annan himlakropp genom gravitation utöva dragnings- och attraktionskraft. Världen och verkligheten är fylld av uppslag och så länge man håller sig inom och är tydlig med vad man talar om ser jag inga problem att söka inspiration över ämnesgränserna. Ett svart hål kan sägas vara ett exempel på total territorialisering. Och entropi är dess motpol, värmedöden som universum enligt vissa kosmologiska teorier sägs utmynna i. Samhällen och kulturer kan vara öppna eller stängda och diktaturer och anarki är lika problematiska utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Fysiken hjälper mig förstå genom att verktygen ger perspektiv på mitt studieobjekt, vilket hjälper mig upptäcka nya sätt att se på kulturen och det invanda. Fast jag är inte fysiker, jag är kulturvetare och när jag använder vektor som analytiskt begrepp är det detta begrepp jag försöker förklara genom att använda exempel från andra håll, inte i detta fall matematiken. Jag säger inte att kultur fungerar på samma sätt som fysiken eller universums födelse och död. Jag använder det lilla jag vet om vektorer för att säga något om kultur, inte tvärtom.