Jag försöker vara en bra lärare; den bästa lärare jag förmår att vara. För mig betyder det dels att jag möter studenterna med respekt och förståelse för deras situation, dels att jag sätter kunskapen i första rummet. Jag ser det som min uppgift att bjuda in studenterna i min egen process av lärande. Detta uppskattas nu inte alltid av studenterna. Jag får ofta läsa att jag har för höga krav, och det är inget som uppfattas som positivt. Fast det stämmer inte för jag underkänner inte fler studenter än andra lärare. Och, tänker jag, om en skola ska kunna sägas vara bra krävs det väl att man ställer höga krav och inte släpper igenom vad som helst. Studenterna blandar uppenbart samman höga krav och förväntningar, för det har jag och jag uppmanar alltid studenterna att göra mer än vad som krävs för att bara klara sig. Jag anser att det är vad som skiljer en bra högskolelärare från en mindre bra. Kunskap kan inte lockas fram, verkligt vetande kräver något av den som söker kunskap. Lärande är ett gemensam arbete där både läraren och eleverna/studenterna har ett gemensamt ansvar för resultatet.
För mig är en bra skola en skola där lärarna har höga förväntningar och också kan ställa krav och eleverna/studenterna som kommer dit har höga ambitioner och vill lära sig saker, snarare än få betyg och ta examen. En bra skola är en plats där både lärare och elever/studenter kan spänna sina respektive bågar högt och där man hjälper varandra om och när man misslyckas; det är ett sammanhang där man peppar varandra (både lärare och elever/studenter) att kämpa för att ständigt bli bättre. En bra skola är en skola där man respekterar varandra. Som en röd tråd genom reflektionen löper tanken på gemenskap och ömsesidighet. En bra skola är inte bara det i kraft av sig själv, dess kvaliteter är relationella och eleverna är medskapare. En bra skola är inte heller bra, den blir bra när alla de olika former för samverkan som krävs för att hålla verksamheten igång fungerar och bara så länge som det fungerar för att främja lärande. Bra skolor kan bara vara bra så länge alla drar sitt strå till stacken.
En bra skola är en skola där hela verksamheten vilar på en stabil grund av kunskap och där verksamheten drivs framåt av en ömsesidig vilja att lära och där all administration som inte stöttar lärandet och utvecklingen avskaffats. Rektorn skapar förutsättningar för lärande och ingen annan än den som når bra resultat kan ta åt sig äran för resultatet. Jag menar att det aldrig kan vara skolans förtjänst att elever och studenter får bra betyg, kunskapen som bedöms och betygsätts är resultatet av hårt arbete tillsammans med engagerade och kunniga lärare som har höga förväntningar.
Varför gör man då reklam för skolor, och varför väljer man att marknadsföra sin skola som en av Sveriges bästa? Jag tror det handlar om varumärkesbyggande, vilket även förklarar fenomenet med kända elituniversitet från USA som öppnar filialer i andra länder. Marknadsföring handlar om pengar och när skolor marknadsför sig visar det vad skolorna anser vara sin huvuduppgift och var verksamhetens lojalitet ligger; hos ägarna.
En kunskapsskola är aldrig bättre än eleverna eller studenterna som valt att ägna sig åt studier där, tillsammans med lärarna som leder och övervakar verksamheten; därför far en skola som väljer att marknadsföra sig med osanning. Marknadsförarna säljer en dröm och skapar en illusion av något som man inte äger, vilket är oförenligt med byggandet av en verklig kunskapsskola och ett samhälle där bildning har ett egenvärde.
För mig är en bra skola en skola där lärarna har höga förväntningar och också kan ställa krav och eleverna/studenterna som kommer dit har höga ambitioner och vill lära sig saker, snarare än få betyg och ta examen. En bra skola är en plats där både lärare och elever/studenter kan spänna sina respektive bågar högt och där man hjälper varandra om och när man misslyckas; det är ett sammanhang där man peppar varandra (både lärare och elever/studenter) att kämpa för att ständigt bli bättre. En bra skola är en skola där man respekterar varandra. Som en röd tråd genom reflektionen löper tanken på gemenskap och ömsesidighet. En bra skola är inte bara det i kraft av sig själv, dess kvaliteter är relationella och eleverna är medskapare. En bra skola är inte heller bra, den blir bra när alla de olika former för samverkan som krävs för att hålla verksamheten igång fungerar och bara så länge som det fungerar för att främja lärande. Bra skolor kan bara vara bra så länge alla drar sitt strå till stacken.
En bra skola är en skola där hela verksamheten vilar på en stabil grund av kunskap och där verksamheten drivs framåt av en ömsesidig vilja att lära och där all administration som inte stöttar lärandet och utvecklingen avskaffats. Rektorn skapar förutsättningar för lärande och ingen annan än den som når bra resultat kan ta åt sig äran för resultatet. Jag menar att det aldrig kan vara skolans förtjänst att elever och studenter får bra betyg, kunskapen som bedöms och betygsätts är resultatet av hårt arbete tillsammans med engagerade och kunniga lärare som har höga förväntningar.
Varför gör man då reklam för skolor, och varför väljer man att marknadsföra sin skola som en av Sveriges bästa? Jag tror det handlar om varumärkesbyggande, vilket även förklarar fenomenet med kända elituniversitet från USA som öppnar filialer i andra länder. Marknadsföring handlar om pengar och när skolor marknadsför sig visar det vad skolorna anser vara sin huvuduppgift och var verksamhetens lojalitet ligger; hos ägarna.
En kunskapsskola är aldrig bättre än eleverna eller studenterna som valt att ägna sig åt studier där, tillsammans med lärarna som leder och övervakar verksamheten; därför far en skola som väljer att marknadsföra sig med osanning. Marknadsförarna säljer en dröm och skapar en illusion av något som man inte äger, vilket är oförenligt med byggandet av en verklig kunskapsskola och ett samhälle där bildning har ett egenvärde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar