Skolan har misslyckats här; i en missriktad rädsla för att ta död på lusten att skriva håller man på att föröda konsten att läsa. Det är ingen rättighet att bli läst, det måste alla förstå. Utan kollektiv omsorg om språket riskerar tankarna och kunskapen att lösas upp. Befinner mig just nu mitt emellan förra veckans tentarättning och denna veckas skrivande. Därför dessa tankar. Jag förstår att det inte går att ställa hur höga krav som helst på studenter, men att texten som lämnas in ska vara läsbar och att den som drivit den själv har läst igenom den innan den lämnade in tycker jag inte är för höga krav; ändå är det påfallande många som inte lever upp ens till det. Så här har det alltid varit och jag vet inte om det blivit sämre, men det har i alla fall inte blivit bättre. Genom åren har jag arbetat på olika sätt för att försöka förmedla hur jag ser på skrivande och hur jag tänker och eftersom jag just nu känner mig lite splittrad delar jag med mig av ett dokument jag inte längre använder, men som jag själv tycker håller och definitivt fortfarande behövs (även om jag faktiskt inte tycker att det borde vara så; vi lärare på högskolan ska inte behöva påpeka dessa saker).
För att även ge en bild av texterna jag får in och hur jag försöker förmedla vilka problem studenterna har med skrivande publicerar jag ett dokument jag delade ut till studenterna i samband med att de fick tillbaka sina tentor på en kurs jag var inne på för cirka tio år sedan. Det slår mig när jag läser vad jag skrev hur mycket mer tid det fanns då i jämförelse med nu och att jag då faktiskt hade en chans att lära känna studenterna, vilket jag inte hinner idag. Att rätta tentor har aldrig varit roligt, men då fanns mer tid att läsa och reflektera över innehållet; det var inte lika pressat som det är idag. Och det gäller för övrigt allt, även mitt eget skrivande. Det går ut över kvaliteten och riskerar att förflacka kunskapen.Checklista inför tentainlämning.
Huvudpoängen med alla skriftliga uppgifter på kurserna är att ni ska lära er att föra ett självständigt, kritiskt, vetenskapligt, resonemang kring frågorna (utifrån och med hjälp av litteraturen). Om ni, till exempel, skriver om arbetskraftsinvandring, blir det er uppgift att förhålla er till samt kritiskt diskutera hur denna fråga tas upp i de texter som ni läst. Tänk på att det är utifrån litteraturen ni skriver, inte om den ”verklighet” som analyseras i texterna.
I respektive uppgift anges vad ni ska göra, men tänk allmänt på att en hemtentamen är en redogörelse över hur ni läst litteraturen på kursen. Det finns ett moment av kontroll men också utrymme för egen improvisation. Ni får gärna komplettera resonemangen med hänvisningar till annan litteratur, men det som läggs särskild vikt vid när tentamen bedöms är hur ni tagit till er kurslitteraturen och de verktyg som presenterats på föreläsningarna.
För att kunna bedöma era tankar på bästa sätt och för att undvika onödiga missförstånd bör texten innehålla en kort inledning. Där presenteras frågeställningar och textens uppläggning. Sedan följer ”brödtexten” (själva tentan) som bör utgöras av en sammanhållen text (det vill säga få blankrader och inga halva sidor), med egna resonemang (alltså inga avskrivningar från böckerna!). Här får ni gärna hänvisa till egna erfarenheter, men tänk på att det görs för att belysa er förståelse av litteraturen. Tentamen avslutas med en kort sammanfattning.
Föreställ er att ni skriver för en läsare som inte har mer än en allmän kännedom om det ämne ni skriver om. Ni får inte ta för mycket för givet. Texten ska fungera i kraft av sig själv.
Som ett slags riktmärke, eller standardmall kan ni använda typsnittet: Times New Roman. 12 punkter. 1 ½ radavstånd. Givetvis får ni använda andra typsnitt med det är efter detta som vi räknat ut sidantalet. Tänk på att lämna utrymme för kommentarer.
Glöm inte att försöka ha roligt. Tänk på att vi uppmuntrar er att ta vara på era egna erfarenheter och intressen. Det märks direkt om ni är engagerade! Tänk också på att de texter ni lämnar ifrån er är ett slags visitkort, att ni presenterar er själva genom ert sätt att uttrycka er.
Innan tentamen lämnas in måste ni …# Läsa igenom hela texten noga (gärna högt för er själva, eller för någon annan) utifrån en papperskopia. Var noga med syftningar, meningsbyggnad och stavning. Lägg er vinn om att resonemanget har en röd tråd och saknar inkonsekvenser. Här kan ni med fördel ta hjälp av kompisarna i basgruppen!
# Dubbelkolla eventuella citat så att de stämmer överens (ordagrant) med originalet. Ni ska undvika citat, men om ni ändå väljer att ha det med i tentan (uteslutande som uppslag till diskussion) är det av absolut vikt att det återges korrekt och det gäller även alla namn!
Jag har på denna kurs fått möjlighet att realisera mina tankar om pedagogik och utfallet är mer än positivt, tycker jag. På föreläsningarna har jag talat om sådant som anses vara svårt och som ligger nära forskningsfronten, om sådant jag själv brottas med. Och er uppgift var att lyssna samt försöka förstå efter eget intresse och personlig förmåga. Därför vet ni nu i stora drag hur tankarna går och när ni framöver stöter på namnen så har ni i alla fall ett hum om vem det är, vilket ökar chansen till förståelse. Det är en viktig poäng i detta upplägg att hjälpa er att blicka framåt. En annan poäng, minst lika viktig, är att ni har fått litteraturen som kursen bygger på belyst från ett annat håll, den har så att säga perspektiverats. Och detta, det märker jag tydligt i läsningen, gör att ni har tagit till er böckerna på ett mer personligt sätt än vad som är vanligt. Kul! Ni har inte färgats i er reception av texterna av mina tankar. Arbetet med att förstå litteraturen har ni med andra ord utfört helt på egen hand. Och jag vill inleda kommentarerna med att säga att jag är imponerad. Så gott som alla har löst uppgiften på föredömligt sätt och det märks att ni har lärt er mycket.
Lärande är en process. Därför vill jag inte att ni läser kommentarerna som slutet på övningen, utan som början på något nytt, på resten av er utbildning.
Här tas upp sådant som alla har nytta av att höra, sådant som jag finner genomgående i era texter, sådant som ni kan och bör tänka på framöver, inte minst i kommande uppsatser. Kommentarerna lämnas i punktform, högt och lågt blandat.
1. Komposition. Hur börjar man en text? Mitt råd här är att man ska tänka som och se sig själv som en författare. Första intrycket är ett välkänt begrepp och alla vet att det är viktigt. Det gäller även texter. Redan i den första meningen bildar man sig en uppfattning om det som komma skall. Underkatta inte detta. Vänta gärna med att skriva detta till sist. Slå an en ton. Försök fånga läsaren. Tänk på att det är ert ansvar att få läsaren att vilja läsa texten.
2. Språket. Jag vet inte hur ni gör och det ser säker olika ut. Men alla texter som jag lämnar ifrån mig läser jag först noga igenom en gång på skärmen. Sedan skriver jag ut texten och läser den från en papperskopia. Har jag tid för det gör jag detta gärna med någon dags mellanrum. Under skrivandet är jag författare och kämpar med ord, formuleringar och själva innehållet. Sedan växlar jag till rollen som läsare. Jag utsätter då min text för hänsynslös prövning. Står det verkligen det jag vill skall stå där? Är meningsbyggnaden korrekt? Kan läsaren förstå innehållet? Att namn är rätt stavade och att citat är identiska, är särskilt viktigt att kontrollera. Är man det minsta osäker bör man slå upp. Ett bra tips är att låta någon annan läsa, eller att läsa texten högt. Det kan inte nog poängteras hur viktigt detta är! Tänk på att ni blir bedömda utifrån texten. Innehållet på pappret som ni lämnar ifrån er är det enda som läsaren har att utgå från.
3. Omfång. Några påpekar att två sidor är för lite. Tänk då på att ingen kommer att ge er den tid och det utrymme som ni anser er behöva. Ni kommer alltid att få anpassa er efter givna ramar. Kort om utrymme kan aldrig anföras som skäl för att utelämna något. Det gäller att komponera texten på sådant sätt så att utrymmet utnyttjas maximalt.
4. Retoriska frågor. Många av er ställer retoriska frågor i texten. Undvik dessa är mitt råd. Skriv bara om sådant som ni också svarar på.
5. Hålla med eller inte. En del skriver att man inte håller med om det ena eller det andra, eller att man gör just det. Tänk på att det är svårt för läsaren att veta orsaken till er ståndpunkt i frågan, om ni inte också anger skälen för att ni håller med, eller inte håller med. Det man vill veta är era argument för eller emot. Dessa kan se ut på olika sätt och behöver inte vara speciellt omfattande. Det kan vara en referens till en annan bok eller liknande. Det viktiga är att man inte bara skriver att man håller med, eller inte, ytan att man motiverar varför.
6. Kritiskt förhållningssätt. Att ha ett kritiskt förhållningssätt handlar inte om att tycka illa om något, det handlar om just argumentering, om att inte rakt av köpa någons resonemang. Det handlar om att vända och vrida på påpekanden, passager och exempel, om att jämföra olika författares ståndpunkter och det handlar om att själv tydligt förklara hur man tänker och motivera varför.
7. Analys? Detta med att analysera är den kanske svåraste utmaningen man ställs inför som student. Och inser man bara att det är svårt, då är mycket vunnet. (Jag vill påpeka att jag tycker att ni överlag klarar detta galant, men det går att jobba vidare). En analys handlar lite förenklat om allt det som kommenterats hittills. Det handlar om att skriva på ett sådant sätt att läsaren aldrig svävar i ovisshet om vad som är vad. Vad som är era tankar, vad som är referat, vad som är citat och vad som är tolkningar, vad som är andras åsikter och så vidare. Det handlar om en väl genomlyst text. Vetenskap är inte hokus pokus, det handlar i grund och botten om öppenhet. Är ni bara ärliga och noga med att förklara era tankar och själva arbetsprocessen, jag då är texten vetenskaplig.
8. Skrivregler. Det enkla svaret är att det finns bara en: Tydlighet!
9. Referenser. Som ett led i tydligheten måste man alltid ange referenser. Och en referens är en angivelse om var man hittar underlaget för påståendet eller den källa man åberopar. För att texten ska bli så läsbar som möjligt bör detta göras på ett smidigt sätt. Uppfyller man bara tydlighetskriteriet och är man bara konsekvent i genomförandet så kan det i princip inte bli fel. Jag föredrar Harvardprincipen där man i den löpande texten skriver författarens efternamn inom parentes, tillsammans med tryckåret för den utgåva av boken man läst. Men då måste man ha en korrekt litteraturlista på slutet. Meningen med den är att man ska kunna hitta boken eller vad det nu är som hänvisas till. Är det ett bokförlag som gett ut boken så är det den ort där detta finns (är ni osäkra kolla på nätet) och inget annat. Tydlighet och läsbarhet är ledorden. Att genomgående skriva ”enligt NN” är inte speciellt snyggt. Variera er, använd efternamn ibland, han/hon ibland och referera uteslutande inom parentes ibland. Låt läsbarheten styra vad ni väljer. Och tänk på att ett efternamn och ett årtal inom parentes i slutet av ett stycke inte ger läsaren speciellt mycket vägledning!
10. Föreläsningsanteckningar? En del hänvisar till föreläsningarna, vilket naturligtvis är smickrande, speciellt om det står att de var givande. Tack! Men om jag, vilket har hänt i läsningen, inte känner igen mig … Hur gör vi då? Fundera på det. Vad är källan? Vem har rätt? Mitt förslag är att ni tar till er och använder allt det ni får av oss lärare, men gör det i eget namn och argumentera för er förståelse. Oftast talar vi ju om och utifrån böcker. Det blir som ni märker tolkningar, av tolkningar av tolkningar. Och då gäller det att vara tydlig, att har kött på benen (det vill säga att man kan visa upp svart på vitt vad man utgår från). Föreläsningar eller föreläsningsanteckningar är och kan aldrig vara en källa såvida ni inte har spelat in dem.
11. Ordet vi. Ibland läser man i tentor och andra uppgifter att Vi gör si, tycker så eller att Vi här i Sverige har kommit långt eller ligger efter med det ena eller andra. Då undrar jag alltid vem det där viet representerar. Är jag inbegripen? Tänk återigen på tydligheten och försök förklara hur ni menar. Har ni verkligen belägg för att ALLA i Sverige tycker si eller så? Och kan ni vara säkra på att, i detta fall, examinatorn håller med? Fundera noga på dessa frågor innan ni skriver vi.
12. Namn. Det ska inte behöva påpekas. Men några har inte skrivit namn på sina uppgifter. Tänk om det var en fullkomligt lysande jobbansökan ni författat. Står det inget namn på texten ni lämnar spelar det ingen som helst roll hur innehållet ser ut. Och en lärare som får leta igenom 40 inlämningsuppgifter på DisCo för att se vem som skrivit är inte på sitt bästa humör under rättningen. Det ska naturligtvis inte spela någon roll och gör det heller inte här, men kan ändå vara värt att tänka på.
Avslutningsvis vill jag bara än en gång tacka er för gott samarbete under detta moment. Det kanske låter konstigt, men studier på högskolan är i hög grad ett samarbete mellan lärare och student. Vi har gjort detta tillsammans, fast det är ni som dragit det tunga lasset. Och just därför är jag så glad att ni gjort det med så gott mod. Jag ser ju att ni har lärt er oerhört mycket. Hoppas ni känner det själva, och att den processen fortsätter i och genom läsningen av kommentarerna. Snart är det dags för uppsats. Då står ni i (i princip) på egna ben och ju mindre ni lutar er mot handledaren desto bättre blir uppsatsen!
Lycka till med allt, såväl på utbildningen som i ert kommande arbetsliv.
Vänliga hälsningar!
Eddy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar