På konferensen i fredags, om integration, ledde jag två workshops på temat (utbildning i) interkulturell dialog och satt sedan i en avslutande panel. En bra dag, kändes det som. Som alltid är det dock svårt att få med sig åhörarna på tankarna jag har om kultur. Delvis är det därför jag tycker om att tala om ämnet, men det är också frustrerande att som forskare tala om något som alla har en egen (avvikande) uppfattning om. Jag upplever också kulturens hinder och möjligheter hela tiden, men efter alla års forskning och reflektion ser jag med lite andra ögon på både hindren och möjligheterna. Den viktigaste skillnaden mellan kulturvetares syn på kultur och lekmannens är att kulturvetare lärt sig se och förstå kontingenserna och hur mycket av tillvarons förändringsagens som sitter i huvudet på oss människor; inte i var och ens huvud, men i allas. Kulturen är ett slags kollektivt överjag och det krävs en hel del av den som vill lära sig se och förstå.
Kultur går inte att styra, och ändå är kultur resultatet av styrning. För att förstå kultur måste man lära sig hantera denna typ av paradoxer, vilket är svårt om man inte ser eller vill förstå. Ser man kulturen är den lättare att förstå, samtidigt som kulturen är lättare att förstå om man ser den. Det är ett slags Moment 22. Det är bland annat därför som jag valt bloggen som mitt viktigaste och huvudsakliga medium för förmedling av tankar. Kunskapen om kultur finns i helheten, mellan delarna och behöver spridas ut bland allmänheten som skapar, upprätthåller och förändrar kulturen. Kunskapen går inte att sammanfatta i ett fåtal aldrig så noggrant granskade artiklar som publiceras i vetenskapliga tidskrifter, som endast läses av forskarkollegor. Teorier och metoder för att undersöka kultur med kan man skriva artiklar och utbyta tankar med kollegor om, men inte insikterna som gör att polletten trillar ner. Förståelsen för kultur kommer i skov, och aldrig som resultatet av en presentation eller genomgång.
Det jag kan hoppas på efter en heldagskonferens som den vi arrangerade i fredags är att något av allt det som blev sagt kan leda till att någon av åhörarna ser på sin vardag med lite andra ögon än tidigare. Ofta tar det tid och sällan härleds insikten till budbäraren. På det sättet är kulturvetare ett otacksamt arbete, men det kompenseras å andra sidan av att meningsfullheten är stor. Samtidigt som människor (i plural, tillsammans med andra) har makten över kultren som sedan skapar möjligheter och utgör hinder är det enormt svårt att förstå vad som fungerar och hur det fungerar. De allra flesta människor vill och alla har lätt att drömma om det goda. Det finns så väldigt många goda intentioner där ute och om det var så att vi levde i teorin hade vi inga problem.
Det starkaste minnet som jag har från konferensen är en mening som dök upp under den avslutande paneldiskussionen, där en av deltagarna sa: Hur går vi från ord till handling? Det är frågan som alla ställer sig. Vi är överens om vad som är problemet och vad som måste göras och vi är överens om vad som kännetecknar det goda livet, men när planerna och intentionerna ska omsättas i handling blir det svårt. Det känns som kulturen kommer mellan, som om problemen sitter i väggarna, men det är i våra huvuden som hindren finns och spelar oss så många spratt. När frågan kom upp slog det mig därför att lösningen på problemet och svaret på frågan är: Genom att sätta ord på våra handlingar! Det räcker inte att vara överens om vad som ska göras för att det ska bli så, men genom att dokumentera vad som FAKTISKT görs och sedan med utgångspunkt i dokumentationen av vardagen tillsammans reflektera över tillvaron och på vilka sätt som handlingarna relaterar till visionerna och handlingsplanerna (om det som görs leder till att man närmar sig önskat läge eller rör sig bort från målet) ökar chansen att fler får syn på och lär sig bli bättre på att förstå kulturens inre logik.
Det låter enkelt och sanningen är att det faktiskt är enkelt; det svåra är att inse just det. Vi får den kultur vi förtjänar, inte den kultur vi önskar oss. Om frågan ställs som den gjordes i panelen leder det till att man fastnar i problemen, men om man vänder på det och sätter ord på handlingarna som utförs i vardagen och försöker förstå sambanden som leder till att det blir som det blir, istället för att arbeta fram ännu en värdegrund som antas lösa problemen åt oss och skapa nya handlingsplaner som implementeras, följs upp och utvärderas, kommer medvetenheten om kulturen att öka i samhället och därmed ökar förståelsen för hur allt och alla hänger ihop.
Vill man gå från ord till handling måste man sätta ord på handlingarna. Eftersom det är lätt och mycket belönande att drömma och sätta upp ambitiösa mål är det förförande enkelt att göra och slå sig till ro med det. Fast om man ska kunna handla i enlighet med orden måste man fokusera mer på handlingarna än orden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar