fredag 3 november 2017

Det fria ordet

Läser att en grupp studenter vill försöka hindra Alexander Bard att tala på Lunds universitet dit han bjudits in att tala vid arrangemanget Studentafton som har bjudit in prominenta talare i över hundra år. Han är inbjuden för att tala om digitalisering men en grupp studenter försöker hindra honom för att han är han och för att de inte gillar hans åsikter. Det är bara ännu ett exempel i raden av indikationer på att förfärande många i dagens samhälle har svårt att förstå, skilja på och hantera skillnaden mellan åsikt och fakta, kunskap och information; för att inte tala om bildning och vishet. Ordet är fritt i Sverige; vi har yttrandefrihet, demokrati och ett öppet samhälle. Fast det utsätts hela tiden från hot, främst inifrån. Många har åsikter om Bard och Bard drar sig aldrig för att uttrycka sina. Om åsikter kan man tycka mycket och det är bara i undantagsfall man är överens. Det är som det ska, det är så en demokrati fungerar. Men om inte alla försvarar rätten att uttrycka åsikter, om vissa försöker hindra andra från att uttrycka sina åsikter, utgör det ett hot mot demokratin, och att en grupp studenter vid ett av landets äldsta och mest ärevördiga lärosäten försöker hindra en människa att tala om ett ämne han blivit inbjuden att tala om och som på inget sätt strider mot några som helst regler är oroande och måste tas på allvar. Demokratin är aldrig starkare än vad vi människor och medborgare gemensamt tillåter den bli.

Om åsikter uppfattas som kunskaper, eller ännu värre om det som sägs i namn av vetenskap uppfattas som åsikter som utan problem kan ställas mot andra åsikter är vi verkligen ute på ett sluttande plan, och än värre blir det om några försöker hindra andra från att uttrycka sig. Ingen kan tvinga någon annan att lyssna på ens åsikter, men att försöka hindra någon att tala är ett brott mot grundlagen. Alla har inte rätt att tala var de själva vill, men Alexander Bard är inbjuden att tala och det han ska tala om går att utsättas för vetenskaplig prövning. Studenterna som protesterar behöver inte besöka Studentafton, ingen tvingar dem att lyssna. De måste inte gilla att Bard kommer och talar, men att försöka hindra honom eller utsätta arrangörerna för hot och påtryckningar för att driva igenom sin vilja och försöka stoppa honom från att tala är djupt problematiskt.

Alla tycker inte om Bards åsikter, men det är just åsikter och han reser inga anspråk på att ta över makten och omkullkasta demokratin som Nordiska Motståndsrörelsen gör. Han utnyttjar sina demokratiska rättigheter, han utmanar dem inte, vilket studenterna som försöker stoppa honom gör. Som jag förstår saken är det åsikter som anförs som grund för att försöka hindra honom från att tala, men vad säger att studenternas åsikter är mer värda än någon annans? Det finns ingen laglig grund att stoppa honom och ingen har brutit mot lagen. Vi lever (än så länge i ett demokratiskt) kunskapssamhälle och det fria ordet är en av grundpelarna som samhället vilar på. När just studenter agerar på detta sätt är det alarmerande; de borde helt enkelt veta bättre. Om inte ens studenterna som läser på högskolan förstår grundlagen och vad som främjar hållbarhet är vi alla illa ute.

Vi är illa ute. Demokratin är bräcklig och kräver vårt gemensamma försvar. Utbildning idag håller på att reduceras till en inträdesbiljett på arbetsmarknaden, till en rättighet; till något man köper till lägstbjudande. Senast för några dagar sedan försökte några studenter tvinga in mig i en förhandling om ett betyg jag satt; som om bedömning av inlämningar var en förhandlingsfråga och betyg en personlig åsikt. Bedömning och betygsättning är myndighetsutövning och jag är kompetent att utföra den uppgiften, vilket studenterna inte är. Jag svarar gärna på frågor och försöker ofta förklara bättre hur jag tänkt, men jag förhandlar ALDRIG om betyg. Den uppgiften är inte en köp-sälj-situation och det är inte upp till studenterna att avgöra om det är rättvist eller ej; jag arbetar på uppdrag av staten, det allmänna, samhället och medborgarna. Jag försvarar kunskapen, inte kundnöjdheten. Och, framförallt, mina bedömningar är inga åsikter.

Här på bloggen uttrycker jag åsikter men i rollen som högskolelärare talar jag i namn av vetenskap och besluten jag tas måste alltid kunna motiveras med vetenskapliga argument. Besvikelse och känslor av orättvisa både kan och får man uttrycka men om jag som lärare skulle ta hänsyn till det i min bedömning har vi ingen högskola längre, och åsikter kan bara bemötas med åsikter. Jag har också rätt att uttrycka mina åsikter, om studenter i allmänhet (givetvis inte om utpekade eller identifierbara personer) och om högskolan i synnerhet, om utbildningspolitik, forskning och allt annat. Ordet är fritt och rätten att uttrycka mina åsikter delar jag med alla andra; den är grundlagsskyddad, inte för min eller din skull, utan för demokratins och samhällets långsiktiga hållbarhets skull.

Det oroar mig att insikten om och förståelsen för skillnaden mellan åsikt, information, fakta, kunskap, bildning och vishet är så dålig i samhället som helhet, det skapar en massa problem som bara kan lösas om många förstår och kan hantera komplexiteten som demokratin rymmer och måste kunna härbärgera för att fortsättningsvis vara och fungera som en demokrati. Man kan och får även tycka vad man vill om Alexander Bard, men att försöka hindra arrangörerna som bjudit in honom att tala att låta honom tala är ett hot mot demokratin, och det är inte liten sak, det är ett hot mot samhället som vi känner det.

Fast nu tar jag paus från detta, och tar helg. Återkommer inom kort med fler tankar om detta och andra ämnen.

Inga kommentarer: