Till tänkandets försvar

Förre presidenten i USA, Barack Obama, var en TÄNKARE, en filosofisk ledare. Han ersattes med en handlingen man, en doer. Donald Trum kommer från näringslivet. Han lovade att återupprätta Amerikas heder, och han skulle bli den bäste ledare världen och världshistorien skådat. Trumps tankar låg helt i linje med medborgarnas önskningar. Hans mål var ambitiösa och hans löften generösa; dessutom skulle skatten sänkas. Vem vill INTE ha en sådan ledare? Jag är ironisk, och denna bloggpost handlar om tänkande, om förmågan att tänka som håller på att förflackas i samhället. Ett lands chanser att överleva och utvecklas står och faller med befolkningens SAMLADE intellektuella förmåga. Det är genomsnittet som räknas, inte ledarens förmåga. Obama var en klok ledare, men han verkade i ett land som inte verkar uppskatta klokskap. Hans löften till befolkningen var dock helt andra än dem Trump gick till val på. Vi måste arbeta TILLSAMMANS sa Obama i sitt installationstal, och kanske kommer vi ändå inte att klara krisen. Det är i alla fall så jag mins talet. Yes we can, sa Obama. Men bara tillsammans. Nu blev det inte riktigt så. Amerika ville något annat, och vi får se hur det går.

Jämför de båda presidenternas Twitterkonton och skillnaden blir omgående uppenbar. Obama följer en hel massa människor (bland annat mig, vilket jag är enormt stolt över). Trump följer bara sina egna konton, sina närmaste vänners och familjen. Obama satsade på dialog och var en lyssnare. Trump väljer anfall som bästa försvar. Obama värnade fria medier och välkomnade granskningar. Trump anklagar medierna för falska nyheter, trots att det är uppenbart för alla att han har fel. Trump använder Twitter som en megafon och försöker förföra befolkningen, och förgöra sina fiender, vilka blir fler och fler. Obamas tweets var och är ofta poetiska och fyllda av vishet. Trump söker endast uppmärksamhet och agerar som en överförfriskad och (enligt egen utsaga) oförrättad middagsgäst och legitimerar den redan hårda ton som fått många att känna tveksamhet inför mediet. Obama visade vägen och inspirerade folket; han försökte och gjorde vad han kunde i parlamentet. Trump pekar med hela handen och kör med hisnande hastighet, dödsföraktande, rakt mot avgrunden.

När jag ställer de båda ledarna bredvid varandra och jämför ser jag en ödmjuk, välartikulerad, klok och intellektuell tänkare, och en burdus, obildad, narcissistisk företagsledare med grandios personlighet. Det är bra två människor, men båda är del av den exklusiva skara individer som innehaft förenta staternas och världens mäktigaste ämbete. Båda valdes av folket till ledare för USA. Ingen ledare i världen kan ensam uträtta underverk. Förväntningarna och förhoppningarna som folket knyter till politikerna är därför enormt intressanta. De säger något om landets intellektuella förmåga. Obama var som sagt en ödmjuk tänkare, och Trump är en arrogant entreprenör. Med Obama tvingades folket ta ansvar medan Trump lovar att han ska fixa allt till det bästa på eget hand. Det är lättjan och oviljan att ta ansvar, som vann för snart ett år sedan. Vi ser samma tendens här i Sverige. Populism lockar och enkla lösningar förför många. Det är olyckligt på så många olika sätt. Det är inte så man bygger ett land. Inte bara makten utgår från folket i en demokrati, det gör även ANSVARET för samhället och dess långsiktiga hållbarhet. Överger medborgarna principen att samhället är en helhet som alla är del av -- oavsett vilket skäl man anför som försvar: röra om i grytan, girighet, egoism eller det mest patetiska, att hävda att man är realist. -- är det förödande.

Det finns inte en enda eller någon yttersta orsak till problemen i samhället, men för att lösningar ska kunna utvecklas och få genomslag i samhället behöver tänkandet återupprättas och kunskapen uppvärderas. Därför bloggar jag. Jag skriver för att utvecklas som tänkare och för att visa på tänkandets möjlighet. Flyktlinjer är en hyllning till tänkandet som är nyckeln till kunskap. Ett samhälle som inte förstår betydelsen av eftertänksamhet, reflektion och samtal; som inte tar sig tid att analysera eller som förnekar samhällets och kulturens komplexiteten; som behandlar alla problem på samma sätt och söker den enda, bästa och mest effektiva lösningen; är ute på tunn is. Det finns inga enkla, enda och effektiva lösningar på KOMPLEXA problem. Enda sättet att komma tillrätta med sådana problem, vilket är just vad vi har att brottas med framöver, är att fokusera på vägen fram och allas gemensamma ansträngningar. Växande klyftor sliter isär samhället och människorna och förvärrar problemen. Och drömmen om handlingskraftiga ledare som löser allt till det bästa försvårar arbetet med integration och hållbarhet. Utan en bred och kollektiv förståelse för hur svårt det är att förvalta ett samhälle, utan insikt om hur komplex kullturen är och utan en generell och vida spridd förmåga hos befolkningen som helhet att TÄNKA är samhället dömt till undergång. Samhällen, i alla fall demokratiska samhällen, står och faller med befolkningens SAMLADE intellektuella förmåga.

Försvaret för tänkandet och mitt bloggprojekt handlar inte om hur det är och jag leder inget i bevis, jag väcker tankar och lockar till gemensam reflektion över tillvaron och framtidens öppenhet och möjlig förändring av samhället. Framtiden är öppen och skapas i kollektiv handling; den har inget mål och slumpens roll i den dynamiska förändringsprocessen är stor. Min forskning om kultur handlar om det som skulle kunna bli, inte om det som är eller vad som är bästa vägen fram. Målet är inte det viktiga, det är vägen som är livet och det enda som betyder något. Hållbarhet är inte ett mål, det är ett tillstånd av tillfällig balans. Därför är ödmjukhet så viktigt, liksom kunskap, bildning och strävan efter vishet. Det handlar om komplexa, mellanmänskliga, värden som kräver ömsesidig respekt. Utan en väl utvecklad, kollektiv förmåga att tänka går det inte att nå hållbarhet. Det finns inga genvägar och ingen ledare i världen kan på egen hand lösa den typen av problem vi står inför och tillsammans har att hantera, för vår egen och alla andras skull.   

Jag ser en oroande glidning i samhället. Vishet betraktas som flum. Bildning ses som onödig lyx, i bästa fall. Och kunskap är det allt färre som förstår. Skolans mål är att så snabbt och effektivt överföra  pålitliga fakta till eleverna, som genom att svara rätt på tydliga frågor med enkla svar får betyg som utgör ett slags valuta i samhället. Kunskap likställs med kapital och det ena ses som lika gott och önskvärt som det andra. Vad är det vi behöver egentligen? Fakta som är tillförlitliga, eller tankar som fungerar och tänkare som kan värdera och hantera kunskap. Jag satsar alla mina pengar och livet på det senare. Förmågan att tänka och kompetensen att värdera tankar är en förutsättning för kunskap, som med tiden kan utvecklas till bildning vilken för vissa leder till vishet. Det tar tid och inga garantier för framgång finns, någonsin, någonstans. Därför är TÄNKANDET en så viktig förmåga. Tänkandet tar den tid det tar och det går inte att tvinga fram några resultat. Stressade och pressade människor får svårt att tänka. Jakten på framgång, resultat, effektivitet och strävan efter måluppfyllelse underminerar grunden för tänkandet som är förutsättningen för kunskapsutveckling. Allt och alla hänger ihop, livet går inte i repris. Det är på allvar!

Låt oss stanna upp och tänka efter. Vad sysslar vi med egentligen, och varför? Hur kommer det sig att vi gladeligen låter oss förslavas av fakta och varför idealiseras den som har tillgång till mest och bäst evidens? Är det inte bara en modern variant på den urgamla men genom alla tider fåfänga längtan efter Messias, frälsaren som kommer utifrån och enkelt löser alla våra problem? Någon annan kommer aldrig att lösa mina problem, och våra problemen måste vi lösa tillsammans. Tänk efter, reflektera. Skaffa dig kunskap. Ta dig tid att analysera. Det är stor skillnad mellan att förklara och förstå. Komplicerade problem kan förklaras genom att brytas ner i delar vars respektive lösningar sätts samman till en fungerande helhet. Gott så, och det ska vi givetvis göra, där och när det fungerar. Alla problem ser dock inte ut så och fungerar inte på det sättet. Livet och tillvaro är fyllda av komplexa problem som bara kan föstås och där det saknas definitiva och entydiga lösningar. För att nå hållbarhet behövs både och, liksom förståelse för var och när som vad är tillämpbart. Tid för eftertanke, tänkande och intellektuell förmåga är därför enormt viktigt, inte bara hos några få utan i samhället som helhet. 

Tänkandet kan inte föra sin egen talan. Det är vårt ansvar att värna, vårda och sprida förmågan. Tänkandet är inte en lösning, det är FÖRUTSÄTTNINGEN för att finna och utveckla lösningar. Förmågan att tänka är den mest grundläggande egenskapen som behövs för att nå hållbarhet. Det är upp till dig och mig att göra vad vi kan av tänkandet och tiden vi har till vårt förfogande. Någon annan kan inte göra det åt oss, oavsett hur klok hen är eller vilka löften som utfästs.