Refränger 5

Jag tappade tråden lite innan sommaren, där i hektiska maj och juni, innan semestern. Både serien om Diskursens ordning och denna, om begreppet refräng skapat av Deleuze och Guattari. Det är inte jag som styr över texternas innehåll här, jag följer bara med. Flyktlinjer är lika mycket en upptäcksfärd som det är en skapelseakt; lika mycket ett samtal som ett flöde av mer eller mindre väl sorterade och genomtänkta tankar. Jag skriver av en hel massa olika anledningar, men främst för att lära mig mer och bli bättre på att tänka och analysera. Det som kommer i min väg använder jag efter bästa förmåga, men jag bestämmer aldrig på förhand vad jag ska skriva om, jag har ingen plan och sätter inte upp några mål, annat än att försöka skriva en bloggpost om dagen. Här finns inga regler, bara dynamisk och slumpstyrd tillblivelse.

Tittar jag tillbaka på posterna jag skrivit kan jag tydligt se mönster. Här finns några tydliga, återkommande refränger som jag ständigt återkommer till och som mitt tänkande och skrivande cirkulerar kring. Det är också så jag ser på kunskap och lärande. Visst kan man tvinga sig till mycket, om motivationen är den rätta och energin finns där, men om det man ska lära sig inte svänger i takt med ens egen person och djupare intressen, om ämnet inte engagerar, kostar det på. Till dels kan bristande motivation kompenseras med annat, men aldrig i längden. Jag hade aldrig kunnat skriva över 3000 bloggposter om jag inte fått göra det på mina premisser, och om målet med mina studier var att bli docent hade jag slutat långt innan jag kommit halvvägs. För att en process ska kunna hållas vid liv krävs att det finns lagom med struktur och balans mellan tvång och lust, energin som håller igång rörelsen växer fram mellan.

Refräng är ett begrepp som hjälpt mig massor i mina försök att förstå både mig själv och det jag gör, både kulturen och vetenskapen kan tänkas på i termer av musik. Det krävs en känsla för takt, tempo, ton och komposition för att hitta balans. Refrängen är det begrepp som Deleuze och Guattari var allra mest nöjda med och stolta över att ha skapat, och jag instämmer; det är ett fantastiskt redskap att tänka med.

The role of the refrain has often been emphasized: it is territorial, a territorial assemblage. Bird songs: the bird sings to mark its territory. The Greek modes and Hindu rhythms are themselves territorial, provincial, regional.

Refrängen territorialiserar, den håller ihop och markerar gränser. Tänker på jazz, på improvisationer kring välkända teman; som handlar om att undersöka gränserna för temat eller territorialiseringen man som jazzmusiker "tänker" med. En av de mest kända jazzimprovisationerna är den som John Coltrain spelat in, utifrån låten hämtad från filmen Sound of Music: My favorite things. Vad han gör där, och vad all improvisation handlar om, är att bygga vidare på ett välkänt tema och tänja på gränserna för det möjliga, inom på förhand bestämda ramar. Hur långt kan man gå och hur mycket kan man böja tonerna innan det är en ny låt och inte längre en improvisation? Refrängen är ett slags omkväde som återkommer regelbundet och ger struktur till helheten; den kan förändras men inte för mycket. Hur mycket man kan tänja på refrängen och improviserandet bestäms både av musikern och av hur kunnig, intresserad och uppmärksam publiken är, men också på tydligheten i utgångspunkten. Samma gäller i samhället, på ekonomiska marknader och i kulturella sammanhang. Vad vi har att göra med och försöka förstå är dynamiska helheter. Refrängen är allt som ger stadga åt helheten och den samskapas med delarna.

The refrain may assume other functions, amorous, professional or social, liturgical or cosmic: it always carries earth with it; it has a land (sometimes a spiritual land) as its concomitant; it has an essential relation to a Natal, a Native.

Både och, inte antingen eller. Balans och varierad rörelse; tillblivelse och relationer. Gränser mellan inne och ute och spel mellan sammanhållande och upplösande krafter. Refrängen finns mellan, alltid mellan. För mycket eller för lite av än det ena än det andra rubbar balansen, därför är det så oerhört viktigt för all strävan efter hållbarhet att vara medveten om att alla helheter består av både och, inte antingen eller. Fixerar man för mycket på målet och betraktar resan som en meningslös transportsträcka finns en risk att man aldrig når fram. Effektiviserar man bort innehållet och bara fokuserar på strukturen är det enda man har kvar ett kallt och livlöst skelett. Harmoni uppstår i musiken när det råder balans mellan delarna, och en ensam refräng är ingen refräng för utan verser och återkomst finns ingen melodi att tala om.

A musical "nome" is a little tune, a melodic formula that seeks recognition and remains the bedrock or ground of polyphony (cantus firmus). The nomos as customary, unwritten law is inseparable from a distribution of space, a distribution in space. By that token, it is ethos, but the ethos is also the Abode.

Inte säker på att jag förstår den här passagen, men jag låter inte det hindra mig från att fortsätta försöka. Deleuze och Guattari skriev texter som är och fungerar som ett slags refränger, centrala teman återkommer och upprepas med små variationer, placeras i olika sammanhang och granskas utifrån olika perspektiv. Vill man lära och förstå får man inte stanna upp, för då dör processen. Meningen uppstår i rörelsen och upptäcks i efterhand. Deleuze och Guattari beskriver inte världen och har inga svar, de undersöker den och närmar sig den genom upprepade försök. När jag väl förstod detta och började läsa på det sättet fann jag ro, och det var som boken öppnades upp för mig. När pressen att förstå släppte och jag fokuserade på orden och rörelsen fram utkristalliserades teman och refränger och förståelsen, inte bara för texten utan även för världen och kulturen runtomkring mig, växte.

Sometimes one goes from chaos to the threshold of a territorial assemblage: directional components, infraassemblage. Sometimes one organizes the assemblage: dimensional components, intraassemblage. Sometimes one leaves the territorial assemblage for other assemblages, or f or somewhere else entirely: interassemblage, components of passage or even escape. And all three at once. Forces of chaos, terrestrial forces, cosmic forces: all of these confront each other and converge in the territorial refrain.

Riktning och rörelse, organisering och gränser, dynamik och helheter som möts och påverkar andra helheter. Tänker man med begrepp blir resultatet av verksamheten inte svar och sanningar, utan den ökade förståelse som perspektivering och reflektion leder till. Begrepp passar bra som verktyg om kunskapsmålet är kultur och förändring, för det handlar om frågor utan givna svar. Vilka refränger återkommer i ditt liv, på ditt arbete, i din vardag? Låt oss samtala om det, för att öka förståelsen för kultur och för att värna det kulturella klimatet, för hållbarhetens och överlevnadens på sikt skull. För varandras skull och för den helhet som vi både påverkar och påverkas av, och som ingen klarar sig utan.