Fredag. Sista dagen på semestern. Igår började Way Out West, och festivalen fortsätter idag och imorgon. På söndag måste jag förbereda mig inför läsårets första arbetsdag: möte i det forskningsetiska rådet. Våndas lite över hur fort tiden går och att det redan är dags. Njuter av solen och ser fram emot helgen. Känner dock ett tvingande behov av att skriva av mig. Drömmer mig bort och tänker högt om en kunskapsfokuserad undervisning, i kontrast till dagens pedagogikfokuserade, standardiserade och målstyrda verksamhet vars mål är produktion av mätbara resultat och nyckeltal.
Det jag har problem med är kunskapssynen som styr verksamheten. Den är en elefant i rummet som alla känner närvaron av men som ytterst få vill, orkar eller kan tala om. Jag har enormt svårt att köpa den antiintellektuella inställningen att högskolans uppgift är att göra saker och ting på rätt sätt, snarare än att göra rätt saker. Vi är fixerade vid att göra saker rätt, och det är också med det i fokus som verksamheten utvärderas. Att tänka fritt anses problematiskt. Här finns en paradox och det är den jag ser som elefanten i rummet. Kreativitet, entreprenörskap och innovationer ska vi ha, det är bra, men vägen dit och målen måste till varje pris kontrolleras och utvärderas, och verksamheten måste vara effektiv och kosta så lite som möjligt. Det går inte ihop. Ändå tvingas landets högst utbildade lärare och meriterade forskare, som bevisligen kan arbeta självständigt med god kvalitet, att följa order. Lärarna har ansvaret, men inte tilliten. Lärarna ska främja kreativitet och nytänkande, men måste följa kvalitets- och målsäkrade manualer. Kunskapssynen är problemet, menar jag, liksom avsaknaden av helhetsperspektiv på verksamheten.
Tänk om jag kunde möta årets studenter på följande sätt; tänk om jag kunde inleda den första kursen så här: Välkomna till XX. Detta är första dagen på kursen. Om fem veckor ska ni tenta, det vill säga visa oss lärare vad ni lärt er och vad ni kan. Följande böcker och artiklar förslår vi lärare att ni läser, och på föreläsningarna kommer ni att få fler förslag på intressanta texter som knyter an till kursens tema. Ni läser så mycket ni vill och bestämmer själva var ni lägger fokus i era studier. Vi lärare finns tillgängliga på mail och i samband med föreläsningarna för att svara på frågor. Stort lycka till nu!
Tänk om jag kunde säga så här till studenterna, tänk om det var så här vi såg på kunskapen och målet med kursen: Vi har två föreläsningar i veckan och ett seminarium. Vi förutsätter att alla är närvarande, aktiva och tar eget ansvar, men kommer inte att kontrollera vad var och en gör. Här på högskolan ligger ansvaret för lärandet helt och hållet på studenterna och tentamen som avslutar kursen ser ut så här: Skriv en text på fem sidor där ni visar vad ni kan och argumenterar för vad som är det viktigaste ni lärt er samt reflekterar över hur kunskapen kan användas i samhället och arbetslivet. Samma tenta kommer ni att få på alla kurserna, och det finns ett ordinarie inlämningstillfälle och ett ytterligare tillfälle. Klarar ni er inte får ni komma tillbaka nästa gång kursen ges. Tentamen kommer att bedömas utifrån språkhantering, innehållsmässig uppbyggnad och stringens samt argumentation och källhantering. Samma kriterier gäller alla inlämningar. Får man underkänt har man två val; antingen godtar man beslutet, tar hänsyn till kommentarerna, jobbar igenom texten och lämnar in igen, eller också ber man en annan lärare läsa och bedöma. Får man underkänt av tre lärare anses tentan inte hålla måttet och man får återvända till böckerna och skriva en ny tenta.
Om vi på förhand vet exakt vad vi ska kunna handlar det inte om högre utbildning. På högskolan utvecklar vi kunskap tillsammans. Alla som arbetar på kursen sysslar med lärande, både studenterna och lektorerna. Kunskap är liksom framtiden en öppen fråga; den förändras processuellt. Kunskap är inte ett mål utan vägen fram. Lärande handlar inte om att få svar, utan om att bli bättre på att utveckla kunskap. Liksom demokratin är en bräcklig konstruktion är kunskapssamhället ömtåligt. Därför är ödmjukhet, ömsesidighet, solidaritet, ansvar, tillit och samtal viktiga egenskaper och kvaliteter. Styrning, målfokus, utvärderingskriterier, kontroll och resultatmätningar går på tvärs mot kunskapen och motverkar lärande och utveckling.
Kunskap handlar både det vi vet och det vi ännu inte vet. Både om det som går att veta och det som inte går att veta något om. Både och, inte antingen eller. Liksom insikt om och förståelse för vad som är vad. Jag saknar förståelse för komplexiteten i uppdraget. För varje år som går rör vi oss allt längre bort från kunskapen i den betydelse av begreppet som jag här reflekterat över. Vi talar inte om kunskap på högskolan längre, vi talar om resultat, kontroll, manualer, kriterier, genomströmning, kvalitet, ekonomi, effektivitet, styrning, utvärdering och så vidare. Kunskapen har förvandlats till en formalitet, till något som tas för givet; mot bättre vetande, för alla vet att det finns en elefant i rummet. Vi får den kunskap vi förtjänar, inte den kunskap vi önskar oss, planerar för och leder mot. Kunskap är något högst komplext, men misstas i nuvarande högskoleorganisation för något komplicerat.
Slutar där tror jag, innan jag blir allt för ledsen över hur långt ifrån önskat läge vi befinner oss och hur dålig förståelsen är över vad som krävs för att den högre utbildningen verkligen ska leda till fördjupad och utvecklad kunskap. Ute lyser solen. Det ligger bubbel på kylning och igår bakade jag ostpajer. Ser fram emot en dag i frihet, med musik, samtal och nya upplevelser. Behöver tanka inspiration, samla kraft och mod att orka kämpa mot ignoransen ännu ett år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar