Nödvändigheten av tid för eftertanke

Tid för eftertanke, samt marginaler och förståelse för värdet av reflektion, fördjupad analys och insikt om att alla frågor inte har ett enda rätt svar, menar jag är nyckeln till långsiktig hållbarhet. Det finns ingen färdig metod eller speciell åtgärd, ingen strategi. Följaktligen är det inte fler experter som behövs, utan en annan kultur. Alla har ett ansvar för det mellanmänskliga, för kulturens kvalitet. Vi får det samhälle vi förtjänar eftersom samhället skapas interaktivt, varje dag. Det är svårt, hopplöst svårt, att se och förstå detta, särskilt i ett allt mer digitaliserat samhälle där ekonomisk lönsamhet anses vara det högsta goda och mest eftersträvansvärda. Det är mycket enklare att skylla på någon annan eller ropa på experter. Men eftersom ansvaret är vårt gemensamma måste vi förr eller senare ta tag i och lära oss hantera situationen. Problemen växer medan vi rullar dem framför oss och skjuter dem ifrån oss. Det händer inte mig, jag är klokare än majoriteten och klarar mig alltid. Så tänker förfärande många alldeles för ofta och trotsar därmed fysikens och matematikens lagar; narcissismen tar över och bildar i kombination med girigheten en livsfarlig och samhällsomstörtande brygd som tragiskt nog dricks av alldeles för många med välbehag. Sedan, när bakfylleångesten kickar in, skyller man på ledningen eller invandrarna. Tid för eftertanke, marginaler och gemensam reflektion är ingen lösning, det är förutsättningen för att andra och mer hållbara sätt att se på samhället ska kunna växa fram. Tron på, jakten efter och konkurrensen mellan olika förslag på enkla lösningar är ett slags opium för folket som tar fokus från grundproblemet.

Kulturens förändringshastighet ökar hela tiden och det är troligen svårt att göra något åt, men med bättre och mer utspridd insikt om vad som driver på den utvecklingen går det att utveckla strategier bjuda kollektivt motstånd och försöka sakta ner hastigheten. Genom att planera in och avsätta tid för eftertanke kommer allt att ta längre tid, och det är bra. Utan tid, ingen eftertanke och utan eftertanke ingen möjlighet till reflektion. Och utan reflektion kommer hatet som jäser under ytan och bara väntar på en orsak att ges utrymme. "Vad var det jag sa, jag visste det", och så är drevet igång. Utan tid för eftertanke kan alla komma att drabbas, på ett eller annat sätt. Utan tid för eftertanke kommer förekomsten av självuppfyllande profetior att öka, liksom osäkerheten, vaksamheten, polariseringen och rädslan. I ett sådant klimat förlorar kunskapen sitt värde och analysen sin pregnans och precision. Verkligt användbar och fördjupad insikt tar tid, kräver tålamod och förståelse för komplexitet och tillvarons oöverblickbarhet. Det finns inga enkla svar, handlar frågan om kultur måste man vara öppen för att det beror på. Hatare vill inte lyssna på det örat, vill inte ha sådana svar, ser det som ett tecken på svaghet att ge efter och erkänna.

Utan tid för eftertanke, marginaler och en kollektiv förståelse för värdet av reflektion, ges fritt utrymme för alla fördomar som väntar på bekräftelse. När ingen tänker efter och det saknas tid för fördjupning och perspektiv kommer hatarna lättare och oftare få vatten på sin kvarn. De informerat okunniga och öppet ignoranta välkomnar hastigheten och fördomsfullheten, omfamnar misstro och allt som gör det lättare att sprida misstankar. Samhällets enda skydd mot detta är tid för eftertanke. Att av ekonomiska skäl bortrationalisera marginalerna och ersätta reflektionen med expertsystem och kvalitetssäkrade, standardiserade lösningar, är ingen lösning. Det är ur det sättet att tänka och agera som problemen springer, det är som att försöka släcka eld med bensin. Pengarna man kan spara idag kommer man att få betala för imorgon med ökade utgifter. Jakten på effektivitet är en ond cirkel. 

Debatten är samma andas barn, en produkt av jakten på enkla lösningar och effektivitet i beslutsprocessen. Debatter handlar om att vinna och är en arena för kamp om makt och inflytande. Den som ser sig som en vinnare och som tror sig vara bättre än flertalet välkomnar och ser inga problem med debatten, och så tänker förfärande många. Och ju mindre tid för eftertanke och reflektion det finns desto svårare blir det att se sambanden och avslöja feltänket. När samtalet ses som slöseri med tid och reflektionen som meningslöst flum kommer marginaler att framstå som onödiga transportsträckor. Kunskap reduceras till fakta och intellektuellt motiverad och väl underbyggd kritik mot rådande förgivettaganden uppfattas som uttryck för illojalitet.

Låt oss stanna upp och tänka efter. Låt oss värna marginaler, tänka efter och reflektera över kulturens komplexitet tillvarons dolda samband. Stressrelaterade sjukdomar är ett växande problem som alla är medvetna om och vill motverka. Marginaler och tid att tänka efter är ett enkelt sätt att agera för att ge fler bättre möjligheter att stressa mindre. Alla skulle vinna på det. Självklart kommer det att kosta, men att inte göra något och att fortsätta på den inslagna vägen och därigenom utsätta oss för alla risker det innebär kostar också pengar. Tid för eftertanke och värnande av marginaler är en investering som kan visa sig vara lönsam, men för att inse det krävs reflektion, perspektiv och kritisk analys. Vi måste med andra ord bryta den onda cirkeln vi fastnat i.