Fast det var inte det jag ville skriva om. Nu när jag läst över hälften av tentorna och kan uttala mig om kvaliteten är det med glädje och tillfredställelse som jag äntligen kan skriva något positivt! Som jag jag väntat, längtat och hoppats. Plötsligt händer det. Och nu kan jag offentliggöra det jag anat här sedan kursstart: årets studenter har en inställning till sina studier som bär frukt. Det märker jag både i uppsatshandledning och nu när jag rättar tentor. Det är en oerhört befriande känsla. Äntligen texter som fungerar, frågor som utmanar och resultat som lovar gott inför framtiden. Äntligen handlar lärargärningen om kunskap och utveckling! Äntligen får jag ägna mig åt det jag sökte mig till högskolan för!
Känslan av befrielse och tillförsikt är berusande, och plötsligt tror jag på framtiden igen. Har inte riktigt fattat att det är sant och på riktigt, men det är det. Jag mötet studenter som vill lära, som vill utvecklas och som ställer frågor som utmanar mig intellektuellt. Ute må det vara höst, men inombords känner jag kunskapens vårvindar fläkta hjärnan.
Det är oerhört inspirerande, och jag är väldigt glad. Inte så mycket för egen del, för jag klarar mig alltid. Jag har Heidegger och kollegor att vända mig till och samtala med. Jag är uppriktigt glad och lättad för studenternas skull. Det är för deras skull jag kämpar och utsätter mig för obehaget som lärargärningen (allt för ofta) inneburit. Det är dem jag gläds åt, och på köpet får jag en tillvaro som fyller mig med glädje och inspiration. Processer som samverkar och svänger i takt, med ökad kunskap och högre kvalitet som följd. Lyckan känner inga gränser.
Tar helg nu. Imorgon återstår lite jobb, sedan kan jag skriva på egna saker, i trygg förvissning om att lärandet på högskolan, bland studenterna tuffar på. Tacksam, glad. Vill berätta om det också, vill dela med mig av både dalarna och topparna i mitt arbete med kunskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar