A great Japanese compilation of Chinese Taoist treatises was made in A.D. 982-984. We see in it the formation of a circuit of intensities between female and male energy, with the woman playing the role of the innate or instinctive force (Yin) stolen by or transmitted to the man in such a way that the transmitted force of the man (Yang) in turn becomes innate, all the more innate: an augmentation of powers.Interagerande intensiteter som ordnas och som ordnar. Flöden och fördämningar. Hastighet, samverkan och spänning som uppstår och förlöses i mellanrummen. Väljer man att se människan som det istället för som en autonom del av den större helheten samhället får man tillgång till helt andra verktyg, helt andra uppslag och helt andra förklaringar. Om dessa är bättre eller sämre går inte att avgöra på förhand, det går bara att uttala sig om med hänsyn tagen till konsekvenserna. Det som blir är viktigare än det som är. Förändringen, rörelsen, samspelet mellan. Tillblivelse, ömsesidig tillblivelse. Människan och världen blir till som en konsekvens av cirkulerande intensiteter.
The condition for this circulation and multiplication is that the man not ejaculate. It is not a question of experiencing desire as an internal lack, nor of delaying pleasure in order to produce a kind of externalizable surplus value, but instead of constituting an intensive body without organs, Tao, a field of immanence in which desire lacks nothing and therefore cannot be linked to any external or transcendent criterion.Här, i beskrivningen av Tao, ser Deleuze och Guattari något annat än vad Freud ser. Olika analysverktyg ger olika svar. Där Freud ser sökande efter tillfredsställelse av en intern brist, ser Deleuze och Guattari ett immanensfält som skapas mellan två olika intensiteter. Ett begär som inte saknar något och som därför inte har något med något externt att göra. Begäret är skapat och drivs framåt av sig egen interna dynamik. Deleuze och Guattri ser skapande, inte av något mervärde, utan av något konstruktivt och nytt. Kroppen utan organ är något annat än organen som hålls samman, och mellan dem, på insidan av helheten, växer ett positivt begär som är något i kraft av sig själv och inte i relation till något eller någon.
It is true that the whole circuit can be channeled toward procreative ends (ejaculation when the energies are right); that is how Confucianism understood it. But this is true only for one side of the assemblage of desire, the side facing the strata, organisms, State, family... It is not true for the other side, the Tao side of destratification that draws a plane of consistency proper to desire.Den begärande anordningen (assemblaget) har två sidor eller två olika rörelser inom sig. Den ena söker sammanhållning och den andra upplösning. Ett begär som riktas mot något är ett sammanhållande begär (barnalstrande, släktuppehållande), medan ett begär som löser upp söker sig inåt, mot sig själv och det konsistensplan där begäret uppstår och emanerar från.
Is the Tao masochistic? Is courtly love Taoist? These questions are largely meaningless. The field of immanence or plane of consistency must be constructed. This can take place in very different social formations through very different assemblages (perverse, artistic, scientific, mystical, political) with different types of bodies without organs. It is constructed piece by piece, and the places, conditions, and techniques are irreducible to one another.Begär kan ta sig olika uttryck och förstås på olika sätt. Begär kan vara riktat mot någon/något eller vara något i kraft av sig själv. Ett syfte i sig själv eller medel för ett externt mål. Det behövs ingen ingående analys av kärleken för att se och förstå att det handlar om olika varianter av en och samma kraft. För Deleuze och Guattari handlar det inte om vad kraften används till, utan om att skapa förståelse för hur den uppstår och fungerar. Och krafter uppstår alltid mellan. Förändringskrafter måste skapas förutsättningar för. Olika assemblange, sociala formationer och kroppar utan organ är delar i helheter som ger upphov till konsekvenser. Varje del är unik, liksom varje helhet och dess konsekvenser.
The question, rather, is whether the pieces can fit together, and at what price. Inevitably, there will be monstrous crossbreeds. The plane of consistency would be the totality of all BwO's, a pure multiplicity of immanence, one piece of which may be Chinese, another American, another medieval, another petty perverse, but all in a movement of generalized deterritorialization in which each person takes and makes what she or he can, according to tastes she or he will have succeeded in abstracting from a Self [Moi], according to a politics or strategy successfully abstracted from a given formation, according to a given procedure abstracted from its origin.Huvudet kokar och tanken är inte klar. Känner mig febrig och kommer kanske inte att kunna stå för dessa rader, men jag tycker mig se något här. Konsistensplanet som ett universellt mellanrum som förenar livet på jorden och som kan varieras i det oändliga. Olika delar plockas samman till olika helheter med olika dynamik och intensitet. Upplösning och sammanhållning, rörelse och förändring. Samverkan och mellanrum som öppnas och sluts. Möjligheter och hinder, olika förutsättningar för olika riktningar av en och samma tillblivelse. Delarna är avgörande för helheten, men det enda som räknas är det som sker mellan.
Begäret att uppleva är det som ger liv. Viljan att fortsätta uppleva är livets motor. Även i sjukdomen finns något positivt. Längtan att bli frisk handlar inte om att återvinna hälsa, utan om att leva här och nu och känna den dynamiska kraften kanaliseras mellan. Att vara sjuk är lika mycket att leva som att vara frisk. Alla tillstånd är del av samma dynamiska helhet. Slutar där och vilar lite och låter dessa tankar sjunka in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar